Generationslånga köer till vissa bostadsrätter
Bostadsrättssystemet ska ge folk med små eller normala inkomster en möjlighet att bo bra, och i olika områden. Men i de nya områdena Busholmen och Fiskehamnen i Helsingfors är det bara de som stått minst femton år på kö som har en chans.
För sådär 15-20 år sedan ansökte Veli Savolainen om en könummerlapp för en bostadsrätt i Helsingfors, lade den i skrivbordslådan och glömde bort hela saken. Men för några år sedan grävde han fram lappen, började leta efter en bostadsrätt i centrum och är nu nöjd invånare i Gräsviken sedan tre år tillbaka.
- Bostadsrättsboende är ett slags mellanting mellan ägarboende och hyresboende. Man placerar en summa som motsvarar 15 procent av bostadens produktionspris i bolaget, och får sedan hyra bostaden till ett förmånligt pris. Då man flyttar ut får man tillbaka depositionen.
- För att få en bostadsrätt måste man anhålla om ett könummer, och då en bostad bjuds ut är det den av de intresserade som har det lägsta könumret som får bostaden.
- För att ha rätt till en bostadsrätt får man inte ha en förmögenhet som överstiger hälften av bostadens produktionspris. Förmögenhetsgränsen upphör vid 55 års ålder.
- Könummersystemet ändrades vid årsskiftet så att det gäller hela metropolområdet.
- I början på 2014 fanns det 40 500 bostadsrättsbostäder i Finland, varav hälften i metropolområdet.
Det hade han förmodligen inte varit med ett könummer av färskare datum. I de nya områdena Fiskehamnen och Busholmen är det bara de som stått minst femton år på kö som har en chans. Nummersystemet fungerar så att då fler är intresserade av en bostad är det den som har det lägre, och alltså äldre, numret som får bostaden.
Större område
Sedan årsskiftet kan konkurrensen om bostadsrättsbostäderna öka, då samma könummersystem börjar gälla i hela metropolområdet. Det innebär att den som ansöker om ett könummer i någon av metropolområdets kommuner kan ansöka om en bostadsrättsbostad var som helst i området.
– Antagligen ökar konkurrensen lite, men hur stor effekten blir återstår att se. Hur som helst har man med nya könummer ändå ingen chans på de mest attraktiva områdena, där det krävs att man stått länge på kö. Samtidigt kan man också med ett nytt nummer få en bostad snabbt i något mer perifert område. Den lokala variationen är mycket stor, säger Markku Leijo, chef för fastighetskontorets bostadsavdelning.
Här ligger också systemets svaghet. I dyra områden är bostadsrätten en möjlighet att bo centralt på relativt förmånlig hyra. Men i mindre attraktiva eller centrala områden kan det vara likaså bra att lägga inlösningssumman på 15 procent av bostadens produktionspris på en ägarbostad och betala av på ett banklån i stället.
– Systemet fungerar till en del. På attraktiva områden fungerar det bra, men på mindre populära områden förlorar det till en del sin poäng. Till exempel i Helsingfors kan bostadspriserna i olika områden vara som från olika planeter.
Mindre byråkrati
Marko Pyykkönen, ordförande för bostadsrättsbolagens Suomen Asumisoikeusyhteisöt (SAY), välkomnar att hela metropolområdet blir ett enda område. Det förenklar byråkratin och ökar rörligheten. Men könummersystemet skulle han vilja bli av med.
– Om nu meningen med systemet är att erbjuda boende till rimligt pris till personer med låga inkomster är det ju problematiskt att unga lätt hamnar utanför. De hamnar alltid sist i kön och är alltså ofta chanslösa i konkurrensen om bostäderna.
Systemet behöver utvecklas, anser Pyykkönen.
– Man kunde till exempel tänka sig att numren skulle vara i kraft bara en viss tid. Nu är de i kraft för evigt och det funkar inte.
Veli Savolainen, som är ordförande för boendekommittén vid Skutstranden i Gräsviken, hyllar systemet med bostadsrätter men är kritisk mot att nivån på hyran inte håller sig till det utlovade självkostnadspriset. I Helsingfors finns en handfull bostadsrättsbolag, varav ett är Helsingfors stads dotterbolag och verkar bara i Helsingfors och resten är nationella. Savolainen tycker att det nationella utjämningssystemet som tillämpas i hans bolag är orättvist.
– Efter att alla reella kostnader jämnats ut lägger man ytterligare på några euro per kvadratmeter som ett slags Gräsvikstillägg, som en överföring till områden som inte drar lika bra. Om det finns områden som inte attraherar invånare så det ingen mening med att bygga bostadsrätter där, säger Savolainen.
Förmånligare hyra
Nu är hyrorna i bostadsrättsbostäderna ändå rejält förmånligare än motsvarande marknadshyror – enligt färsk statistik från Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, ARA, över 40 procent i Helsingfors och något mindre i huvudstadsregionen.
Men det är inte det som är poängen, säger Savolainen. På den fria marknaden kan man begära hur mycket man vill, men bostadsrätterna ska följa principen om självkostnadspris.
– Varför ska hyran vara högre i ett bostadsrättshus än i exakt motsvarande, likaså statssubventionerade aravahyreshus, då den enda skillnaden är att vi också betalat en summa för bostadsrätten? Ska principen vara självkostnadspris ska man inte behöva betala mer. Kostnadsgrunderna borde bestämmas mer lokalt och invånarna involveras mer, anser Savolainen.
Marko Pyykkönen på SAY påpekar att hyrorna ändå är klart lägre än snittet, men medger att hyresnivån alltid kan diskuteras - boendet är dyrt i Finland. Men han kastar bollen till staten.
– Lånevillkoren borde vara förmånligare. Det är statens sak att justera dem.
Markku Leijo på fastighetskontoret har ett förslag på hur systemet kunde utvecklas - men för det skulle en lagändring krävas.
– Man kunde tänka sig att invånarnas ägarandel av bostaden skulle öka i takt med att företagets skuld minskar, så att man skulle sikta på ett hundraprocentigt ägande i slutändan.