– Det värdefullaste som finns på trädgårdslotten är själva stugan, berättar Peter Hiltunen. Museistugan är en ursprunglig koloniträdgårdsstuga från 1930-talet. Foto: Kristoffer Åberg

Nytt museum bjuder …på färg och historia

Den lilla stugan ser inte mycket ut för världen. Målad i en blekgul nyans står museistugan anspråkslöst mitt bland alla andra trädgårdslotter i Vallgårds koloniträdgård. Stugan är endast tio kvadratmeter stor men rymmer en hel del skatter från gångna tider.

En brokig samling av föremål väntar på besökaren inne i stugan. För den yngre generationen kan det ta en stund att komma underfund med vad alla prylar är till för. Ett gammalt rakningsset för herremännen gör till exempel undertecknad förbryllad, likaså redskapen som står prydligt i ett hörn. En gammaldags hyvel från 1920-talet måste jag ta mig en extra titt på.

– Och titta här, säger Peter Hiltunen och lyfter fram en grov spade. De här användes för att röja området och bygga trädgårdskolonin i tiden.

Hiltunen ansvarar för museiverksamheten. Museistugan ägs och upprätthålls av Vallgårds koloniträdgårdsförening.

Ett vitt skåp med gammalt Arabiaporslin står näst i tur. Enligt Hiltunen jobbade många människor på Arabias fabrik som fanns i Vallgård på 1930-talet och Arabia var väldigt populärt.

– I Gumtäkt finns också ett litet koloniträdgårdsmuseum och det har blivit bestulet på en del av sitt Arabiaporslin. Det börjar bli riktigt värdefullt, berättar Hiltunen.

Det värdefullaste som finns på trädgårdslotten är ändå själva stugan, berättar Hiltunen. Stugan är ritad av Helsingfors stadsplaneringsarkitekt Birger Brunila år 1932 och är den sista i sitt slag.

– Stugan räddades verkligen i elfte timmen, säger Hiltunen.

Stugan och den omgivande trädgården har rustats upp somrarna 2009–2010. Allt arbete är oavlönat och sker på frivillig basis. Ungefär sex föreningsmedlemmar har hand om museet och trädgården.

– Utan de frivilligas insats skulle allt falla, säger Hiltunen.

Donatorerna av största delen av föremålen är okända. Startskottet för museet kom redan på 1970-talet. Men det dröjde över trettio år innan Vallgårds koloniträdgårdsmuseum fick se dagens ljus. År 2009 tog Hiltunen över och efter många om och men stod museet äntligen färdigt i år.

Självförsörjning

Funktionalismen med dess grundläggande geometriska former och raka linjer fick stå som inspiration då koloniträdgården byggdes. Trädgården är indelad i en nyttoträdgård, en prydnadsträdgård och en fruktträdgård. Allt för att få ut så mycket av koloniträdgården som möjligt.

Framför museet får ögat en riktig färgfest. Det vimlar av blommor i gult, violett, chockrosa och orange. På den lilla trädgården finns över 80 olika blomarter, allt ifrån tigerliljor och karpaterklockor till hästflox och fetknoppar. Blomfantasten lär trivas här.

Det vattnas i munnen på mig då jag ser äppelträdet som dignar av den söta frukten. I trädgården finns vinbär, rabarber, rödbeta och krusbär. Med mera. Och så potatis förstås.

Varför byggdes koloniträdgårdar då? Åtta timmars arbetsdagar och årssemesterlagen lyfte på 1920-talet fram oron över att arbetarbefolkningen skulle missbruka sin fritid och att alkoholismen skulle öka. Fritiden skulle vara aktiv, nyttig och främja hälsan. Koloniträdgårdarna ansågs passa bra för detta avseende. Ideologin var att erbjuda en möjlighet till trädgårdsodling och sommarvistelse för familjer som inte kunde lämna staden under sommaren.

– Att familjen genom odlingarna skulle kunna vara självförsörjande var det viktigaste. Under recessionen kunde det hända att nyttoträdgården räddade familjen från hungersnöd, berättar Hiltunen.

Vallgårds koloniträdgårdsmuseum vid Mansikkapolku (Jordgubbsstigen) 93 har öppet juni–augusti, på söndagar kl. 13–15. Dessutom ordnas guidningar enligt överenskommelse.

Mer information finns på Vallgårds koloniträdgårdsförenings hemsida.