Staffansbyskolhuset klart först nästa höst

Klockan ett, natten till den femtonde mars, ringde brandkåren till rektor Birgitta Ponthin och sade att hennes skolhus stod i lågor.

Hon skyndade dit och kunde påskynda släckningsarbetet med hjälp av sin nyckelknipa, så att brandchefen kom åt alla skolans hörn.

Resten av natten tillbringade Ponthin i telefon- och e-postkontakt till chefer och kolleger och alla andra som kunde tänkas hjälpa. Petrus församling kom snabbt till undsättning.

Efter två dagar i kyrkans lokaler kunde de 125 eleverna flytta till ett gammalt skolhus som står bredvid Övre Malms finska grundskola.

Men det innebar bara början på Ponthins och skolans kamp. Nu började koordineringsarbetet för saneringen och renoveringen.

Pulpeter och allt annat skolmaterial skulle gås igenom, tas vara på, repareras eller slängas och dessutom förvaras någon annanstans än i den skadade skolbyggnaden. Rektorns telefon ringer fortfarande i ett.

– Ja du vet den där gymnastikbänken som står där? Den är också vår, lägger du en lapp på den så den inte slängs, svarar hon i telefon.

Det är en lagerarbetare från Baggböle arbetscentral som ringer. Flera av skolans möbler fördes dit i all hast, och Ponthin har själv fått peka ut vilka som är deras och ska tillbaka.

Hon har varit i Staffansby skolhus sedan det byggdes 1990 känner huset utan och in.

Hon är i praktiken den enda som kan se till att skolan får tillbaka allting som evakuerades. Samtidigt ska hon sköta sina vanliga rektorsuppgifter, hålla lektioner, se till att personalen orkar och att eleverna känner sig trygga.

Det blev bara två och en halv vecka semester i år, och ingen ersättning för allt extra arbete under semestern.

Men något gott har krisen lett till.

– Vi är mera sammansvetsade än någonsin förut, säger hon om personalen, och öser beröm över den för hur bra alla orkat.

– Det gäller att inte bli och älta, man måste se framåt, säger Ponthin om hur hon orkat själv.

Fuktskadat efter släckningen

Vardagen rullar på trots allt. Eleverna leker och springer på skolgården så som skolelever ska, och sexorna är pirriga inför sin stundande lägerskola.

– Det har varit helt bra här, men det är synd att vi inte har någon gymnastiksal, säger Erica Heikkilä om sin tillfälliga skolbyggnad.

Att det inte finns någonstans att samlas är en hård törn för en liten skola som är van vid att göra mycket alla tillsammans. Nu får de ha morgonsamling i kyrkan, samsas om gymnastiksalen med finska skolan och hyra lokaler för föräldramöten.

Den gamla skolbyggnaden på Trastvägen står täckt i presenning. Det verkar som om en stor del av byggnaden trots allt klarat sig. Bland annat fasad och tak ska bytas, och i gymnastiksalen pågår ännu torkningsarbetet.

– Efter släckningsarbetet hände ingenting. Vattnet rann ner i glasfiberullen under gymnastiksalens golv och stod där i över tre veckor innan det togs bort, säger Ponthin.

De flesta andra utrymmena är nu torra eller nästan torra. Men mycket arbete kvarstår. När Ponthin besökte skolhuset i början av augusti förstod hon genast själv att skolan inte flyttar tillbaka till årsskiftet.

– Jag har sagt åt föräldrar och elever att vi är tillbaka hösten 2012. Och det tänker jag göra allt för att hålla fast vid.