Fyrornas bal nästan som på slottet

Att gå på överborgmästarens bal är lika spännande som slottsbalen, tycker Pinja Hernberg, som Hbl har följt med ända sedan morgonens festförberedelser.

Fyrorna i Cygnaeus lågstadieskola har övat dans inför självständighetsbalen i flera veckor och det har varit mycket snack om frisyrer, festklädsel, danssteg och etikettregler. När det äntligen är dags vaknar Pinja Hernberg redan klockan sju på morgonen med fjärilar i magen.

Då Hbl kommer på besök håller mormor Raija Henriksson på att locka Pinjas hår som hon sedan fäster ihop med några hårslingor med ett rosettspänne. Att få träffa överborgmästare Jussi Pajunen och äntligen få dansa tycker Pinja är spännande.

"Inte kasta, inte skrika"

– Jag brukar ju titta på slottsbalen där gästerna får skaka hand med presidenten. Det här är lite samma sak men med överborgmästaren. Jag tror det är lika spännande.

Dagen innan har klassläraren berättat om hur man ska bete sig – man får inte kasta sig över maten och inte skrika. Flickorna i Pinjas klass har också frågat varandra om de ska sminka sig eller gå till frisören, men Pinjas mamma Annukka Henriksson-Hernberg tycker att det räcker med läppglans.

– I den här åldern behöver man inte framhäva utseendet, de är ju naturligt vackra.

Att välja klänning är inte det lättaste och därför har Pinja varit ute i god tid. Först skissade hon själv sin drömklänning på en pappersdocka. Så en helg för några veckor sedan gick hon och mamma ut på stan för att hitta en klänning.

– Det var jätteont om klänningar för flickor i den här åldern i alla butiker. Till slut hittade vi en på Stockmann som vi båda gillade, säger Annukka Henriksson-Hernberg.

Så är det dags att visa upp klänningen för Hbl – silverchiffong med ett silkesskärp som mormor knyter ihop i en rosett runt midjan. Simsalabim – framför oss står ju Askungen!

På eftermiddagen träffas vi igen på baksidan av Finlandiahuset där eleverna småhuttrande står och väntar på att få komma in. Tioåringarna är uppklädda till tänderna, en del med glitter i håret och klädda i pälsbolero.

– I vår klass har vi pratat om att ingen ska behöva köpa något nytt enkom för festen. Ett förslag var att eleverna skulle återanvända äldre elevers festkläder eller låna av sina syskon, säger Pinjas klasslärare Andrea Frankenhaeuser.

Fyrorna i Cygnaeus lågstadieskola dansar i den senare gruppen och har redan hunnit ha en dansföreställning för föräldrarna på skolan.

– De hinner ändå inte dansa så mycket här på Finlandiahuset. I år är flickorna så många att två flickor får dela på en kavaljer, berättar Andrea Frankenhaeuser.

Femtonde gången
Överborgmästarens självständighetsfest ordnas i år för femtonde gången och överborgmästaren Jussi Pajunen, biträdande stadsdirektören Tuula Haatainen och utbildningsdirektör Rauno Jarnila hälsar eleverna välkomna. Närmare femtusen handslag och flera musikkårsmarscher senare har fjärdeklassarna från Helsingfors skolor plockat åt sig av buffén och skålat med jordgubbsbubbel. På faten balanserar små laxpajer, hallon- och persiljemarinerade köttbullar, körsbärstomater, chokladkex och små blåvita bakelser med blåbärssylt.

Det är fortfarande köksmästare Markku Luola som står för serveringen, i år för tolfte gången.

– Årets meny heter smakpussel och temat är fosterlandet och närproducerad mat, säger Luola.

Stämningen är minst sagt uppsluppen när bandet Sibiksen Vaarit spelar och ett hundratal ungar hoppar jämfota framför bandet med händerna i luften och skriker av förtjusning. Tidtabellen är ändå tajt och Cygnaeus-eleverna samlas på ett led, tar grannens hand och kilar vidare till huvudsalen. Otto Helminen som går i Pinjas parallellklass har fått äran att hålla tacktalet å alla finlandssvenska elevers vägnar. Klasskompisarna hoppar upp och ned för att få en skymt av honom, där de står längst bak med hundratals andra elever framför sig.

– Självständighet är något allvarligt och högtidligt men innebär också sång, dans och musik. Det blir ett minne för livet för alla som är här i dag, säger Otto. När överraskningsgästen Jukka Poika äntrar scenen frågar han den tusenhövdade publiken om de har roligt. Han får ett öronbedövande svar:

– Jaaaa!