"Man måste våga bryta upp"

Camilla Berggren firar semestern på sitt smultronställe, det havsnära vita trähuset med blå fönsterkarmar i Lovisa. Huset, som tidigare var en metodistkyrka, har blivit Berggrens andrum i en hektisk vardag där hon vid sidan om jobbet som chefredaktör för Vasabladet pendlar mellan Lovisa och hemmet i Helsingfors.

– När man är utmattad efter långa dagar av skrivande och läsande är det avslappnande att göra lite fysiskt arbete i trädgården eller ta en tur med båten i Lovisa skärgård, säger Berggren, född och uppvuxen i Vasa.
Under sina fyrtio år inom den finlandssvenska mediebranschen har hon bytt jobb flera gånger. Hon har jobbat för de flesta av de finlandssvenska tidningarna, bland annat som chefredaktör för Borgåbladet och Östra Nyland 2008-11 och som featurechef på Hufvudstadsbladet. Jakten på nya utmaningar har ständigt drivit henne vidare.
– Man måste alltid fråga sig själv om man är nöjd med det liv man lever och våga bryta upp och göra en förändring om svaret är nej, säger Berggren.
Nu fyller hon 60 år och är nöjd med var hon befinner sig.
– Jag har världens mest intressanta jobb trots att det inte är något lätt jobb. Det som vi på tidningarna jobbar med i dag är egentligen att rädda massmedierna och en roligare utmaning kan jag inte tänka mig.

Fyrtio år med nyheter
Sedan Berggren började jobba som journalist på 1970-talet har allt förändrats. Under hennes första jobb på Jakobstads Tidning var det blysättning som gällde medan det i dagens virtuella verklighet är möjligt att publicera nyheter varje minut under dygnets vakna timmar. Den största förändringen är att journalister inte längre har ensamrätt på nyheter.
-I dag är journalistkåren bara en av många parter som producerar nyheter och därför är utmaningen för oss journalister att bekräfta vår roll. Förr i tiden var yrkesrollen hela ens liv men i dag måste man stå på flera ben.
Berggren har under sin tid i tidningsledningen varit en stark förespråkare för samarbete över redaktionsgränserna. Trots att det i dag finns en lokaltidning i alla svenska regioner finns det inga garantier för att de ska finnas kvar också i fortsättningen om inte de finlandssvenska tidningarna börja samarbeta mera, säger hon.
- Minoritetsmedier har en otroligt viktig identitetsskapande roll men vi kan inte göra minoritetsjournalistik utan måste kunna erbjuda bred kvalitetsjournalistik. I dag är många finlandssvenskar tvåspråkiga och om våra egna tidningar inte håller måttet så finns det stor risk att läsarna går över till sverigesvenska eller finska tidningar.

Ålder gör livet lättare
I maj inledde de finlandssvenska dagstidningarna ett nytt samarbete i form av Materialbanken där tidningarna kan utbyta material sinsemellan och därmed få tillgång till nyheter från andra regioner. Berggren hoppas att samarbetet öppnar upp för gemensamma satsningar inom grävande journalistik och nyhetsessärer.
– Ett utökat samarbete har diskuterats i 20 år utan att någonting har hänt, vilket är ett tecken på bristande krismedvetenhet hos de finlandssvenska redaktionerna. Vi är en otroligt liten grupp människor och måste utreda alla möjligheter att göra saker tillsammans. Opinionsjournalistiken och lokaljournalistiken måste hållas separat men vi måste samarbeta kring allt som inte hotar mångfalden.
Camilla Berggren trivs med att bli äldre för med åldern kommer självsäkerhet och lugn. Hon tror ändå att kvinnliga ledare i mediebranschen och samhället överlag blir hårdare åtgångna än män.
- Det finns många fruktansvärt duktiga unga kvinnor men trots att de studerar mer är det ändå fler män som sitter på toppen. Det är viktigt att kvinnor stöder varandra och i dag håller också kvinnliga chefredaktörer ihop på ett helt annat sätt än tidigare.