Önskelista för 2013: stadscyklar och gräsmattor

Tre i topp

Stadscyklarna. 

Cyklarna var ett designhuvudstadsprojekt. Det lovades guld och gröna skogar eller åtminstone det reklamfinansierade system som fungerar i så många andra storstäder. Vad fick vi? Ett gräl om var i staden reklamfinansierade cykelställ får finnas. Inga cyklar i sikte ännu. Det är alldeles för många kockar i soppan, ämbetsverken grälar med varandra om vem som ska ha sista ordet om hur cykelsystemet ska se ut. Senast nämnda lanseringsdatum? 2014. Kom igen.

Glaspalatsets innergård. 

Narinken verkar vi få medge att är ett förlorat slag, men för lillasyster bredvid borde det väl finnas hopp. Gården togs över av yngre krafter förra sommaren, nu är det Glas­palatsets film- och mediecent­rum Mediakeskus som hyr ut den och bestämmer hur den används. Vi har stora förhoppningar på en verklig förändring i år. Buskar! Bänkar! Gräsmatta! Tack.

Medborgartorget. 

Har främst figurerat i medierna som scen för olika sorters tältprotester men hallå: döps ett torg till Medborgartorget ska det väl hända något för alla medborgare där också? Stället har en scen utrustad med både el- och vattenuttag, och Banan och Musikhusets gräsmattor lockar dit mycket folk. Dags att torget utnyttjas men det lär inte ske i väldigt stor grad innan staden sänker sin hyra för stället. I april var hyresförslaget för en fyra dagars matfestival här 60 000 euro. Festivalen blev inte av. Om ni undrar.

Andra fromma förhoppningar

Ett slut på sopgrälet. 

Vi har slutat räkna hur många uppslag vi gjort om sopkärl som antingen svämmar över (Koffens park) eller inte existerar (Stora Robertsgatan, till exempel). Dags för var och en att ta ansvar för sitt eget skräp – och för staden att göra ansvarsfördelningen mellan husbolag och stad klarare.

Salutorget. 

Vårt främsta visitkort för turisterna är fortfarande fullt med bilar och skräpförsäljning. Vintertid dessutom med bruna snö­högar som bonus! Vad är svårt? Väck med fordonen, fram med bord, stolar, måsskydd, filtar och en mera central­europeisk inställning till uteserveringar.

Kioskerna vid Runda huset. 

De två gamla drive-in bankkontoren står tomma år efter år. Helsingin Sanomat och fastighetens ägare Ilmarinen efterlyste i höstas nya användningsidéer för dem, men det ser mörkt ut. Musei­verket har en strikt förhållning till vad de kan omvandlas till och stadens regelverk och byråkrati sätter käppar i hjulen för kaféverksamhet. Vi hoppas på en vändning.

Sanduddpaviljongens vara eller icke vara. 

Så här svårt ska det inte vara att låta en byggnad stå kvar när det finns vilja och frivilliga krafter för att ta över. Stranden är Helsingfors största och stoltaste. Slut på papperskriget nu redan.

Fiskehamnens Ihana kahvila med omgivning. 

Det kommer att bli ramaskri när bunkertorget ska bort, den tillfälliga lösningen med utomhusbio, stadsodling och kafé med hängmattor har blivit en folkkär samlingsplats. Kasta inte bort allt det här, Helsingfors.

Grillkioskerna. 

Helsingfors har många fina, gamla kiosker men desto fler fula, flyttbara metallklossar med smutsiga fönster och korvkalas för råttorna i knutarna. Borde vara en lätt sak att åtgärda?

Gräsmattor. 

Eller sittplatser överlag, i stället för kala betongtorg. Det är i Esplanadparken vi trängs de där få soliga dagarna. Och så fort det rullades ut gröna mattor framför Kiasma för några år sedan och nu utanför Musikhuset var de fulla med folk. Lärdom? Folk vill gärna sätta sig ner när de träffas ute på stan. Bänkar är också trevliga.