"Nej, jag är inte Erin Brockovich"

– Jag har aldrig förstått mig på hedersomnämnanden. Här betraktas jag som en bydåre. Men man har tydligen börjat tro på mig och vill visa uppskattning för mitt arbete, säger Arja Alho.

Det är boendeföreningen i Kolmpers som bett Finlands Hembygdsförbund hedra hennes arbete för hembygden. Alho har blivit kallad Erin Brockovich av politiker i Esbo. Brockovich avslöjade föroreningar i dricksvattnet i Hinkley, Kalifornien och blev miljonär. Så gick det inte för Arja Alho.

Att bli kallad Erin Brockovich är en "hederstitel" i Esbo när man undersöker miljölov, deltar i miljökonsekvensprocesser, påpekar brister, överklagar och ställer krav via domstolar.

Allt började när Arja Alho förälskade sig i tomten där hon nu bor. Hon ville flytta från Hagnäs i Helsingfors och önskade sig strandtomt. Vännerna skrattade och sa att hon inte har råd med strandtomt i huvudstadsregionen.

Men när hon besökte den bergiga tomten vid Kolmpersjön var hon såld. Att platsen låg nära soptippsområdet i Käringmossen betydde föga. Dessutom sades det att tippen ska stängas. Året var 1996.

– Jag blev blint förälskad i platsen, säger Alho.

Naturskönt

Hennes hem ligger högt uppe på berget med utsikt över sjön. Klipporna är formade av istiden och stupar brant ned. I Kolmpersjön rinner flera källor till och vintertid ser man mörka fläckar på isen där källorna bubblar upp.

På tomten ses ibland rådjur och älgar och på sjön ibland storkar och sångsvanar.

Uppe i skogen ligger en tjärn med näckrosor där tranor och svanar rastar. Kolmpers är naturskönt och folk har flyttat in och byggt nya hus.

Det är det här Arja Alho önskar att man förstod i Esbo. Att man såg den mångsidiga naturen i Kolmpers. Men verksamheten vid avfallshanteringscentralen i närheten verkar svämma över alla breddar och tillstånd för ny verksamhet beviljas hela tiden i brådskande takt medan vacker natur förstörs.

En motorcykeltävling i skogarna kring Kolmpers väckte henne. Motorcyklarna körde överallt och Arja Alho undrade varför.

– Jag vandrade runt och tittade på hjulspåren och kom i närheten av soptippen. Det låg slam för kompostering på marken. Det såg slarvigt ut och jag började undersöka saken. Jag blev anklagad för att ljuga då jag sa att man lagrar reningsverksslam. När jag skulle visa slamhögarna för en inspektör från Nylands miljöcentral var de plötsligt borta, berättar Alho.

Det blev upptakten till något som kallades Käringmossenrörelsen (Ämmässuoliike). En grupp från olika samhällsnivåer med sakkunskap träffades och diskuterade. Från gruppen kom ställningstaganden som Alho förde fram.

De påpekade att föroreningar rinner ner i grundvattnet från avfallshanteringscentralen. Det är fakta och dokumenteras sedan många år tillbaka och redovisas varje år också för Esbo miljönämnd. Man har redovisat bland annat för tungmetaller som duktigt har överstigit gränsvärdet. Men ingen har reagerat.

Luktade ute och inne

År 2000 blev Arja Alho sjuk. Vid tiden för insjuknandet luktade det fruktansvärt av komposterat reningsverksslam i Kolmpers.

– Det luktade så illa att hunden vägrade gå ut. Men det luktade också inomhus, säger Alho.

Arja Alho är övertygad om att hon blev sjuk antingen av lukten eller brunnsvattnet som hon då ännu drack. Läkarna gav henne några års tid att leva. Diagnosen var hjärt- och lungsjukdomen PAH, en sällsynt sjukdom som beror på en strukturell förändring i lungans blodkärl, samt systemisk skleros, en ovanlig bindvävssjukdom med förändrat immunförsvar, försämrad blodcirkulation och ökad bindvävsproduktion i hud och inre organ.

Samtidigt insjuknade hennes hund, en stor schäfer.

– När jag förde hunden på undersökning och hörde diagnosen blev jag rädd och frågade om det handlade om mig eller hunden. Vi hade samma symtom, berättar Alho.

Ger inte upp

Eftersom hon undersökt hur föroreningar sprids och reagerar med omgivningen misstänker hon att sjukdomen kom från mikrober i luften som sprids från komposteringen eller från vanadin i dricksvattnet. En läkare har påpekat att vanadin åtminstone i försök med råttor har orsakat sjukdomen PAH. Vanadin har hittats i vattenproverna från området.

Efter en lång och svår kamp är Arja Alho trots allt fortfarande vid liv. Tack vare den nya hunden Calle som assisterar henne och syreapparaten kan hon leva ett ganska normalt liv.

Hon fortsätter följa med miljökonsekvensprocesser och slutar inte förvåna sig över hur myndigheterna flyr ansvar och förringar fakta. Arbetet är tidskrävande och kilovis med papper ska snabbt läsas. Det stör henne fortfarande att det i friluftsområdet i närheten har lagrats kraftverksaska, svavelfällningsprodukter och överskottsjord. Enligt stadsplanen borde platsen användas för friluftsliv.