Helsingfors godkände planen för Havsrastböle

Den flera timmar långa fullmäktigedebatten om vilka hus som ska byggas i Havsrastböle gick i huvuddrag ut på att De Gröna och Vänsterförbundet ville visa att de hört på medborgarna och att de uppskattar naturvärden. Samlingspartiet och många socialdemokrater poängterade behovet av nya bostäder.

Gemensamt över partigränserna var irritationen över den anonyma reklamkampanjen som pekade ut fullmäktigeledamöterna som dem som hugger ned "våra sista stadsskogar". 

Hannu Penttilä, biträdande stadsdirektör, öppnade den eldfängda debatten med att säga att de senaste dagarnas diskusson inte har haft mycket med den verkliga frågan att göra.

–  Det handlar om ett 35 hektar stort område, inget annat.

Penttilä säger att varken tjänstemännen, rättsväsendet eller miljöexperterna har haft något att invända på beträffande planerna.

– Havsrastböles betydelse ska inte underskattas. De gamla hamnområdena och Böle ger bara hälften av de bostäder som vi har som mål att bygga.

Efter det ville nästan alla förtroendevalda kommentera planen. Emma Kari (Gröna) föreslog att ärendet skickas tillbaka för ny beredning, ett förslag som senare röstades ner.

– Om något blivit klart de senaste veckorna är det att Helsingforsarna älskar sina skogar. När började planera området gjorde människorna rätt. De tänkte självständigt, och funderade hur man skulle kunna bygga för att spara de älskade skogarna.

Kari tycker att det ska vara en mycket hög tröskel för att visa rött ljus när invånarna aktiverar sig. Hon vill inte utesluta möjligheterna att bygga bostäder på campingplatsen i Rastböle, i praktiken en motsvarande tomt på andra sidan metrospåret.

Paavo Arhinmäki (VF) efterlyste bostäder till ett överkomligt pris, men inte till vilket pris som helst.

– Vi behöver nya bostäder. Men vi ska bygga tätare och högre där det inte finns stora naturvärden. När vi fäller träden och spränger klipporna, får vi inte dem tillbaka. Frågan är också vem vi bygger för: vi behöver en helt annan tomtpolitik.

Stadsplanering är aldrig lätt, enligt Lasse Männistö (Saml) som räknade upp hur mycket skog som finns kvar trots att man bygger i Havsrastböle.

– Det här är inte den sista skogsgläntan.
 

Tatu Rauhamäki ville som många andra samlingspartister och några socialdemokrater påminna om att fullmäktige tidigare bestämt att området ska bebyggas.

– Stadsplaneringsprocesser är långa. Fullmäktige kan inte nagga tidigare fullmäktiges beslut i kanten. Vi har förbundit oss till att bygga 5500 nya bostäder per år.

Osku Pajamäki (SDP) motiverade sitt beslut att rösta för delgeneralplanen med stadens åldersstruktur. För att ta emot nya, yngre invånare behövs det fler bostäder.

– De som nu flyttar hit kan vara de som hjälper oss lösa våra problem. 

Enligt Leo Stranius (Grön) hör skogsområdet till ett av stadens tio mest värdefulla. Nya bostäder minskar rekreationsvärdet, hävdar han. Marcus Rantala (SFP) lyfter på hatten för medborgaraktivismen men säger att stället lämpar sig utmärkt för byggande.

– Vi talar verkligen inte om någon skogsskövling. Havsrastböle skiljer sig från till exempel Vårdö, som är en orörd pärla i skärgården.

Många politiker passade på att berätta om sina egna naturupplevelser i Havsrastböle eller någon annanstans.

– Jag kommer inte från en rik familj, men jag har fått tillbringa mina somrar på stränderna i östra Helsingfors. Det är en möjlighet som måste bevaras, tycker Silvia Modig (VF).

Segregation är ett verkligt stort problem i Nordsjö. Skolor och daghem lider när föräldrar vill föra sina barn någon annanstans, enligt  Arja Karhuvaara (Saml).
Jape Lovén (SDP), som själv bor i Havsrastböle, tycker inte att området behöver fler invånare.

– Hälsovårdscentralen är redan nu överbelastad.

När fullmäktige med rösterna 44–39 beslöt att inte återremittera planen till beredning var det många som ville uppmärksamma just den ökade beslastningen på  infrastrukturen och den kommunala servicen i området, och flera sådana motioner godkändes.

Förslaget att helt förkasta planen förlorade med rösterna 34–47.