Politiker oense om Helsingfors problem
Helsingfors växer så det knakar – under de senaste åren med ungefär 9 000 nya helsingforsare om året.
Under de följande tio åren förväntas invånarantalet i staden växa med 100 000 personer. För en stor del av invånarna går det allt bättre – men det finns också grupper och stadsdelar som det går allt sämre för.
Då de förtroendevalda intog sina platser i kabinetten efter förra kommunalvalet såg de ekonomiska utsikterna annorlunda ut. Det strategiprogram som då gjordes upp för de följande fyra åren byggde på vad man visste då.
– Men ganska mycket har hänt sedan dess. Vi är inne i det självständiga Finlands svåraste ekonomiska kris, och det står inte helt klart hur vi ska ta oss ut ur den, sade stadsdirektör Jussi Pajunen, som talade då stadsfullmäktige möttes till strategiseminarium i Hyvinge i går.
Strategiseminariet är ett slags halvtidsgranskning då knappt två år återstår av valperioden, en diskussionsklubb för de enskilda fullmäktigegrupperna och hela fullmäktige där man kan ta sig an de stora linjerna och se vart utfört arbete har lett.
Men att greppa de stora linjerna är inte alltid helt entydigt – det är en spretig lista på indikatorer och åtgärder som är på gång, som stampar på stället eller som rent av backat, och utvecklingen inom en och samma sektor kan ibland dra åt olika håll. Det som finns i Finland finns i regel också i Helsingfors, och mer därtill – det handlar om stadsplanering, socialvård, barnskydd, trafik, miljö, byggande, ledarskap, invånardemokrati...
– Jag är nöjd med modellen med ett strategiprogram. Det behövs något mer än budgeten som rättesnöre, säger Pajunen.
Oenighet om ramar
Om vilka de största utmaningarna är under den resterande perioden tvista de förtroendevalda.
– Det finns förstås flera, men den stora bilden är den försämrade ekonomiska situationen. Vi får ändå inte slira från målet att förbättra produktiviteten med en procent, eller från det fastslagna investeringstaket, säger Samlingspartiets gruppordförande Lasse Männistö.
På andra sidan om den politiska mitten låter det helt annorlunda.
– Helsingfors är inte alls i samma sits som hela Finland, ekonomin och befolkningsstrukturen är betydligt gynnsammare. Då invånarantalet växer kraftigt på grund av inflyttning och att det föds många barn måste man handla klokt och inte göra misstag. Vi måste fundera på om det är vettigt att slaviskt följa produktivitetsmålet på en procent. Det kan låta lite, men det är ganska mycket, säger Osku Pajamäki, gruppordförande för Socialdemokraterna.
Han får medhåll av Veronika Honkasalo (VF).
– För sektorer som redan är underbudgeterade – som social- och hälsovården – orsakar det stora problem. Eller ta till exempel småbarnsfostran, det finns tusen barn mer än man budgeterat för men ändå ska produktiviteten öka ytterligare. Ibland blir det dyrare i längden då man sparar, säger Honkasalo.
– Det handlar om att våga lita på att staden växer. Vi måste kunna investera i bostäder och kollektivtrafik tillräckligt snabbt för att tillgodose behoven, säger Emma Kari (Gröna).
Involvera mera
Då servicebehovet ökar men intäkterna inte gör det i samma takt är den största utmaningen att upprätthålla servicen så bra det går.
– Då måste man prioritera. En ledstjärna bör vara att besparingar inte får drabba de mest utsatta, säger Svenska folkpartiets gruppordförande Björn Månsson.
Yrjö Hakanen, ordförande och enda ledamot i Finlands kommunistiska partis enmansgrupp, föreslog att man nästa gång man gör upp ett strategiprogram ska börja med att fråga invånarna. Hakanen får brett bifall över partigränserna.
– Men i så fall måste man vara beredd att faktiskt också ge invånarna inflytande, annars leder det bara till besvikelse. Man måste också se upp med att inte ge knutpatriotismen för mycket rum, att inte alla bara drar hemåt till sin egen stadsdel, säger Osku Pajamäki.