Foto: Leif Weckström. – Jag skulle inte ha råd att äga eller ta hand om en häst ensam, säger Johanna Lampinen, 40, som äger stoet Fiia tillsammans med en vän. I praktiken är det fler som tar hand om hästen: ett par 40-åringar, en anställd och en 15-årig flicka.

Sportryttarna förlorade …Brunakärr med 0,025 poäng

– Helsingfors stad verkar tycka att ridning tillhör endast ett fåtal välbärgade stadsbor, säger Johanna Lampinen. Hon är besviken på att hennes förening sparkas ut efter femtio år till förmån för ett privatföretag.

När Helsingfors stad konkurrensutsatte verksamheten var det med motiveringen att trygga ett mångsidigt utbud i Brunakärr.

Förra veckan blev det klart att alla hyrestagare får förlängt avtal när de nuvarande går ut i juni, utom Helsingfors sportryttarna rf som är den enda allmännyttiga föreningen i stallet.

– Om beslutet håller blir det oerhört svårt för mig och andra med medellön att ha häst i huvudstadsregionen. Ridning är en dyr hobby också när den är som billigast och jag äger ingen bil, säger Johanna Lampinen, 40, som bor i Alphyddan och har haft hästen Fiia i Brunakärr i 3,5 år.

– Varje häst har minst tre fyra personer som rider och sköter om den. Vi förverkligar idrottsnämndens målsättning om mångsidig och gemenskapsstärkande idrottsverksamhet för bland andra ungdomar. Nu går staden emot sina egna principer.

Minsta möjliga marginal
Föreningen förlorade rankningen med 0,025 poäng mot Marko Björs företag Björs Horse Sport Ky: 3,85 slog ut 3,825 poäng när erfarenhet, ekonomiska förutsättningar och verksamhetsplan räknades ihop.

– Verksamhetsplanen avgjorde. En ridskola gynnar fler än en förening som hyr ut boxar till privatpersoner, säger Petteri Huurre, avdelningschef vid Idrottsverket som medger att marginalen var den minsta ­möjliga.

Ni känner till föreningen och vet att många rider samma häst. Vägde det alls in?
– Jag förstår deras besvikelse. Staden försöker fatta sådana här beslut på neutrala grunder. Björs vill införa ridning för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. Det ökar mångsidigheten.

Ridning bara för rika
Johanna Lampinen är speciallärare men jobbar som utbildningskoordinator vid Förbundet för mänskliga rättigheter.

Hon tycker att staden signalerar att ridning endast är en hobby för ett fåtal, välbärgade stadsbor och ridskolornas elever.

– Vi betalar 400 euro i månader per box och föreningen är icke-vinstbringande. Vi har lyckats skära ner kostnaderna för att medlemmarna gör en del av jobbet själva. I söndags jobbade jag här från klockan sju till två, säger Lampinen.

Heta Välimäki, (SDP) ordförande för idrottsnämnden, värjer sig mot kritiken: Man behöver inte äga en egen häst för att få rida.

– Sportryttarna har skött sig väl i Brunakärr. Men att man varit där länge kan inte vara ett kriterium för att få stanna.

Upp i stadsstyrelsen
Johanna Lampinen är före detta tävlingsryttare med höga ambitioner för både sig själv och umgänget med hästar. Hon tänker kontakta lokalpolitikerna och föreningen kommer att överklaga beslutet.

Frågan kan behandlas på nytt om beslutsprocessen innehåller fel eller om någon kräver en rättelse.

Outi Ojala, Vänsterförbundets representant i stadsstyrelsen, är förvånad över nämndens beslut.

– Jag tänker ta upp frågan på nästa möte. Föreningens betydelse betonas alltid när vi diskuterar Brunakärr.

Marko Björs vill inte kommentera frågan med hänvisning till att inga hyresavtal ännu har undertecknats.