Anita Enckell vill ge barnen en lugn vardag
Anita Enckell öppnade sitt hem för dagbarn när den egna dottern var liten. I vår har hon jobbat i 33 år som familjedagvårdare.
Arbetsdagen börjar kvart i åtta hos familjedagvårdare Anita Enckell i Gröndal. Då kommer det första dagbarnet. Nio timmar senare hämtas det sista barnet hem. Då kan Enckell börja förbereda nästa dags lunch. Trots att arbetsdagarna är långa trivs hon utmärkt med sitt jobb som familjedagvårdare.
– Jag behöver inte köa i morgonrusningen till jobbet.
I stället kommer jobbet hem till henne. Dagbarnen Wilhelmina, 3 år, Sheina 4 år och Saima 4 år äter först frukost tillsammans med Enckell. Därefter följer välbekanta vardagsrutiner - utevistelse i parken, lunch, sagostund, vila, pyssel och lek på den egna gården.
– Det finns en alldeles härlig aktivitetspark här nära. Där tillbringar vi varje förmiddag. Där träffar vi också andra dagvårdare med barn. Parkens personal ordnar program varje dag, det är sångstunder, dans, olympiska spel och fester kring traditionella högtider, säger Anita Enckell.
I parken får dagbarnen leka med andra jämnåriga och lära sig att umgås i större grupper. Det är också där Anita Enckell träffar sina kolleger. När barnen springer iväg mellan tallar och klätterställningar i den mångsidiga parken hinner hon dricka en mugg kaffe och småprata med andra vuxna.
– Jag vill erbjuda barnen en lugn vardag, där vi hinner rita och pyssla. Det är också viktigt att de får leka fritt och utöva sin fantasi. Här får de leka på gammaldags vis, när så mycket i samhället i övrigt är ordnat. Hos mig får barnen ta det lugnt, alla måsten kommer nog sedan när de börjar skolan.
Mycket aktiviteter
Dagbarnen brukar börja hos Enckell när de knappt kan gå och fortsätter tills de börjar i förskola. Åren är väldigt olika, när hon har små barn som ännu inte kan gå själva är arbetsdagarna fysiskt ganska tunga, hemmet ligger tre trappor upp i ett höghus. Mycket av hennes tid går då åt till basvården, att bära, byta och mata. Men i takt med att barnen växer förändras också dagsrutinerna.
– Numera är flickorna så stora och duktiga att det går lätt att åka på utfärd med dem. Vi promenerar mycket, intill aktivitetsparken finns en skog med härliga klippor. Där tycker barnen om att bygga kojor, berättar Enckell som uppskattar att hon får vara mycket ute i sitt jobb.
Trots att hon betonar den lugna dagsrytmen deltar gruppen i en massa olika aktiviteter. De går på konserter och teater i köpcentret Sello, lånar böcker på biblioteket i Gröndal, tar bussen till Vindängen för att delta i musikstunder och träffar andra familjedagvårdare och barn i pulkabacken.
– Före jul besökte vi ett äldreboende här nära och det var riktigt lyckat. Vi sjöng julsånger och barnen bakade bullar tillsammans med de äldre. En kvinna kunde fläta med fyra slingor och det var nytt för både barnen och mig.
Besöket gav mersmak och Anita Enckell har kommit överens om ett besök varje månad.
– Vi ska ta med några pussel och bygga dem där. Det behöver inte vara svårare än så. Både barn och äldre har så mycket att ge varandra. Varför ska alla åldersgrupper hållas isär? Förut umgicks folk naturligt över generationsgränser.
Ändrade planer
Den här dagen står det skridskoåkning på programmet och barnen har tagit med hjälmar och skridskor. Det finns en skridskobana intill aktivitetsparken och dit styr Enckell och barnen stegen. Det ligger blöt nysnö överallt efter nattens snöfall – också på isplanen.
– Det är för mycket snö här, ni kan tyvärr inte skrinna här nu. Kanske vi kan komma tillbaka på eftermiddagen? Vilken tur att vi inte måste göra något speciellt! Vi går till parken som vanligt.
Barnen är inte länge besvikna. Det är perfekt snögubbeväder och snart är de i full fart med att rulla bollar. Enckell hjälper Wilhelmina att skapa en snögroda. Hur var det nu - har grodan öron? De måste gå till den bekanta barnvisan "Små grodorna" för att kontrollera saken.
Ville stanna hemma
Anita Enckell valde medvetet en karriär som familjedagvårdare. I vår blir det 33 år sedan hon öppnade dörren för de första dagbarnen.
– När min egen dotter fyllde 1 år ville jag stanna längre hemma med henne. Men familjen kunde inte leva på bara en lön, jag behövde också en inkomst. Att ta emot andras barn i mitt hem var en perfekt lösning, jag kunde jobba hemma och dottern fick sällskap av andra barn.
Hon fick gå en två veckor lång kurs för blivande familjedagvårdare och efter det följa med vardagen hemma hos en erfaren kollega i ytterligare två veckor.
– Det var en bra introduktion, jag kände mig trygg i min nya roll när jag började som familjedagvårdare. Jag har inte haft orsak att ångra mitt yrkesval.