Inga gäss skjuts i Helsingfors centrum
Den återkommande sommartvisten om de urbaniserade gässen och de stora mängder grönaktig avföring flockarna lämnar efter sig där de plöjer fram längs gräsmattor och badstränder har nu också blivit en het politisk potatis.
I takt med att den vitkindade gåsen etablerat sig på Helsingfors stränder har allt fler röster höjts för att minska stammen. Riksdagsledamoten Pertti Salolainen (Saml) föreslog tidigare i juli att staden ska kontrollera ”gåsproblemet” genom att punktera en del av äggen i den vitkindade gåsens bon.
Antti Kaikkonen (C) gick ett steg längre och lämnade in ett skriftligt spörsmål till riksdagen om att minska beståndet. Frågan tas upp till behandling i slutet av juli, men enligt miljörådet Saara Bäck vid Miljöministeriet kommer man åtminstone inte på kort sikt att vidta några ”radikala åtgärder” mot gässen.
– Jakt på gässen skulle kräva omfattande lagändringar och känns långsökt. Den vitkindade gåsen är inte ett villebråd, utan fredad både i EU:s fågeldirektiv och i Finlands naturskyddslag. Det gäller snarare att tillsammans med experter fundera på vilka andra möjligheter det finns att minimera de besvärligheter som gässen ställer till med, säger Bäck.
- Branta leucopsis på latin. Hör till gåssläktet bland andfåglarna.
- Är lätt att känna igen på sina vita kinder och sitt svarta bröst, men kan förväxlas med sin släkting kanadagåsen, som också finns i Helsingfors. Kanadagåsen är betydligt större och har en längre, svanlik hals.
- Ursprungligen en arktisk fågel som häckar på bland annat Grönland och Svalbard.
- Etablerade sig i Helsingfors på 1980-talet och ökade explosionsartat under 1990-talet och början av 2000-talet. Under toppåren kunde stammen växa med hela 33 procent per år.
- I dag finns ungefär 8 500 gäss i huvudstadsregionen. Stammen har varit stabil de senaste åren.
- Gåsen är inte aggressiv, men väser och ser hotfull ut om man kommer för nära ungarna.
Stammen stabil
En av experterna är Veli-Matti Väänänen, som i flera år kartlagt gåspopulationerna i centrum. Under de senaste fyra åren har beståndet stabiliserat sig kring 8 500 individer. I likhet med naturskyddsorganisationen Birdlife Finland ser Väänänen ingen anledning att minska stammen.
– Miljöns bärkraft har nu nåtts, och stammen växer inte längre. Men om man minskade stammen skulle den snabbt uppnå samma nivå igen. Dessutom är det i praktiken omöjligt att jaga i ett så här tätt bebyggt område, säger Väänänen.
Det är ändå just vad man gjort i Stockholm där länsstyrelsen i år beviljat 491 jaktlicenser på citygäss, med hänsyn till ”sanitär olägenhet”.
– Länsstyrelsen har gjort bedömningen att det går att idka skyddsjakt inom ramen för EU-direktiven. Målet är alltså inte att minska antalet, utan att skrämma gässen så att de flyttar till andra ställen. Jakten sker främst i april och följs upp med inventeringar av stammen, säger Marianne Caesar, handläggare vid länsstyrelsen.
Väänänen tänder inte på modellen, utan föreslår andra lösningar i Helsingfors.
– Man skulle till exempel kunna avgränsa park- och strandområden med staket som håller gässen borta. En annan möjlighet är att plantera växter som gässen inte gillar på gräsmattorna, till exempel den gulblommiga gåsörten som känns trevlig under fotsulan, menar Väänänen.
Risk för häftig diarré
Ett nytt orosmoln som seglat upp i år är att campylobacter som kan orsaka våldsam och långvarig diarré hittats i gässens avföring i en undersökning som gjordes av Helsingfors universitet.
– Det är typiskt finländskt att man alltid ska oroa sig för någonting. Inte riskerar en vuxen människa som rör sig nykter att få i sig gåsavföring så där utan vidare. Med normal hygien undviker man sjukdomsrisken lätt. Och om avföringen ligger i solen dör bakterierna på ett par dagar, säger Väänänen.
Men gåsirritationen är ofta mer estetisk än sanitär.
– Varje gång en kryssare lägger till vid kajen vid Melkö och turisterna går i land är det samma sak: hela kajen är full av avföring. Det är ett trist visitkort just när man ska visa upp det vita och rena Helsingfors. Staden kunde fundera på att städa upp på kajerna så att folks skor inte skulle bli så smutsiga, säger Elisabeth Sandelin som jobbar som guide i Helsingfors.
Avföring var femte minut
Men att städa upp efter gässen är omöjligt, enligt Sami Kiema, arbetsledare vid Byggnadskontorets parkavdelning.
– Det finns varken tid eller pengar för det. Resurserna för rengöringsarbetet går helt och hållet åt till att städa upp efter Helsingforsborna själva, säger Kiema.
Den vitkindade gåsen har ett ineffektivt matsmältningssystem som den kompenserar med att äta närmare ett halvt kilo gräs per dag. Det resulterar i att gässen producerar avföring med ungefär fem minuters mellanrum.
– Var och en kan föreställa sig vad för slags jobb det skulle vara att städa upp allting, säger Kiema.
Men gässen har också många försvarsadvokater, inte minst bland turisterna som begeistrade stannar för att ta bilder när gässen spankulerar över övergångsställen vid Brunnsparken och Sibeliusmonumentet.
– Det är helt unikt att kunna iaktta och fotografera vilda arktiska gäss i innerstaden på det här sättet. Om man uppskattar dem eller inte är en fråga om värderingar, säger Veli-Matti Väänänen.
Oinonen på krigsstigen
I en insändare i Helsingin Sanomat raljerar Sannfinländarnas riksdagsledamot Pentti Oinonen med Helsingfors gåshysteri.
Han drar paralleller till debatten om jakten på varg och björn i östra och norra Finland och frågar sig syrligt varför inte djurrättsaktivisterna stigit fram och tagit gässen i försvar.
– Pertti Salolainen föreslår att man ska sticka hål på fredade fåglars ägg. Men om ödemarkernas son, riksdagsledamot Oinonen, på motsvarande sätt skulle föreslå att man tar kål på björn- och vargungar – tänk vilket ramaskri det då skulle ha blivit, skriver Oinonen.