Protest mot rikemansö i Östersundom

– Varför vill man förstöra den enda återstående, orörda naturen så nära Helsingfors? Om man bygger för 2 000 nya invånare finns det inte mycket natur kvar, säger helsingforsbon Carola Winberg-Bruun, som vuxit upp på Granö och som har sommarstuga på södra delen vid Mösundet.

I utkastet för generalplanen är Granö inritat som ett bostads- och rekreationsområde.

Winberg-Bruun föreslår ett kompetenscentrum med inriktning på hälsa och välmående, i stället för "nya lyxbostäder". Hon hänvisar till höga tomtpriser på intilliggande Björnsö och säger att de begränsar vilka som har råd att flytta dit.

– Naturen är en kraftkälla. Småföretagare och kommunen kunde sälja tjänster inom förebyggande verksamhet för att minska stress, utbrändhet, förtids- och sjukpensioneringar.

– På sommaren, då verksamheten ligger nere, kunde stugområdet upplåtas som sommarviste för mindre bemedlade och barnfamiljer utan egna stugor.

Åka färja som till Sveaborg

Miljöföreningarna bakom skuggplanen för hela Östersundom har samma strategi: det är mer fruktbart att ge alternativ än att motsätta sig all förändring.

– Vår åsikt är att miljön i Östersundom inte håller för 50 000 invånare, men om så sker behövs Granö för att avlasta Sibbo storskog och Natura 2000-områdena. Man borde inte bygga mer på Granö, säger Sini-Pilvi Saario vid Sibbo miljöförening.

Hon avfärdar en bro mellan Ribbingö och Granö för att den skulle kräva så många nya invånare för att täcka kostnaderna, och öka risken att Granö blir en "gräddö" med enbart rika.

– Färja är mer realistiskt. Man åker färja till Sveaborg och där bor närmare tusen personer, säger Sibbos utvecklingsdirektör Mikko Aho som vill diskutera olika alternativ.

– Om det blir en bro är frågan var den ska placeras och om den måste vara så hög att segelbåtar kan passera under den, eller om de kan åka runt Granö.

Skärgården till för alla

Striderna för skärgårdsfriden har varit många: på 60-talet diskuterade man ett kärnkraftverk på ön. Sedan kom hamnbygget i Nordsjö och tvångsannekteringen. I de sistnämnda fallen klingade protesterna för döva öron.

– Vi slåss mot väderkvarnar. Det krävs tillräckligt många med tillräckligt stor makt för att ändra kursen i Granöplanerna, säger Winberg-Bruun.

Hon, hennes dotter Linda Bruun, 31, och systerdottern Nina Hauta-aho, 23, har gjort som planerarna begärt: de har deltagit i invånarkvällar och lämnat in sina åsikter skriftligen.

– Ändå känns mycket oklart. Hur blir boendet? En del grönområde föreslås bli park och idrottsplatser, då är naturen inte längre orörd, säger Nina Hauta-aho.

Alla ser däremot fram emot att det skulle bli tillåtet att bygga åretrunthus på ön i framtiden.

Hur svarar ni dem som säger att ni vill behålla idyllen för er själva?

– Alla får komma hit och njuta, därför ska naturen bevaras. Ett mellanting mellan Fagerö friluftspark och Noux nationalpark skulle passa bra på Granö, säger Linda Bruun.

Större klarhet i höst

Den föreslagna småbåtshamnen och det nya varvet får kritik av både invånare och miljöorganisationer. Enligt utvecklingsdirektör Mikko Aho betyder 10 000 nya invånare i området kring Granö likväl också ett behov av 10 000 nya båtplatser.

– Ön är stor och erbjuder många möjligheter utan att all natur förstörs. Sibbo har saknat fler allmänna badstränder. Boendeformerna är oklara men tomterna skulle inte bli svåra att sälja, säger Aho.

I höst får sibboborna veta om de fått genhör men Aho ger hoppingivande signaler:

– Idén om ett hälsofrämjande centrum är intressant och ligger inte så långt ifrån Helsingfors stads tankar om Granö. Vi tar också miljöorganisationernas synpunkter på allvar och ska bjuda in dem till en diskussion under sommaren.

Kalle Winberg, Carolas småkusin som bott 40 år på Granö och kör båttaxi, är mer för än emot planerna.

– Det är utvecklingen, allt har två sidor. Men nog blir det livat om hit kommer så många nya invånare.