Tänk om, Helsingfors!

Bokens titel får mig bland annat att tänka på en raglande alkis men hur menar du?

– Någonting har gått snett i planeringen, i vårt sätt att tänka på staden.

Så vad är det du vill säga med boken?

– Kanske att beslutsfattarna borde sluta tala om utopier. Nu utgår vi inte från det som vi har utan det vi vill ha.

Du menar allt tal om hur viktigt det är att hänga med i globaliseringen och olika kultur- och kreativitetsundersökningar. Hur blev det så många ord och så lite verksamhet, då?

– Bra fråga. Ett exempel: När Guggenheim diskuteras i offentligheten handlar det nästan uteslutande om varför det är viktigt att Helsingfors får museet och var det kan placeras.

Ingen berättar hur det ska fungera och vad där ska göras.

Medborgaraktivitet kräver just det – aktiva medborgare. Är invånarna alltför passiva?

– Det händer mycket i kvarteren. Det är förvaltningen som borde röra på sig, gå ut bland folket.

Hur ska vi finansiera alternativ planering och byggande?

– Gör lotto lokalt. Jag menar inte att alla spelintäkter skulle tillfalla en viss stadsdel men en del. Låt sedan invånarna själv bestämma hur pengarna används.