Osäker framtid för plantskolan i Tölö
Fröer och knölar blir plantor som gror, spirar och växer. Helsingforsarnas egen plantskola ligger i Tölö men staden vill aktivera Djurgården och funderar på att flytta trädgården från innerstan till utkanten.
På krönet bakom Vinterträdgården står växthus vid växthus. Växthus som bågnar av grönskande plantor som stretar mot ljuset. Sydsluttningen har ett idealiskt mikroklimat och den gamla stenmuren utgör en fond som skyddar mot den isande nordanvinden.
Stadsträdgården ligger i Djurgården och har ett tydligt uppdrag, att driva upp fröer, lökar och knölar som växer till blomster och grönska som sedan finner sin väg till stadens parker. Det är här blomsterprakten som omringar Runebergsstatyn i Esplanadparken får fart och det här som ögonfröjden på alla paradplatser och viktiga parker i Helsingfors har sitt upphov.
Stadsträdgården är den urbana plantskolan med långa anor i att leverera rosor och dahlior, penséer och fuchsia, sammanlagt ungefär hundra olika sorter och arter som pyntar Helsingfors. I själva verket kunde stadsträdgården ha firat 100 år på sin nuvarande plats 2007 men ingen kom ihåg att ställa till med fest. Fast verksamheten är ännu äldre, för först verkade stadsträdgården på Fabriksgatan.
Frans Karkkimaa och Pentti Anttonen, hortonom respektive trädgårdsmästare, har inte räknat fröer, lökar eller plantor som de har hanterat för under sina 12 respektive 15 år på stadsträdgården.
– Varje vår levererar stadsträdgården mellan 175 000 och 200 000 plantor som fortsätter att frodas någonstans på stan. Och varje höst tar vi till exempel tillvara alla dahlior för att dela på knölarna och driva upp nya blommor för en ny säsong, säger Frans Karkkimaa.
Ögonen tindrar för han har nyss tagit emot en efterlängtad försändelse, ett litet paket laddat med biodynamiskt krigsmateriel. Han öppnar en av burkarna visar på mikroskopiskt små röda parasitsteklar som han ska placera på strategiska ställen för att parasiterna ska finna och förgöra fienden, bladlössen som hotar förstöra mängder av blomster och grönska.
Stadsträdgårdens växthus består av sammanlagt 3 400 kvadratmeter yta. På området ligger en jugendraritet, Villa Jyränkö, döpt efter den framlidne stadsträdgårdsmästaren Pekka Jyränkö och så några rara trävillor från ungefär 1907.
Djurgården ansluter sig till både Tölöviken och Centralparken och fungerar som en förbindelse mellan den urbana stadsmiljön kring Tölöviken och den nordliga vildvuxna skogen i Centralparken. Djurgården är lika gammal som Kajsaniemiparken och Brunnsparken och har samma kulturhistoriska status.
– Kajsaniemi ansågs väldigt fint och Brunnsparken hade entréavgift i början så Djurgården anlades för vanliga stadsbor. Till området hörde också Alpparken och Borgbacken, säger landskapsplanerare Anu Lamminpää på stadsplaneringskontoret.
Djurgården är en utpräglad idrottspark ända sedan i slutet av 1800-talet. Området är stort och till Djurgården räknas inte bara Djuran, idrottsplanen i det nordöstra hörnet, häri ingår också Ishallen, Olympiastadion, Simstadion och alla fotbollsplaner med Sahara i spetsen. Området ingärdas av Idrottsgatan, Nordenskiöldsgatan, Fartvägen och Helsingegatan.
Men oavsett kultstatus och kulturhistoria gäller inte status quo i Helsingfors och nu synar man Djurgården i sömmarna med sikte på nya aktiviteter och nya verksamheter.
– Vår uppgift är att granska nuläget och lägga fram förslag och idéer till effektivare användning av Djurgården. När den nya spårvägen centrumslingan kör i gång blir Djurgården ännu enklare att nå. Och dagens melodi är att skapa aktiva platser för stadsborna, säger arkitekten Martin Bunders på stadsplaneringskontoret.
I helheten för Djurgården ingår att man ska dryfta framtiden för parkeringsplatserna söder om Olympiastadion, p-området invid Ishallen, parken i hörnet Helsingegatan och Fartvägen och så granskar planerarna markanvändningen under Tallbacken och under bergknallen mellan Ishallen och Simstadion.
Och när man en gång är i farten och kanske strävar efter mer lukrativa verksamheter hamnar stadsträdgården i farozonen. Stadsträdgården, som inte är öppen för allmänheten, har ett läge som skulle kunna attrahera en hotellinvesterare eller så kan man spränga in sig i berget och bygga spa och bassänger.
– Det finns inga beslut om vare sig hotell eller spa, men vi granskar dem som alternativ, säger Bunders, som inte heller utesluter att stadsträdgården får stanna kvar.
Biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä har i HS emellertid hunnit kasta fram tanken om att man packar ihop stadsträdgården och flyttar verksamheten till Tomtbacka i norra Helsingfors och nämner hotell som alternativ verksamhet. För Hbl vill han med hänvisning till sin påsksemester inte utveckla resonemanget utan nöjer sig med att konstatera att man ligger än så länge i startgropen i arbetet att utveckla Djurgården och därmed stadsträdgården.
– Vinterträdgården rör ingen, och så finns ju Botaniska trädgården, säger Penttilä.
Landskapsplanerare Anu Lamminpää räds inte att medge att hon känner för tanken om att öppna upp stadsträdgården och skapa något av en motsvarighet till Rosendal i Stockholm.
– I dag är intresset för närodlad mat och urban odling stort. Varför skulle man inte se potentialen i stadsträdgården som den är, och utveckla konceptet till något nytt och ändå bevara det gamla.