"Det ska vara tryggt och roligt i backen"
Landets äldsta slalombacke växer och utvecklas. Granibacken har i vinter fördubblat sin liftkapacitet och erbjuder nu sportlovsfirarna två liftar upp till toppen på 50 meters höjd.
Gnistrande kristaller från snökanonerna fyller luften. Mia Forsberg och Belinda Ehrnrooth kisar då de tittar upp mot den femtio meter höga kullen. Vad är bättre än en slalombacke i hemknutarna, särskilt under sportlovet?
– Det här är räddningen, säger Grankullabon Forsberg, som prisar backens skick, också under dåliga vintrar.
Slalombacken, strax söder om gamla Åbovägen, är faktiskt Finlands äldsta, invigd 1934. Backen lockar familjer från hela huvudstadsregionen. Forsberg och Helsingforsbon Ehrnrooth har båda två barn i backen.
– Ju yngre de lär sig, desto bättre, säger Ehrnrooth.
– När de är små så är det naturligt att luta sig framåt, säger Forsberg.
Som äldre är det svårare att lära sig. Då lutar man sig lätt bakåt – och hittar inte balansen. Att falla är inte det farliga, menar Forsberg och Ehrnrooth. Carvingskidornas högre farter är en större risk.
– Förr var man rädd för att falla och slå sig, nu får man se upp så att ingen kör på en.
Forsberg och Ehrnrooth anser att det handlar om mycket mer än att lära sig slalom. Barnen får nya vänner och lär sig också språk.
Över niohundra på kurs
Tryggheten för de minsta i Granibacken har förbättrats då man möblerat om i backen.
– Vi har fått en helt ny skidlift och är tacksamma för det staden gör. Vi har också flyttat repliften för barn. Det är en hedersfråga för oss att ständigt bli bättre, säger Marja Salokangas, GrIFK Alpines informatör.
Den flyttade repliften ger de minsta ett eget område för de första svajiga svängarna.
Salokangas, skidlärare på alpin nivå, lärde ut utförsåkning i Grankulla första gången för 35 år sedan. Hon betonar det unika i hur slalomintresserade i flera generationer har varit med och ställt upp för föreningen.
På väggarna i backens kafé hänger svartvita fotografier som belyser verksamhetens historia. På en bild åker Mita af Forselles i Salla 1961. "Mommo Lemström" tog FM-brons under sin karriär, och är nu så kallad backmormor. Hennes man Arne Lemström är backmorfar. Uppdragen kan väl jämföras med skolmormor och -morfar. Deras barnbarn Victor är aktiv i skidskolan.
Frivilliginsatserna är avgörande.
– Vi har nästan 900 barn i vår skidskola, som har 60 lärare och hjälplärare. Föreningens modell är unik, säger Salokangas.
Fostrat toppåkare
Det hela är också en form av ungdomsarbete. Målet är att fånga upp unga som tävlat aktivt men senare inte kan satsa lika mycket tid på hobbyn. Då värvas de för att lära de yngre.
– Vi fyller det tomrum som kan uppstå i de svåra åren, för att motarbeta dropout-fenomenet bland dem som slutar.
De som vill hårdsatsa ges också bra chanser, säger hon. Grankulla IFK Alpine är Finlands mest framgångsrika alpina förening. Av de nuvarande stjärnorna kan nämnas världscupåkaren Markus Sandell. Joonas Räsänen har också tidigare åkt i GrIFK:s färger. Räsänens mamma Jaana Karhila-Räsänen skapade det nuvarande skidskolesystemet.
Salokangas njuter själv av att få se amerikanska alpinstjärnan Ted Ligety åka. Ligety har arbetat fram en egen slalomteknik, med skärande svängar.
– Det är så fint att se honom med den nya tekniken, hur han funnit ett flow-läge där det bara är att åka.
Målet är egentligen detsamma för alla i Granibacken, att de hittar sin egen grej, på egen nivå.
– Om de minsta vill kasta snöbollar en stund så är det ok. Trygghet är nummer ett, att ha roligt nummer två.