"Det ska vara öppet varje dag"

De spelar i bandet Windstorm som hyr träningslokal på Sandels, men de tycker också om att bara hänga på ungdomsgården och till exempel spela biljard.

– Det är en plats dit man nästan alltid kan gå, säger Roderick von Heiroth.

Också de flesta andra svenskspråkiga ungdomarna i Helsingfors är nöjda med ungdomsverksamheten, visar en kartläggning över kommunal svenskspråkig ungdomsverksamhet som Folktinget gjort. Besöken på de svenskspråkiga ungdomsgårdarna i huvudstaden ökade med 20 000 från 2009 till 2010.

Ändå hänger mörka moln över den svenska ungdomsverksamheten. Det saknas förståelse för de svenskspråkiga särlösningarna i förvaltningen, säger projektkoordinatorn Krista Simberg, som gjort kartläggningen. Än har man föreslagit att den svenska enheten för ungdomsverksamhet slås ihop med de finska, än att föreningar ska sköta verksamheten.

Levande tvåspråkighet

Förutom Helsingfors omfattar kartläggningen Borgå, Esbo, Raseborg, Åbo, Vasa och Karleby. Bäst är läget i Raseborg och Borgå, där verksamheten är tvåspråkig, men det är en levande tvåspråkighet, säger Simberg.
För kartläggningen har hon dels intervjuat ungdomsledare, dels gjort en webbenkät bland ungdomar. Antalet och andelen ungdomar som svarade på enkäten varierade stort mellan de olika städerna.

I Vasa ska verksamheten också vara tvåspråkig genom att ungdomsledarna kan båda språken och evenemangen riktar sig till båda språkgrupperna. Men ungdomarna uppfattar inte verksamheten som tvåspråkig utan som finskspråkig och undrar varför det inte finns svensk verksamhet, säger Simberg.

Esbo och Åbo har båda en svenskspråkig ungdomsgård, men resurserna är knappa och i Esbo ligger ungdomsgården avsides för många. De långa avstånden är ett problem i flera av städerna.

Inga svenska ungdomsledare

Sämst är läget i Karleby där det inte finns någon öppen svenskspråkig verksamhet.

– I Karleby finns en god vilja, men staden har rekryteringsproblem och har inte lyckats anställa en enda svenskspråkig ungdomsledare, säger Simberg.

Vardagen utanför skolan är väldigt finskspråkig för ungdomarna i Karleby, Esbo och Åbo, säger Simberg. I de städerna tyckte ungdomarna språket inte har så stor betydelse.

Benjamin Mylläri är tvåspråkig och har gått på konserter på finskspråkiga ungdomsgårdar ibland. Han tycker inte heller att språket har betydelse.

– Men det verkar trevligare här än på de finska gårdarna, säger han.