Gamlas dans: Annat var det förr
I år har det uppstått diskussion om hur mycket pengar gymnasietvåorna lägger ned på de gamlas dans. Det kan röra sig om många hundra euro för kläder, hår och smink. Så var det inte 1967, berättar läsaren Hannele Hietala-Spaskos.
– De gamlas dans var en stor händelse. Pojkvännerna kom och hämtade en med bil, om de hade en sådan.Vi deltog i dansen i Munksnäs progressiva samskola. Efter dansen åkte vi till restaurang Gambrini som hade vita dukar på bordet, skriver Hannele Hietala-Spaskos (längst till vänster i bilden).
På den tiden, i slutet av 60-talet, var det också vanligt med hemmafester.
– Först när vi fyllde 18 öppnades dörrarna för oss på Fiskartorpet, där en del av oss firade studenten 1968 och resten 1969.
Klänning från Operan
Hannele Hietala-Spaskos 1967. Foto: Privat
Feststassen hade hon fixat från Operans kostymateljé tack vare kontakter dit. En god väns mamma var tidigare ballerina på Operan. Bland vännerna på bilden har hon fortfarande kontakt med Raili Kannel och Marjut Partanen.
Hietala-Spaskos minns väl hur det var att vara ung i slutet av 60-talet:
– På den tiden drack man sig inte full, utan avnjöt svagdricka någorlunda måttligt. Vi hade varken mobiler eller bärbara datorer. Telefonen stod på bordet i hallen och hela familjen kunde höra vad du sa i luren. Tv:n visade två svartvita kanaler och i rutan syntes hallåan Teija Sopanen. Those were the days! Beatles hade nyss gjort sitt stora genombrott och studentrevolutionen i Paris skulle snart starta.