Skolelever tog till värjan
Fotboll, trampolinakrobati eller orientering? För att veta vilken hobby man gillar och vad som passar en måste man prova. Det gjorde 400 skolelever på Djurgårdens idrottsplan i Helsingfors i dag.
Eleverna från Brändö lågstadieskola står blickstilla och koncentrerade på Djurgårdens idrottsplan. Den vitklädda instruktören Marina Laakso förklarar hur en fäktare rör sig, med böjda knän.
– Fäktning är som fysiskt schack, man blir svettig, men måste också lära sig läsa av motståndaren, säger hon och uppmanar eleverna att dra på sig fäktmaskerna med visir av stålnät.
Så har Laakso förklarat färdigt, sagt att det är spetsen som ska träffa motståndare och ger eleverna lov att starta kampen:
– Allez!
Melker Salokivi, 10 år, får ställa sig vid sidan när hans klasskompisar . Det är inte för att han inte får prova, utan för att han redan kan handgrepp och regler. Han har tränat fäktning i över två år.
– Det är en roligt sport. Jag vet inte riktigt hur det började, men jag lekte mycket Robin Hood och så när jag var liten, säger han och väntar på att också få ta upp en av övningsvärjorna, sticka in handen i den halvrunda skålen som kallas kokill och visa motståndaren var värjspetsen ska sitta.
Instruktören Laakso tränar själv konditionsfäktning i föreningen Helsingfors fäktare, som också har nybörjarkurser för barn på svenska.
– Fäktning stärker konditionen och lär ut både respekt och etikett, men ska också vara en rolig kampsport, säger hon. I hennes klubb tvingas ingen tävla mot sin vilja och den som vill testa kan få låna utrustning för att kostnaderna inte ska bli orimliga för familjer med många andra utgifter att tänka på.
Rep utan trassel
Bakom fäktarnas viftande värjor skär hopprep genom luften i vida bågar.
Christa Sågbom visar hur vanliga jämfotahopp framåt ska göras.
– Ni håller händerna raka, nära kroppen när ni vevar, instruerar hon.
Heli Gu, som går i fyran i Åshöjdens lågstadium, misstänker att hon har ett för kort rep. Hon har erfarenhet från förskolan där eleverna hade hopprep och hoppade så länge de orkade, ibland hundra hopp.
– Repet är nog bra, minns bara att hålla armarna raka neråt, säger Sågbom.
Efter jämfotahopp tränas sidosvängar med händerna lite isär och sedan hopp med händerna i kors.
– Tänk att ni kramar er själva hårt, lyder rådet.
När repet snott sig runt knäna och trasslat in vristerna är det bara att kliva ur repröran och starta på nytt.
Nygammal motion
Christel "Kite" Lundström, ombud för skolidrotten, tror på hopprepets renässans. Hon är en av de tre repambassadörer som under hösten dyker upp i finlandssvenska skolor, introducerar tekniker och berättar vad hoppande kan göra för konditionen, balansen och sammanhållningen på en skolgård.
– Och så lämnar vi kvar två korta och två långa hopprep i skolorna så eleverna kan fortsätta att använda dem under rasterna, säger hon.
I Sverige har hopprepet gjort stor comeback och blir en alltmer populär tävlingsgren.
Olle Sundman, 9 år, från Åshöjdens lågstadium är en av dem som testar sin repkunskap.
– Det här är roligt och inte så svårt, säger han. Jämfotahopp framåt är enklast, baklänges får man hålla tungan lite mer rätt i munnen.
Fast dubbelhopp, när repet ska svischa två gånger under fötterna under ett enda hopp, kräver mera träning.
Sporta på svenska
• Idrottens dag är ett nytt evenemang som går ut på att låta skolelever testa många olika idrottsgrenar under en dag på ett och samma ställe.
• Tanken är att ge lågstadieelever i Helsingfors en inblick i vilken idrottsföreningsverksamhet som ordnas på svenska i hemstaden. Idén kommer från Sverige och har importerats av föreningen Finlands svenska idrott (FSI).
• I dag fick eleverna bland annat testa handboll, fotboll, bordtennis, häcklöpning, orientering, trampolinhopp, luftvolter och olika lekar. Under dagen presenterades också FSI:s Hoppa rep-kampanj, som turnerar i finlandssvenska skolor just nu.