Att inte räcka till gör lärare trötta
Många lärare i den förberedande undervisningen för invandrarbarn är trötta, en del snudd på utmattade. Nu slår några av dem larm: klasser som stundvis växer sig för stora och resurser som ibland är för små äventyrar hela undervisningen.
I lågstadiet Laakavuoren ala-aste i Mellungsbacka är stämningen lugn och kanske lite matt på fredag förmiddag. Eleverna har varit och simmat, och i klassen för förberedande undervisning för invandrarbarn hinner man precis dela ut alla hjärtans dag-korten före lunch.
– Glad alla hjärtans dag, säger klassens yngste på finska utan att snubbla på de många stavelserna.
I klassen för förberedande undervisning går barn från klass ett till klass sex som nyligen anlänt till Finland. Meningen är att de ska lära sig finska så pass att de småningom kan integreras i den normala undervisningen. Här går för tillfället elva elever som kommer från bland annat Syrien, Ukraina, Ryssland, Gambia och Estland.
– För tillfället går det någorlunda, men ännu förra veckan hade vi tolv elever i gruppen. Med tio elever kan undervisningen ännu kännas meningsfull, men blir det fler än så känns det som om en del barn bara är här på förvaring, säger läraren Ulla Suonio.
Och läget kan förändras när som helst – nya barn kan börja på klassen nästa vecka eller nästa månad, och då gäller det att börja om från början igen. Det är utmanande. I en insändare i Helsingin Sanomat förra helgen skriver Suonio och kollegerna Eeva Suhonen och Kaisa Eskola om problemen med bland annat alltför stora grupper. Många lärare blir utmattade eller byter jobb då de upplever att de inte räcker till, skriver de.
Olika nivåer
Utbildningsstyrelsens rekommendation är att klasserna för förberedande utbildning inte ska vara större än 8–10 elever, men genomsnittet i Helsingfors är för tillfället 11. Före jul fanns det flera grupper med 15 elever, men vid jul brukar alltid några gå över till vanliga klasser.
– Åldersskillnaderna inom en och samma klass borde inte heller få bli för stora. I min grupp finns just nu barn från klass ett till sex, och de stora och de små eleverna är förstås intresserade av helt olika saker. Om undervisningen går på de smås villkor blir de större barnen frustrerade, och går den på de störres villkor hänger de små inte alls med, säger Suonio.
Lägg till det att barnen kan ha mycket olika bakgrund. En del har kommit till Finland från krisområden och har kanske svåra upplevelser i bagaget, andra har kanske mot sin vilja tvingats flytta efter föräldrarnas jobb. En del kan redan mycket, andra kan kanske inte ens läsa. En del började kanske i höstas, andra började kanske förra veckan.
– Det är svårt att undervisa många samtidigt när nivån kan vara så olika. Jag vet flera lärare som blivit utmattade och flyttat tillbaka till en vanlig klass. Själv överväger jag det också. Det är svårt att räcka till för alla – det känns som om det alltid är någon som blir utan den uppmärksamhet som hen skulle behöva.
Kollegan Kaisa Eskola är för tillfället föräldraledig från sitt jobb som förberedande lärare vid högstadiet vid Porolahden peruskoulu i Kasberget i Helsingfors. Hon har som mest haft 16 elever i sin klass, och vet att hon är långt ifrån den enda.
– Efter att jag jobbat ett och ett halvt år i en förberedande klass blev jag utmattad och sjukledig i två månader. Då jag började hade jag en assistent under färre än hälften av timmarna. Klassen jag inledde med på hösten var jättemotiverad, men då nya barn kom till under läsåret måste vi börja om från början och det var svårt att få undervisningen att fungera. Då man är ensam och alla behöver hjälp blir det omöjligt, säger Eskola.
Känslan av att inte räcka till trots att eleverna var väldigt motiverade var frustrerande.
– Jag greps av en känsla av total otillräcklighet, och till sist utmattning.
Ingen maxstorlek
För tillfället finns det 419 elever i 39 klasser för förberedande undervisning i anslutning till vanliga grundskolor i Helsingfors. Gruppstorlekarna varierar just nu mellan 5 och 14 elever. Det är utbildningsverket som koordinerar undervisningen och anvisar eleverna plats i skolorna.
– Vi försöker se till att det inte blir fler än 10–12 elever per klass, men någon maxstorlek på grupperna har vi inte slagit fast. Vi måste också beakta att inte skolvägarna blir orimligt långa för eleverna, säger undervisningschefen Marjo Kyllönen vid utbildningsverket.
Att förutse behovet är inte alldeles enkelt.
– Det är ett pussel vi lägger. Det har hänt att vi grundat nya grupper mitt i läsåret då det funnits behov, men de ekonomiska begränsningarna kommer förstås också emot i något skede.
Delade assistenter
I alla grupper finns en assistent under åtminstone en del av timmarna, men hur assistentresurserna fördelas inom skolorna får skolorna bestämma själva.
– I vår skola har vi förutom den förberedande klassen också två specialklasser plus elever från den förberedande klassen som integreras i de vanliga klasserna under delar av undervisningen. Vi försöker fundera tillsammans med lärarna hur assistentresurserna bäst kan fördelas för att stödja undervisningen och integreringen, säger Markku Keijonen, rektor för Porolahden peruskoulu.
Just nu är läget bra i Porolahden koulu. I den förberedande klassen finns sju elever, och dessutom har man kunnat anställa en extra resursperson.
– Men visst är det utmanande att undervisa i en grupp där alla har olika bakgrund och befinner sig på olika nivå, det är inte frågan om annat. Lärarna är nog tvungna att sätta allt sitt pedagogiska kunnande på spel, säger Keijonen.
Rektorskollegan Janne-Pekka Nurmi i Laakavuoren ala-aste håller med.
– Och utmaningarna slutar inte efter den förberedande klassen. Hos oss försöker vi satsa på integreringen i vanlig klass i ett så tidigt skede som möjligt.
I Helsingfors pågår för tillfället flera pilotprojekt för hur undervisningen kunde utvecklas. En möjlighet vore till exempel att integrera de minsta eleverna i vanliga klasser direkt, utan förberedande undervisning.