Hangaren som lämnades i sticket

Mitt i smällkalla vintern tar man sig till Vårdö över isen. Mittemot Tammelund skymtar en rödmyllefärgad träbyggnad. När vi möter Marko Leppänen på isen skiner solen igenom den lätta dimman som omger den rödmålade flyghangaren. Han talar i telefon med öbon Edit Grön, 85 år.

Geografen Leppänen är aktiv i Vårdösällskapet. På ön bor cirka 20 personer året runt.

När Leppänen lägger på har han en spännande nyhet.

– Edit berättade att hennes pappa, som var timmerman, och hans bror byggde flyghangaren. Hon minns inte exakt, men det kan ha varit 1938.

Det berättas sägner om affärsmannen John Nylund som ägde Villa Kaislikko bredvid hangaren.

– Jag har hört att tjänstefolket måste tvätta björkstammarna innan Nylund anlände till villan. Han tyckte om att vandra på sin tomt när trädstammarna var vita och rena. Nylund förvarade ett biplan i hangaren. Med det flög han här i trakten. En gång kraschade han mot Lilla Björkö här bredvid, säger han och pekar.

Både planet och piloten klarade sig.

– När andra världskriget bröt ut konfiskerades till och med bilarna för att inte tala om flygplanen. Nylunds flygplan drog ut i kriget och återvände aldrig. I årtionden stod hangaren där och väntade på den försvunna telningen.

Oklart öde

Vårdö, som för många helsingforsare är en okänd bekantskap, för på inga sätt en tynande tillvaro. Här finns, förutom cirka 50 sekelskiftesvillor, ett kloster och rekreationshus för flera föreningar och statliga anställda. Just nu är öns öde oklart. På 60-talet tänkte staden göra en förort av Vårdö.

Det planerades till och med en motorväg genom ön. Av idéerna blev det inget, men delgeneralplanen för Vårdö är just nu under arbete.

Byggnadskontoret tänker sig att ön blir antingen ett rekreations- eller bostadsområde.

– En ö där landets ursprungliga natur och landsbygd finns bevarad inom stadens gränser är en raritet. Finland har tusentals betongförorter. Det vore vansinnigt att slösa bort Vårdö på det här sättet, säger Leppänen.

Hur det går för hangaren beror på hur Vårdö ser ut i framtiden. Fastighetskontoret administrerar cirka 80 procent av marken på ön och hangaren är bara en av cirka hundra byggnader.

Utvecklingsingenjör Erik Nieminen på Fastighetskontoret säger att hangaren är onödig och i dåligt skick. Man har också lov att riva byggnaden.

Men den ser inte ut att vara i dåligt skick?

– Vi teknokrater ser på saken med andra ögon. Vi investerar inte i totalrenovering bara för att en byggnad är gammal eller för att någon aktör önskar det. En reparation görs om någon är beredd att betala en hyra som täcker de verkliga utgifterna för den renoverade byggnaden.

Flygmuseum och kafé

Utomstående har visat intresse för träbyggnaden. År 2010 ville en flygentusiast renovera hangaren för egna pengar och göra den till ett museum. Men idén strandade på att hans flygplan inte hade fått plats i hangaren. Ett år senare ville Antti Tuomola starta ett sommarkafé i hangaren.

Fastighetskontoret sade nej.

– Alltid finns det kaféromantiker. Det saknas teknisk utrustning för att driva ett kafé. Hur hade man löst avloppstekniken? Jag kan inte se hur man kunde driva ett lönsamt kafé där, säger Nieminen.

Antti Tuomola ger svar på tal.

– Man frågade mig inte om den saken. Jag hade placerat våtutrymmena i en container utanför och serverat gästerna i hangaren. Framför byggnaden hade jag låtit uppföra en brygga så att kafégästerna kunde komma dit med båt.

Han riktar skarp kritik mot Fastighetskontoret.

– Jag har nu väntat i 13 månader på att få svar. Nu är jag intresserad av att hyra en av villorna. Men i fråga om hangaren blev jag frustrerad när jag inte fick något svar så jag bad den biträdande stadsdirektören Pekka Sauri att kontakta Fastighetsverket.

Svaret Tuomola då fick var att det pågår utredningar om ön och att han inte får hyra hangaren.

Just nu pågår en kulturmiljöutredning av Vårdö, och Fastighetskontoret får inte riva hangaren förrän stadsplaneringskontoret är klart med utredningen.

För några år sedan kom stadsmuseet fram till att hangaren är historiskt värdefull och en viktig del av öns byggnadsbestånd. Till saken hör också att en expert från Arkitekturmuseet i Helsingfors sagt att hangaren är unik.

Sekten städade inte efter sig

Affärsmannen John Nylund sålde slutligen tomten och byggnaderna på den till Helsingfors stad.

Senare beboddes Villa Kaislikko av en religiös sekt, som inte brydde sig om hangaren.

Därefter hyrde en rekreationsfirma villan.

– De skötte om villan men brydde sig inte om att ta bort löven från taket och husgrunden om höstarna, säger Marko Leppänen.

Nu verkar det som om Ungdomscentralen, som redan är inhyst i en av villorna på ön, är intresserad av att utvidga verksamheten till Kaislikko.

– Det här klarnar den första mars. Om de ordnar arbetsläger för unga kunde ett projekt vara att renovera hangaren under ledning av en erfaren byggmästare. På så sätt lär sig de unga att bygga i trä.

Så vad tycker Erik Nieminen på Fastighetskontoret?

– Det blir inget av det. En renovering måste utföras professionellt.

Marko Leppänen kontrar:

– Det är konstigt. När någon erbjuder staden pengar på en bricka så varför duger det inte? Kanske det beror på att planeringen av ön fortfarande pågår. Ju passivare ön är desto bättre för detaljplanen.

Han preciserar: Tänk dig att du gör upp planer för en ö som blivit känd och populär. Då har du inte lika fria händer att genomföra det du vill.