Våra kläder får inte längre hamna på soptippen
Från och med 2016 får avfall som innehåller organiska ämnen inte längre föras till soptippen. Det betyder bland annat att avlagda kläder måste brännas eller återvinnas.
På UFF:s sorteringscentral i Klövskog jobbar Maija Nuortila och Jaana Silander med att sortera kläder. En säck för vinterkläder till Litauen, en för tropiska klimat och en för lumpor. Hit till Klövskog kommer alla kläder som lämnats i UFF:s insamlingslådor från Jyväskylä och söderut.
Det betyder drygt 6,6 miljoner kilo kläder per år. Lejonparten av hela landets klädberg, 81 procent, säljs till partihandeln. Resten säljs i UFF:s butiker, doneras till Afrika, går till materialåtervinning eller blir energiavfall.
Från och med 2016 får avfall som innehåller organiska ämnen, alltså så kallat blandavfall, inte längre föras till soptippen. Det betyder i praktiken också att textilavfall, bland annat kläder, antingen måste återvinnas eller brännas som energiavfall.
– Jag hoppas att det leder till att folk återvinner ännu mer än i dag, säger UFF:s informatör Heidi Heinonen.
Mera lumpor?
När avlagda kläder inte längre får hamna på soptippen, finns det förstås risk för att sönderslitna jeans hamnar i återvinningslådorna, trots att de egentligen inte hör hemma där. I klädinsamlingslådorna ska man slänga bara hela och rena kläder som någon annan kan tänkas vilja använda.
Heinonen är ändå inte särskilt orolig för att UFF plötsligt ska tvingas ta hand om en massa lumpor.
– Största delen av de kläder vi får in i dag uppfyller våra kriterier. Det är svårt att säga om lagändringen leder till att vi får ta emot ännu mer kläder av bra kvalitet eller om folk kommer att slänga mer lumpor i insamlingslådorna.
I allmänhet anser Heinonen att finländarna är för kritiska när det gäller sina avlagda kläder: många plagg som i dag hamnar på soptippen skulle duga utmärkt att återanvända.
Satsa på återanvändning
Det är ännu inte klart vilka konkreta åtgärder lagändringen kommer att föra med sig. Som det ser ut nu kommer ändringen inte att innebära förändringar för hushållen, till exempel i form av särskilda sopkärl för textilavfall. Däremot kommer sopbilarna som kör blandavfall att slopa soptippen och i stället köra till en anläggning för avfallsförbränning.
Heidi Heinonen hoppas att man kommer att satsa mer på att återanvända och återvinna kläder och mindre på att bränna textilavfall.
– Jag hoppas att olika instanser skulle bli ännu mer motiverade att återvinna. Om chansen att bränna textilavfall till energi en gång ges, kommer vi allt mer att gå i den riktningen. Ju mindre saker som finns att återvinna, desto mer nya behövs det. Också det är belastning för miljön.
Att återvinna lumpor är det stora problemet. Dagens kläder innehåller ofta många olika sorters fibrer, som är svåra att skilja åt för att användas på nytt. Också sådana lumpor kan ändå i viss mån användas inom bland annat bil- och byggindustrin.
På sorteringscentralen i Klövskog har Mari Aalto jobbat i över tjugo år. I dag gör hon kvalitetscheck på sommarkläder av B-kvalitet. Det gäller att vara noggrann och snabbt se om något plagg som inte uppfyller kriterierna har slunkit in i den jättelika plastsäcken.
År 2012 producerade finländarna i medeltal tio kilo textilavfall per person. Bara runt tre av de tio kilogrammen gavs till någon välgörenhetsorganisation. Det betyder att de finländska hushållen slängde sammanlagt 54 miljoner kilo kläder i sina soptunnor år 2012.
Inom miljöcentralens projekt Texjäte håller söker man just nu lösningar till hur lagändringen bäst kunde omfattas i praktiken. Med är flera samarbetspartners på området, bland annat just UFF.
Inom projektet har man bland annat kommit fram till att den som producerar textilavfall, bland annat konsumenter och butiker, borde ha en möjlighet att föra avfallet till någon form av materialinsamling.
– Den nya lagen för också med sig utmaningar och vi har gjort mycket påverkningsarbete. Men det är absolut en bra sak att lagen blir av och den borde ha förverkligats för länge sedan.