Med kroppen som konstverk

Halloween

Ögonen glänser kolsvarta och två små horn putar i pannan. Det infernaliska intrycket förstärks av de spetsiga öronen, som snittats upp och sedan sytts ihop till vassa toppar. Men handslaget är varmt och leendet brett när Ilja, 28, tar emot i ta­tuerings- och piercingstudion Harness på Stora Robertsgatan i Helsingfors.

– Halloween hör till årets höjdpunkter för mig. Numera behöver jag inte ens klä ut mig, säger Ilja.

Våghalsigt experiment
Ilja är pionjär på ett udda område: han är den enda i Finland med tatuerade ögonvitor. Proceduren gick till så att Iljas hornhinnor perforerades med en minimal nål som sprutade svart bläck innanför hinnan.

Det hela var över på 20 minuter, men krävde omfattande förberedelser. Risken för att Ilja skulle förlora synen var överhängande och därför övade han att göra vardagssysslor med bindel för ögonen.

– Bara en liten, oavsiktlig rörelse med ögonen och nålen kunde ha förstört pupillen. Klart jag var rädd, säger han, och tillägger att han inte vill uppvigla folk att följa hans exempel.

Ilja var ett slags försökskanin också globalt sett. Bara en handfull personer hade vågat sig på en ögontatuering, och ingen visste riktigt hur tilltaget skulle sluta för Iljas del. Två dagar efteråt kunde han inte ens öppna ögonen. Men i dag vållar bläcket i ögonen ingen förtret, trots att en del har läckt ut och färgat huden under ögat så att man kunde missta Ilja för en knytnävskämpe.

– Senare har fler gjort samma sak, men då fanns det bara 12 personer med sådana ögon. Jag är nummer 13.

Olyckstalet?
– Det är ju lyckotalet!

Vad blir nästa steg – en kluven tunga?

– Redan gjort! Ilja sticker fram en reptillik, tudelad tunga och flinar belåtet.

I de här kretsarna är det där ingenting nu längre.
Tungklyvningen hör ändå till det mest smärtsamma Ilja varit med om. Efteråt krävdes veckor av övning för att talet skulle löpa normalt.

– Det var meningen att klyvningen skulle filmas, men jag mådde så illa att jag kastade upp på artisten som gjorde ingreppet. Då började också kompisen som höll i kameran känna sig svag, så det blev ingen video. Men det var värt det.

Finns det någonting du aldrig skulle göra med din kropp?
– Tills vidare har jag inga tatueringar i ansiktet, men jag kunde tänka mig en robotaktig tatuering där.

Tatueringsvirtuos
Tatueringarna täcker redan två tredjedelar av Iljas hud. Ett slingrande mönster löper från högra handen hela vägen ner till tårna. Nära handlederna och längs med bröstbenet har han låtit sätta in kugghjulsliknande silikonimplantat.

– Det är en del av min idé att bli mindre människa och mer av en satanisk maskin, säger Ilja, vars artistnamn är Mechanical Demon.

Redan som liten grabb brukade han titta på skräckfilmer. I demoner och furier hittade han sitt eget skönhetsideal.

– Ta nu inte det där med sataniska maskiner för allvarligt. Jag leker bara med mitt yttre skal. Själv finns jag inuti, och inget jag gör med min kropp påverkar vem jag är.

Ilja, född i Indien, har fört en kringflackande tillvaro under största delen av sitt liv. Han har bott i nio olika länder, bland annat längre perio­der i Japan och Skottland. Tillsammans med sin flickvän har han nu slagit rot i Helsingfors.

Samtidigt har han iakttagit den finländska tatueringskonsten på nära håll och sett dess utveckling från ett marginalfenomen till en del av mainstreamkulturen. Tekniken har gått framåt med sjumilakliv och numera är det en smal sak att få en tatuering att se tredimensionell ut.

Enligt Ilja har tatueringar blivit så vanliga att man snart skiljer sig från mängden om man inte har en. Han har ett särskilt viktigt råd till den som funderar på att ta en första tatuering.

– En tatuering ska alltid tas för ens egen skull, inte för att vara någon annan till lags.

Hur kommer det sig att så många kvinnor väljer att ta en tatuering på svanken? Då ser man ju inte själv så mycket av tatueringen.

– Det vet jag inte, men svanken är i alla fall ett tryggt ställe för en första tatuering. Dessutom är det en dekorativ markering som skiljer den nedre kroppen från den övre.

På fantasins vingar
För Ilja ligger jobbets största tjusning i att få försköna människor enligt deras önskemål och samtidigt förverkliga sig som konstnär. Bara fantasin sätter gränserna. Nyligen tatuerade han till exempel en flygande, mjölksprutande bröstvårta på en mans arm.

– Temat var ”modersmjölken ger vingar”. Jag tror inte mannen har ångrat sig, säger Ilja.

Vilka ingrepp som helst utförs ändå inte. Och en berusad kund kan aldrig räkna med betjäning.
– Jag fördömer inga idéer, men om någonting känns helt fel försöker jag styra kunden i en annan riktning.

Det har rapporterats att en del av bläcksorterna som används för tatueringar innehåller skadliga gifter. Ilja avfärdar det som tomma rykten.
– Det där är väl sådant ni kallar grävande journalistik? Det stämmer inte alls, åtminstone inte om man besöker en legitim tatueringsstudio.

Beställer man bläck på nätet finns det en viss risk.

Ilja har mött varierande reaktioner på sitt yttre, men det är inte chockeffekten som driver honom.
– Jag skulle kunna spöka i Seiska hur mycket som helst, men det här är ingenting jag gör för uppmärksamhetens skull. Det är mitt jobb, men också min livsstil.

– Jag har aldrig tänkt på att jag skulle kunna tröttna eller ångra mig. Men kanske jag i framtiden har barn som hindrar sin farsa att göra precis vad som helst med kroppen.