Kommentar: I väntan på magiska lösningar

Tommy Pohjola

Det är utmärkt att Södra hamnens långtradarrally kör upp i rubrikerna. Arkitekttävlingen för Guggenheim tvingar beslutsfattare och ger stadsborna en möjlighet att diskutera saken.

Av samma ekonomiska orsaker som stadsdirektörerna, med fin utsikt över Salutorget och ända upp till Olympiaterminalen, låtit frakttrans­porterna fortsätta i Helsingfors hjärta måste de nu kanske tänka om. Varje dag kör 100 långtradare och lastbilar in på och ut ur Södra hamnen. Olägenheterna är olika beroende på vem man frågar. Me­dan Helsingfors hamn slätar över dem kan vem som helst ställa sig i hörnet av Saluhallen och tycka till. Man känner sig liten, och hur som helst är passagen vid Södra kajen mellan hallen och godstransporterna skrämmande smal. Den är lite trevligare på andra sidan av byggnaden och där kan man samtidigt förundra sig över landets dyraste parkering ute på kajen.

Betraktat från Havis Amanda är utvidgningen av Busholmen en perifer sak men trafikstockningarna, som man nu håller på och orsakar i ändan av Stillahavsgatan (som ansluter till Mechelingatan och Sandvikskajen), är så stora att också stadshuset alldeles säkert känner av dem om utvidgningen av Västra hamnen genomförs. Stadsplaneringsnämnden diskuterar förslaget på tisdag. Som det nu ser ut utvidgas Väst­ra hamnen, vars fraktfunktioner skulle flytta till Nordsjöhamnen, utan att det finns pengar för att en gång för alla lösa trafikproblemet. Kosmetiska förbättringar som dessutom görs i en annan takt än utvidningen av hamnen är en klen tröst för invånarna även om hamnen hävdar att frakten inte är orsaken till trafikstockningarna.