En gång fotboll alltid fotboll
Kanske lite långsammare och möjligen med oförändrat spelöga. Men historierna har blivit värre. Eller bättre, om man frågar HIFK:s fotbollsseniorer.
Som från ingenstans dyker de upp, fyra äldre statsmän. Rödtröjorna läggs fram på bänken under ett jädrans pladder. Munnen går i ett. Den äldsta av dem, Matti Haahti, är född 1936. Trygve Wahlbeck är yngst, han är född 1948. Tillsammans med Gary Sundberg, född 1941, och Torbjörn Wiik, född 1942, ska de spela om 70-plussarnas finländska mästerskap på Väinämöinenplanen i Tölö i morgon.
– Om jag är rädd för att min man ska skada sig på fotbollsplanen? Nej, han har lärt sig att ta det lugnt, säger Matti Haahtis fru Virpi Haahti.
Fotbollsskorna åker på, sprillans nya bollar plockas ur kassen och så är det lite träning inför en av säsongens höjdpunkter. Stegen är lätta och snacket likaså.
– Somliga av oss spelar fotis ett par tre gånger i veckan, säger "Mr HIFK" Gary Sundberg och fortsätter med en längre utredning om träningarnas innehåll. Plötsligt låter det som riktig sport.
– Äh, han skojar med dig. Vi lirar bara lite tillsammans, säger Trygve Wahlbeck när han joggar förbi.
– På somrarna spelar jag en gång i veckan med Ekenäs IF. Men helst golfar jag, säger Torbjörn Wiik.
Det är mycket som pågår på Väinämöinens konstgräs. De äldre HIFK-spelarna och HBL:s utsända får ducka för bollar som tiotals knattar i blåvit Pallo-Pojat-dress skjuter omkring sig. Det blir också diskussion om omständigheterna. På ganska kort tid har mycket förbättrats inom Helsingforsfotbollen. Men enligt Torbjörn Wiik ger bättre spelunderlag och flera planer inte nödvändigtvis finländsk fotboll internationell framgång.
– Juniorerna spelar alldeles för många matcher och så är det lite si och så med tränarna också, säger han.
HIFK:s 70-åringar spelar fyra matcher på lite drygt två timmar i morgon.
– Oj, oj, det är mycket. Många kommer att ha ont följande dag.
Växande intresse
När Haahti, Wahlbeck, Sundberg och Wiik lämnade leken på toppnivå i slutet av 1960-talet, och i början av följande årtionde måste äldre spelare varva ned i de lägre divisionerna om de ville fortsätta att spela. I dag finns det oldboys-serier i Helsingforsdistriktet för dem som fyllt 35 år och mer. 70-åringarna spelar turneringar, och med 65:orna eller yngre lag. Gary Sundberg visar upp mästerskapsbucklan som ska delas ut i morgon. Det är ingen liten sak.
FM-guldet för 70-åringar är på det sättet inofficiellt att lagen som deltar i slutspelet på "Väiski" inte har kvalspelat sig dit. Det ringdes lite samtal och kollades vilka uppställningar som är möjliga att få med. Det är tre lag från huvudstadsregionen (HIFK, Team Pro Väiski samt VJS från Vanda, Ilves från Tammerfors och Konkarit från Karleby). Men nu har Bollförbundet reagerat på de äldsta seniorernas fotbollsintresse och funderar på både officiella serier och FM-slutspel.
– Det viktiga är att passningarna hittar fram, säger Torbjörn Wiik när det blir tal om fredagens taktik.
Turneringen på Väinämöinenplanen börjar klockan 13. Det är så många legendariska lirare på planen att det är bäst att ta med sig finsk fotbolls Vem och vad (till exempel Jalkapallon pikkujättiläinen) om man vill ha full koll. Matti Haahti spelar dock inte.
– Nä. Jag har sprungit klart, säger den förre landslagsmannen och räknar upp imponerande maratontider.
Äldst på plan i morgon är Fjalar Åsten. Den 85-årige domarlegenden är lagledare för Team Pro Väiski.
FOTNOT: På fredag kväll gör HIFK:s representationslag i div-1 come back på Olympiastadion där Jazz från Björneborg står för motståndet. Mera bilder och lite text om IFK-legendarerna hittar du i bloggen Parkvakten.