Gravurnor föreslås till Söderviksklockan
Gasklockorna i Sörnäs är i akut behov av renovering men finansiering saknas fortfarande.
– Det är bråttom, men problemet är att staden saknat ett syfte med klockorna, säger kulturchefen Stuba Nikula. Ett kolumbarium för gravurnor hör till de vildaste förslagen som skickats in.
De gamla gasklockorna – den gula av tegel, den svarta av stål – vid Söderviks nedlagda kraftverk i Sörnäs är i akut behov av renovering. Men som vanligt är prislappen ett problem. Rivning är inte heller aktuellt eftersom klockorna är skyddade.
– Gasklockorna är körsbäret på kakan i hela Södervik. Någon borde ha bråttom, men problemet är att staden saknat ett syfte.
Man måste bestämma vilket ändamålet ska vara i framtiden och vem de ska renoveras för, säger Helsingfors stads kulturchef Stuba Nikula.
Stålklockan har lappats flera gånger sedan taket rasade för något år sedan, och bitar lossnar alltjämt från klockan, men något beslut om nyanvändning finns inte. Det samma gäller tegelklockan. Byggnadstillsynsverket har hotat lokalcentralen med vite om inte fasaden på tegelklockan repareras, och för över ett år sedan blev lokalcentralen klar med en projektplan för tegelklockan. För knappt nio miljoner euro ska den renoveras till en scen med plats för 1 300 personer. Men politiskt beslut saknas.
– Bara att inleda projektet tar kring nio månader, och man kan räkna med minst två år för att få det klart, säger Nikula.
”Klockan blir till sand”
Stadsstyrelsen har visat intresse för tegelklockan som en av de scener som kunde fungera som exilutrymme när Stadsteatern renoveras 2015–2017.
– Det hade varit en bra plan men tidtabellen är för knapp. Läget med tegelklockan är mer akut, den rasar mer och mer varje dag och blir till sand. Vintern förvärrar läget, säger Nikula.
Det bästa alternativet enligt Nikula vore att renovera klockan till en scen för olika ändamål som utställningar och scenkonst.
– Det funkade utmärkt för Sjökabelhallen i Kabelfabriken. Jag är säker på att det skulle fungera också för tegelklockan men för politikerna är det svårt att skjuta till åtta–nio miljoner för något som saknar konkreta planer för användningen. Lokalcentralen gör inget om ingen skriker om problemen, någon måste väcka dem varje vecka, säger Nikula.
Han förundrar sig också över att byggfirman SRV satsar 1 miljard på Fiskehamnen intill Söderviken, men att staden inte kan skjuta till 9 miljoner för de gamla klockorna.
– Visst, det är en privatinvestering, men staden köper och hyr ut tjänsterna via dem. SRV har förtroende för Söderviks framtid, men staden tycks inte ha det, säger Nikula.
Gravurnor i gasklockan?
Bolaget Kabelfabriken äger fastigheterna vid Södervik, förutom just gasklockorna som lokalcentralen rår om. För tillfället samlar Kabelfabriken in tips om hur klockorna kunde användas i framtiden. Ett av de vildaste förslagen är enligt marknadsföringschef Teemu Nurminen ett kolumbarium med gravurnor i vilka askan från de kremerade förvaras.
– Förslagets fader tyckte att alla, oavsett religion, kunde placeras där i bästa sämja. Andra förslag är ett klättringscentrum, en cirkus och en plats där man kan flyga miniatyrplan, berättar Nurminen.
Liksom Nikula tycker han att en lokal för olika evenemang vore bäst.
– Oberoende av vad som planeras så måste el, vatten, avlopp och värme ordnas.
Han poängterar också att det är brådskande att reparera klockorna.
– Utan klockorna vore Södervik som Mona Lisa utan sitt leende, säger Nurminen.
nio miljoner. Planer finns att göra tegelklockan till en scen med 1300 platser, men projektet saknar politiskt beslut.