Vind i seglen för lokala tidningar
– Journalistiken dör inte. I brytningsskeden finns det alltid vinnare och förlorare, och vinnarna är de som kan fatta rätt beslut, säger Risto Hietanen på Vantaan Sanomat.
De mörka molnen över mediebranschen visar inga tecken på att skingras, men det finns ett undantag: gratistidningarna. I huvudstadsregionen steg läsarantalet för tidningen Länsiväylä med 10 procent i fjol medan dito för systertidningarna Vantaan Sanomat och Helsingin Uutiset var 6,4 procent respektive drygt 4 procent.
På bolagets redaktionshus i Vanda är Risto Hietanen belåten.
– Också på webben slår vi nytt läsarrekord nästan varje vecka, säger Hietanen, som är chefredaktör för Vantaan Sanomat.
I fjol var medeltalet läsare på webben 50 000 per vecka, nu är det över 100 000 flera.
Etelä-Suomen Media, som är en del av Keskisuomalainen-koncernen, ger ut 21 olika tidningar – däribland gratistidningarna Helsingin Uutiset, Länsiväylä och Vantaan Sanomat. År 2013 var bolagets omsättning omkring 50 miljoner euro.
Enligt Hietanen började både läsarantalet och antalet annonsörer stiga i mars 2013 då tidningarna ändrade till tabloidformat.
– För att vara ärlig så fick det också oss att haja till. Resultaten har varit mycket uppmuntrande.
Bättre ställning
Enligt Risto Hietanen är uppgången ett resultat av satsningar på journalistik. Man har rekryterat erfarna journalister och satsat på webben.
– Inom branschen har vi haft ett lite ifrågasättbart rykte, men vår utgångspunkt har varit att man genom att satsa på god journalistik också får goda ekonomiska resultat. Det är den enda handelsvaran vi har, säger han och tillägger:
– Jag tror stadstidningarnas ställning har förändrats under årens lopp. Åtminstone i nuläget ser verkligheten mycket annorlunda ut än hur den porträtteras i den allmänna mediedebatten.
Gratistidningarna i huvudstadsregionen är en brokig skara. En del, såsom Helsingin Uutiset eller Metro, utkommer på ett stort område, har proffsredaktioner, stora upplagor och ägs av stora mediekoncerner. En del, såsom Lauttasaari-lehti och Krunikka-lehti, drivs av stadsdelsföreningar och produceras huvudsakligen av frivilliga. En del satsar på annonserna. Exempelvis företaget Letterbox, som förlägger 24 olika stadsdelstidningar i huvudstadsregionen, erbjuder "redaktionella annonser" som följer tidningens allmänna layout.
För många av gratistidningarna är distributionen en utmaning, eftersom det ofta är svårt för tidningsutdelarna att komma in i trappuppgångar. Därför har många, bland annat Etelä-Suomen Medias tidningar, satsat på utdelningsställen på allmänna platser, såsom köpcenter.
Lönande samarbete
Risto Hietanen resonerar att tidningarnas resurs är det lokala.
– Även om vi lever i en internationell värld så lever folk lokalt. Men samtidigt strävar vi efter att välja vinklingar så att de intresserar en bredare målgrupp. Vem var först ute med nyheten om ebolafallet i Finland? Det var vi. Sådana här nyhetsvinster har vi haft på löpande band, säger han.
En del av innehållet i bolagets tidningar är gemensamt, och liksom en del andra mediekoncerner har man satsat på tidningsöverskridande samarbete.
– Om det skett en bilolycka på Tusbyleden är det ingen idé att vi skickar en reporter från varje redaktion och göra precis samma grej. Det sparar tid så vi kan koncentrera oss på det lokala, säger Risto Hietanen.
Vad tycker du om de andra gratistidningarna i huvudstadsregionen?
– Finns det sådana? Metro har ju sin egen målgrupp, men deras upplaga är liten. Sedan finns det en ryslig mängd stadsdelstidningar som är hederliga, bra produkter, men skillnaden är att vi är hela stadens tidning, säger Risto Hietanen.
Lokalt lönsamt
Tidningen Töölöläinens fyramannaredaktion residerar i en gammal mjölkbutik i Tölö. Kontrasten till Etelä-Suomen Medias stora vita kontorsbyggnad är stor, men också Töölöläinen och systertidningarna Kamppi-Eira, Siltasaari och Meri-Helsinki går på plus och läsarantalet växer.
Lågkonjunkturen har inte påverkat antalet annonsörer, tvärtom.
– Under dåliga tider väljer företag ofta att sluta annonsera i dyra rikstidningar, och väljer i stället att fokusera på lokaltidningar, säger vd Anssi Keski-Vähälä.
Keski-Vähälä om någon borde veta. Tidningsveteranen har jobbat på Töölöläinen sedan 1970-talet.
Vad som lockar både läsare och annonsörer är enligt honom tidningens starka stadsdelsprofil, kontakt med läsarna och passion för lokala frågor.
– När någon hävdade i tidningen Helsingin Sanomat att det inte finns någon matkultur i Tölö såg vi på redaktionen det som en hederssak att visa att det inte stämmer. Det finns ju över 120 restauranger i Tölö! säger reporter Sakari Soininen, vars karriär på tidningen började som tidningsbud.
Annonsörerna viktiga
Töölöläinens dörr är alltid öppen, och redaktionen får dagligen besök av läsare. Också en del annonsörer levererar sitt material genom att själv besöka redaktionen.
Enligt Soininen strävar de efter att göra en "positiv tidning" – alltför dystra nyheter skrämmer bort både läsare och annonsörer, menar han. Innehållet i tidningarna är ungefär 50 procent redaktionellt innehåll och 50 procent annonsörer, och redaktionen värnar om sin relation till annonsörerna.
– År 1980, då redaktionen fortfarande fanns på Stora Robertsgatan, gick jag till Pikkuroban Sähkö och erbjöd en annons i Kamppi-Eira. Nu, trettio år senare, är företaget fortfarande vår kund, säger Soininen.
Alla gör allt
Töölöläinen skriver både om ultralokala frågor, såsom husbolagstvister och nya restauranger, och om planläggning och lokalpolitik. Redaktionen är inte rädd för att också ta ställning i vissa frågor, såsom Guggenheim-museet (nej) HIFK:s hockeyhall (på Nordenskiöldsgatan, inte vid Tölö sporthall).
– Men klart vi ibland skriver om känsliga frågor där man måste vara försiktig, såsom boendeenheten på Rosavillagatan, påpekar chefredaktör Mikko Keski-Vähälä.
Enligt Soininen är gränsen mellan fritid och jobb flytande på redaktionen, med betoning på det senare. Alla gör allt, och helst på ett tidseffektivt sätt.
– Jag tror inte du hittar en redaktion med samma nivå av effektivitet, säger Anssi Keski-Vähälä.
De omkring 30 tidningsutdelarna består numera till en stor del av utländska universitetsstuderande, men också journalisterna hjälper till med utdelningen ibland.
Få rivaler
Enligt Anssi Keski-Vähälä har Töölöläinen inte några konkurrenter. De andra stadsdels- och gratistidningarna läser Tölöjournalisterna inte.
– Ju flera dåliga annonstidningar som utkommer desto mer stärks vår position. Fast samtidigt lurar de annonsörerna och på så sätt gör de en björntjänst för vår bransch, säger Keski-Vähälä.
För tillfället finns ingen av Töölöläinens tidningar på nätet, men planen är att grunda en webbplats senare i år.
Framtiden är lokal
Anssi Keski-Vähälä tror att det finns en framtid också för papperstidningen på det lokala planet.
– Men de stora rikstidningarna kommer att dö ut. Det har jag sagt i många år redan, säger Keski-Vähälä.
Risto Hietanen på Vantaan Sanomat tror att det brytningsskede som medierna genomgår nu, där människor avstår från att betala för innehåll de får gratis, gynnar gratistidningarna.
– Men det är också en farlig trend för en tidningsmakare. Inte är det i vårt intresse att människor inte läser tidningar.
Det centrala är enligt Hietanen att man tävlar om människors tid.
– Journalistiken dör inte. I brytningsskeden finns det alltid vinnare och förlorare, och vinnarna är de som kan fatta rätt beslut. Just nu ser jag inte något stort som hotar oss, annat än vi själva.