"Kommunerna vill inte ha invånare med låga inkomster"

Vd för Byggindustrin RT, Tarmo Pipatti, sitter i Y-stiftelsens styrelse, en stiftelse som äger och låter bygga statsstödda ARA-hyreslägenheter runtom i landet. Begreppet ARA inbegriper både arava-bostäder och räntestödsbostäder.

– Vi ville bygga 1 000 nya hyreslägenheter i fjol. Finansieringen var klar, men tomtmark saknades. Vi vände oss till kommuner och städer för att få planerad tomtmark för det här ändamålet. Vi blev erbjudna endast en tomt, på Busholmen i Helsingfors, säger Pipatti.

– Det handlar om politik med dramatiska följder för samhället och näringslivet. Helsingforsregionens städer och kommuner vill inte ha stor inflyttning av låginkomsttagare. De här personerna har en subjektiv rätt till den offentliga sektorns tjänster: hälsovård, dagvård, bildning och socialvård. Det här blir för dyrt för staden eller kommunen anser politikerna och tjänstemännen. Den naturliga flyttningsrörelsen bromsas upp via en reglering av markplaneringen. Den svagaste länken är bristen på planerad tomtmark för statsstödda hyreslägenheter, säger Tarmo Pipatti.

Var femte bostad

Det finns ett avtal mellan staten och Helsingforsregionens kommuner om att en femtedel av den totala årliga bostadsproduktionen ska vara statsstödda ARA-bostäder. Den här överenskommelsen uppfylls med varierande framgång (se grafiken). Pipatti anser att andelen är alldeles för låg åtminstone för Helsingfors, Vandas och Esbos del.

– Helsingfors ska inte vara stolt över att staden uppnår det spikade målet med en femtedel ARA-bostäder av den årliga totalproduktionen. Stadens kvot borde egentligen vara 40 procent, anser Pipatti.

Vd Teija Ojankoski på VAV Asunnot, ett företag som Vanda stad äger och som låter bygga och äger ARA-bostäder i Vanda, anser också att det borde byggas fler hyreslägenheter med hyror som ligger under nuvarande marknadshyror.

– Vi märker att behovet är enormt. Vi har långa bostadsköer. Men jag är inte helt övertygad om att det nuvarande statsstödda bostadsbyggandet är det rätta. Det finns många svagheter i de statsstödda bostädernas finansieringssystem som har lett till att en hel del byggentreprenörer drar sig för att bygga till exempel hyresbostäder med räntestödslån, säger Ojankoski.

Ointresset att bygga ARA-lägenheter syns i Vandas bostadsstatistik. Stadens eget bolag, VAV, har fyllt sin kvot (183 hyresbostäder 2014). Likaså har entreprenören S-Asunnot byggt det som förväntats av bolaget. För övrigt släpar ARA-byggandet i Vanda efter med cirka 130 bostäder per år.

Siffrorna är ännu värre i vissa kranskommuner. Borgnäs och Sibbo står för noll statsstödda bostäder under perioden 2012 till augusti 2014.

Entreprenörerna ointresserade

Överinspektör Arto Raatikainen på miljöministeriet säger att problemet är att kommunerna har begränsade resurser att själva låta bygga ARA-hyresbostäder. På grund av villkoren i finansieringssystemet som styr byggandet av de statsstödda hyresbostäderna är så kallade allmännyttiga byggentreprenörer inte längre redo för den här typens projekt, säger Raatikainen.

Det är fram för allt reglerna för att bygga hyresbostäder med statens 40 år långa räntestödslån som entreprenörerna inte gillar.

Kari Mäenpää som är verksamhetschef på byggföretaget Avainyhtiöt berättar att deras bolag bygger aravahyresbostäder med statsgaranterad finansiering, men bolaget är inte speciellt intresserat av de 40 år långa räntestödslånen. Senast Avainyhtiöt byggde den här typen av hyreslägenheter var 1,5 år sedan i Lahtis.

– En tiondedel av byggprojektets totalsumma ska vara eget kapital. Det innebär att flera hundra tusen euro inte går att få loss under en period på 40 år. Bostäderna blir dessutom eviga hyresbostäder då tidsperioden är så lång. Det hade varit bra om parterna hade lyckats sänka gränsen till 20 år, säger Mäenpää.

Teija Ojankoski är inne på samma linje om att 40 år är en för lång tid.

– Lånen är amorteringsfria i 20 år. När amorteringarna börjar kräver bostäderna också renoveringar. Det innebär att byggherren bör amortera och samtidigt reparera bostäderna, säger Ojankoski.

Andra nackdelar med statens räntestödslån är att räntorna en lång tid varit så låga att den här typen av lån har blivit dyrare än finansieringskostnaderna för fritt finansierade bostäder. Staten stöder räntorna först då de stiger över 3,4 procent.

Tarmo Pipatti säger att ett ökat utbud på alla typer av bostäder är det enda som kan minska trycket på hyresnivåerna. Alla parter säger att det är en total missuppfattning att tro att det i arava-hyresbostäder bor marginaliserade probleminvånare.

– Det är personer som får tjänstesektorn att fungera, bland annat sjukvårds-, städ-, butiks-, logistik-, restaurang- och utbildningspersonal. Utan de här personerna fungerar inte samhället, säger Pipatti.