Bageriet blev bryggeri

Doften av malt letar sig ut ur brygghuset och sprider sig över Källarbacken i byn Norr på land på Rosala i skärgården söder om Kimitoön. Bryggeriet fungerar i källaren hos Patrik Laines föräldrar, Rita och Sixten Laine som i tiden startade sitt bageri i samma källare. Numera fungerar Rosalabagaren, som knådar, kavlar och gräddar Rosalalimpa och Bengtskärsbröd, i ett fristående bageri på andra sidan om vägen.

När källarbageriet blev tomt tog Patrik Laine, 27, över och bakade smarriga munkar som han sålde på onsdagstorget i Dalsbruk.
– Men det var bara sommarbageri och något måste man göra om man ska försörja sig och bo kvar i skärgården. Mitt intresse för att brygga öl fick jag under en resa i Tyskland där alla småorter har sitt lokala bryggeri. Förr bryggde folk eget öl i byarna också i vår i skärgård men numera är vi är vana att välja mellan Carlsberg och Koff, säger Laine och resonerar att tiden är inne för produktion på mikronivå.

– Sedan gick jag på en hembryggarkurs i Sverige och så har jag läst på. I den här branschen lär man sig hela tiden nytt.

Föräldrarna som provsmakare
Laine lade in anhållan om att få starta brygghus i augusti i fjol. Men redan före det hade han provbryggt och letat sig fram bland olika smaker och aromer med bland andra föräldrarna som provsmakare.
– De behöver inte klä sina tankar i ord, man ser på minspelet om ölet är gott eller inte.

Tillståndet kom i  januari och så satte han i gång. Vid det laget hade han skaffat alla behövliga attiraljer jämte malt, humle och jäst och små läckert formade ölflaskor från Italien.

Vattnet kommer från familjen Laines borrbrunn och går genom ett kolfilter. Humlen kommer från hela världen, bland annat Nya Zealand och USA. Smaker, aromer och egenskaper hos humle varierar stort och hemligheten är att kombinera rätt för att skapa sitt eget öl. Malten är alternativt inhemsk eller tysk, och jästen kommer från Tjeckien, Storbritannien respektive Tyskland, allt beroende på ölsort.

Enmansbryggeri
Bryggeriet är så stort som en rymlig källare brukar vara, några tio kvadratmeter. Mitt i rummet tronar bryggverket och kring det står rejäla cisterner för jäsning och lagring.

Laine gör allting själv, från att brygga till att tappa på flaska och korka och sedan distribuera till butiker och krogar på Kimitoön.
Att producera en sats öl tar cirka sex veckor och sedan ska ölet helst stå på flaska i fyra veckor. I veckan blir det 1 200 flaskor.
Han har tre sorters öl, var och en opastöriserad och ofiltrerad. En ljus ale, en mörk bock och så en pils som finns att  få att i matbutiken. De två andra har högre alkoholhalt och finns endast på krogarna.
Den gemensamma nämnaren är namnet, Rousal, som är Rosala på Rosaladialekt.

Än så länge har Laine inga planer på att bli större och erövra världen utanför Kimitoön. Fast en liten del av ölet går till partihandeln i Helsingfors.
– Först ska jag bli bättre. Men om jag utvidgar måste jag ha större bryggeri och sedan behöver jag anställa någon och så finns risken att marknaden blir mättad. Jag tror att ett enmansbryggeri också har sin plats.