Problematiskt att sälja pampiga palats
Pärlor till palats är synnerligen svårsålda. Hela hus som inte håller samma klass eller stil väcker åtminstone intresse. Till exempel är Svenska social- och kommunalhögskolans hus på Topeliusgatan 16 i ett skede av intensiva förhandlingar.
Fastighetsförmedlarens skräckobjekt är pampiga palats som präglas av en unik arkitektur, kvadratmetrar så det blir över för också den största av familjer och som är kulturmärkta så att minsta lilla renovering får museifolket på fötterna. Som maffiga Marmorpalatset i Brunnsparken. Den nationalromantiska byggnaden som ritades av Eliel Saarinen har varit till salu i snart två år, och än så länge har ingen lagt ett seriöst bud på huset.
– Man kan säga att intresset för Marmorpalatset är lamt och det är inte precis så att anbuden skulle ha haglat, suckar Esa Pentikäinen som har hand om fastighetsaffärer på Senatfastigheter.
Senatfastigheter förvaltar statens fastigheter och har ingen brist på svårsålda byggnader, som nedlagda garnisoner och fängelser och tomma ämbetshus i allt från Torneå och Juva till Valkeakoski. Somt går åt relativt snabbt men många av de mest speciella byggnaderna väntar länge på lämplig köpare.
Några bud på Svidja
Svidja slott, med minst lika unika och problematiska värden som Marmorpalatset, är också till salu. Det medeltida kulturmärkta stenslottet blickar ut över en grönskande dal i Sjundeå och är i relativt gott skick. I köpet ingår inte bara slottet utan också femtio andra hus och hela 770 hektar skog.
– Vi har fått några anbud och förhandlar för tillfället, säger Pentikäinen.
När det gäller rariteter som slott och palats är Senatfastigheter skyldig att registrera vad köparen har för avsikt med byggnaden. Varken Marmorpalatset eller Svidja slott kan ha en framtid som till exempel Siwabutik.
Inte till vrakpriser
Till dilemmat bidrar att staten inte rear till vrakpriser utan förutsätter att affären håller sig nära gängse prisnivå. Senatfastigheter kan till exempel fundera på prissättningen av Marmorpalatset enligt försäljningen av grannen på andra sidan Östra allén. En stenrik ryss köpte det så kallade Ahlströmska huset för drygt 40 000 euro per kvadratmeter, det vill säga 13 miljoner euro. Om samma pris ska gälla för Marmorpalatset och dess 1 400 kvadratmeter skulle slutsumman stiga till 56 miljoner euro.
Mer jordnära, aktuella säljobjekt i Helsingfors är Magistraten i hörnet av Bulevarden och Albertsgatan och ämbetshuset i hörnet av Södra järnvägsgatan och Anttigatan. Båda är uttryckligen uppförda som kontor och utan den belastning som en riktigt rar byggnad dras med.
– Båda intresserar investerare och förhandlingar pågår, säger Pentikäinen och låter tämligen hoppfull.
Soc&kom delvis kanske kvar
Också Topeliusgatan 16 ser ut att gå mot affär. Här står Svenska social- och kommunalhögskolans tidigare byggnad, i tidstypiskt 1960-tal och ritat av arkitekten Erik Kråkström. Delar av huset har drabbats av vattenskada men strävan är att bevara den äldre delen som vetter mot Topeliusgatan.
– Vi arbetar med att göra upp en ny detaljplan som möjliggör delvis rivning, delvis nybygge som uppförs längre in i kvarteret, säger arkitekten Janne Prokkola på stadsplaneringskontoret.
Varken han eller Pentikäinen vill sia om framtiden för Topeliusgatan 16. Tidigare har både utbildning och boende nämnts som möjliga användare.
Byggnadens öde har dryftats sedan 2009 då skolan flyttade till nybygget på Yrjö Yrjö-Koskinens gata i Kronohagen. Topeliusgatan 16 har sedan 2009 varit i flitigt bruk som tillfällig plats för skolor och verksamheter medan de egna lokalerna har renoverats. Bland annat verkade Annegården i huset. Sedan uppdagades fuktskador och nu gäller användningsförbud.