103 och tar livet med en klackspark
Astrid Harjulin som har födelsedag i dag firade redan på fredagen med gräddtårta, champagne och dragspelsmusik.
Astrid Harjulin är en pigg dam som dagen till ära klätt sig i röd klänning och satt en rosett i håret. Hon bor på Tunaro i Esbo där man i går ställde till med ett stort kalas för att fira bemärkelsedagen.
Astrid låter förstå att hon känner sig lite nervös för att bli intervjuad och att hon hör lite dåligt. Men hon svarar med glimten i ögat på frågorna. Jag vill veta hur man ska leva för att uppnå en sådan beaktansvärd ålder.
– Det är bara att leva väl och hålla fast vid livet. Man ska inte bry sig om småsaker.
Hon säger att hon inte använder alkohol eller annat. I själva verket avskyr hon alkohol. Astrid arbetade som sekreterare hela sitt liv och gick i pension vid 70 årsålder.
– De ville inte släppa mig i pension då heller. Jag var ju insatt i allt. Jag arbetade på en advokatbyrå.
Som pensionär ägnade hon sig åt att gå på kurser, att resa och att ta hand om huset. Hon har rest runt i hela Europa, varit på Filippinerna och i Tunisien.
– Jag tyckte om alla land jag besökte men bäst var det kanske i Tyskland för att jag kunde tyska. Mest reste jag i Tunisien.
Tyska lärde hon sig redan som tioåring när hon gick i Svenska lyceet på Bulevarden. Tyska kunde man tala på gatan, de flesta kunde tyska och det var fint att kunna språket. Ryska lärde hon sig inte i skolan.
Astrid talar fem språk: finska, svenska, engelska, tyska och som hon säger en ynklig franska.
– Jag har haft mycket nytta av att kunna språk. Jag kunde få vilket jobb som helst.
Från krigstiden minns hon hur man sprang och gömde sig när de ryska bombplanen kom.
– Vi gömde oss i snön på isen. Det fanns inga bra ställen att gömma sig på så vi gömde oss där.
Astrid kommer ihåg danserna från sin ungdom. Man kunde dansa på bryggor och lite överallt, det hörde till saken. Man dansade bland annat till tonerna från Georg Malmsten.
Hon gifte sig tidigt och fick tre barn. I dag har hon åtta barnbarn och två barnbarnsbarn. Hon föddes i Helsingfors och flyttade till Hagalund på 1950-talet. Hon var aktiv kanotist i Helsingfors kanotklubb, tyckte om att åka skidor och var med och grundade målarklubben Pang för pensionärer. Hon har också varit aktiv i pensionärernas kultur- förening.
Astrid tycker att hon haft ett omväxlande och strävsamt liv där hon har försökt sitt bästa. Hon vill ge ett råd till dagens unga:
– Det är bara att vara öppen för allting nytt, att lära sig nya saker.
När hon ser på utvecklingen i dagens värld tycker hon att det går åt rätt håll.
– Utvecklingen är bra, den går framåt hela tiden, säger hon med glimten i ögat.
Hon bor på Tunaro sedan ett år tillbaka och tycker att det fungerar fint. Man sköts bra på alla sätt och man får ägna sig åt sina intressen.
För en vecka sedan hade man kräftskiva och nu inleds De äldres vecka som uppmärksammas på olika sätt.
Även om födelsedagen känns som alla andra dagar är Astrid ändå nyfiken att få veta vad som kommer att hända. När hon reser sig för att gå in till sitt kalas kontrollerar hon att rosetten sitter rätt och frågar om det finns många dansörer. Tonerna av "Ja må du leva" hörs redan i korridoren när Klaver-Elmer spelar på sitt dragspel.