Foto:Cata Portin. Katja Vuorialho och Riitta Sipinen gör sin verson av Röd stuga med trädgårdsland.

Urbana odlare fyllde mullsäckarna

För en dryg månad sedan fanns inte ens idén. I går grundade tiotals entusiaster en ny urban -säckodling vid Helsingfors stads partitorg. Om en månad skördar man sallad.

Katja Vuorialho strålar.

– Underbart att få köra fingrarna i myllan, säger hon som bor i Kronohagen och förr bodde i ett hus, men aldrig hade något trädgårdsland. Nu ska här odlas koriander, gräslök, slätbladig persilja, gröna bönor och en drös annat.

– I två säckar får man plats med mycket. Man behöver inte så många plantor av samma sort, säger Vuorialho och skyfflar mylla. Och kommer till att om allt annat misslyckas så kanske det går att odla metmask.

På Helsingfors stads partitorg, på gården till den rödtegelbyggnad från 1930 som ännu för tjugo år sedan fungerade som slakteri, har staden bjudit in föreningen Dodo, som arbetar för urban odling. Bit för bit ska området öppnas för stadsborna och odlingen är ett steg i den riktningen.

Tomater och mynta

Tero Kuitunen och Gerard Cabarrocas bor alldeles intill Slakthuset. Ingendera har någon odlingserfarenhet, men ... Kui­tunen slår ut händerna och rycker på axlarna.

Bakgrund
Säcken full med plantor
  • Helsingfors partitorg har upplåtit gården till det forna slakthusets köttstyckeriets gård i Sörnäs till föreningen Dodo, som arbetar för odlingsprojekt i stadsmiljö.
  • Miniatyrträdgårdarna frodas i säckar som fylls med cirka 400 liter mylla. Sä'ckarna är 99 stycken och varje odlare får ha högst två.
  • I priset på 18 euro ingår en säck, inklusive mylla och bevattningsvatten. En likadan odling grundades i Fiskehamnen för två år sedan.
  • I september öppnas restauranger på området. Då tas också Klockhallen, en lokal där Antto Melasniemi engagerar sig i olika mat- och designevenemang, i bruk.

– Här finns ju folk att fråga, säger han och drar lite på munnen.

Sant.

Med 99 säckar spridda över gården måste det finnas någon som vet hur man tjuvar tomater.

– Ja, vi ska ha tomater, paprika och spenat. Och vad heter det ... mynta, säger Kuitunen.

Cabarrocas fyller på med sina önskemål: basilika och ringblomma.

Kuitunen anmälde sig som säckodlare för att han hört om systerodlingen i Fiskehamnen och tycker att Slakthusområdet är intressant.

– Jag är formgivare, men gillar också olika slags evenemang och det som verkar börja hända på det här området verkar rätt.

Tanken på urbana trädgårdar tilltalar Cabarrocas, som kommer från spanska Barcelona.

– Den finska sommaren är kort, men ändå växer allt så fort när det tagit fart. En stadsodling är det bästa sättet att njuta av sommaren, säger han.

Låg tröskel

Kuitunen, Cabarrocas och likasinnade har läst tidens tecken väl. Det är precis så här Ville Relander, projektchef för stadens matkulturstrategi, önskar att stadsborna ska tänka om Slakthusområdet, som ligger intill Södervik med sin årliga Flow-festival och nära alla partihandlar i en industrimiljö med potential.

– När Fiskehamnen planerades förutsatte man att området med Slakthuset skulle öppnas för vanliga konsumenter så stadsodlingen passar jättebra här, i synnerhet som den röda tråden på området ska vara just matkultur.

Just nu söker staden bland annat en företagare som skulle vilja öppna en matmarknad i 700 lediga kvadratmeter på området.

– Tanken är att det här inte ska bli ett utflyktsmål, utan ett attraktivt område där de som bor i närheten ska vilja handla och trivas, säger Relander.

Slakthuset ska inte bli ett nytt flashigt köpcentrum.

– Staden vill gärna göra tröskeln låg för den företagare som vill starta något, eventuellt en mataffär med något slags produktion i anslutning, kanske en liten glassfabrik eller ett bageri. Men i gengäld vill vi att företagaren gör tröskeln låg för konsumenterna och inte skapar en dyr affär för någon elit, säger Relander, som brinner för tanken på att låta kultur och kommers samverka.