Stolta stadskvarter är en sorglig syn

Elefanten, Lejonet och Noshörningen. Stolta namn på de fåtaliga äldre kvarter som finns i staden Helsingfors. Det är kvarter som förr var tätt bebodda men som av olika orsaker småningom förvandlats till kvarter där stadsbyråkrater har haft, och där en hel del fortfarande har, sina arbetsplatser. Sedan kom insikten om att den kommunala förvaltningen kan fungera på annat håll, och tanken om att sätta sprätt på kvarteren fick gehör.

Ett tidigt projekt var Kiseleffska huset som utvecklades till en plats med den där trevliga stämningen av trängsel och virrvarr som en basar ska ha. I något skede tynade tillvaron och då tänkte man till på staden och bestämde sig för en ansiktslyft och ny image, och sanerade lokalen bokstavligen till döds.

Den tidigare trivsamma miljön är som bortblåst och även om många nya företagare flyttade in efter reparationerna tog kommersen inte fart och vid det här laget har många lämnat huset. Hantverkarna och småföretagarna, som hade stånd i basaren, kunde inte återvända eftersom konceptet gestaltades på nytt och det inte längre fanns rum för småskalig försäljning.

En vanlig vardag kan man inte påstå att det är störande mycket folk i rörelse, snarast tvärtom; ödsligheten är avskräckande och de slarvigt utströdda, tomma kaféborden på ned­re våningen höjer inte trivselfaktorn. Och då borde Kiseleffska huset vara flaggskeppet för torgkvarteren.

– Kiseleffska är ett bekymmer. Men vi siktar på att skapa en ny mix med allt från popup-butiker till etablerade verksamheter med snyggt mode och god design och så ska Kise­leffska få dragningskraft genom att man startar något som ger orsak till dagliga besök. Det kan vara en dagligvarubutik, eller motsvarande. Och fler attraktiva krogar och kaféer lockar alltid. Målet är att nå helsingforsarna.
Det säger Peggy Bauer som sedan i somras är chef för torgkvarteren.

Arbetet med att reparera och bygga om även andra hus i torgkvarteren, en benämning som anspelar på både Salutorget och Senatstorget, fortsätter. Bockska huset i hörnet av Alexandersgatan och Katrinegatan ska gestaltas som ett hantverkarhus, men tittar man in från Alexandersgatans sida kliver man in i en av flera turistbutiker som säljer miniflaggor, ryska dockor och snapsglas med finska lejonet.

– Arbetet med att renovera huset Bock för fyra till sex företagare pågår. Projektet är inte alldeles ­enkelt eftersom man måste beakta att byggnaden är kulturmärkt. Men på Katrinegatan öppnar verksamheter redan i sommar. Målet är att ­skapa ett högklassigt hantverkarhus.

I strävan att skapa liv och rörelse i torgkvarteren ingår även innegårdarna. Bauer hoppas att man ska finna nya företagare och nya koncept som lockar allt fler helsingforsare till kvarterens inre.
Utmaningen är lindrigt uttryckt stor. På paradplats i stadshuskvarteret Lejonet står ett brädskjul som ska fungera som inkastare till den äktinhemska restaurangen. Men konstruktionen är bara pinsam. Har ingen skyldighet att värna om stadsbilden?

Torgkvarteren ligger innanför Norra esplanaden och Alexandersgatan, Unionsgatan och Helenegatan.