Nöjda, trots utrymmesbrist

På fredag firar Esbo svenska pensionärer 40-årsjubileum med en högtidlig fest på yrkesinstitutet Omnia i Esbo centrum. Föreningen med sina tusen medlemmar är störst i Svenskfinland. Tvåhundrafemtio pensionärer har anmält sig till festen.

– Antalet kommer att öka något, närmare 270 gäster kan det nog bli, tror Vineta Björkstén, ordförande för Hagalund pensionärsklubb.

Det finns 3 000 svenskspråkiga pensionärer i Esbo och av dem hör trettio procent till föreningen.

– Det är en bra siffra, med tanke på att vi i övrigt har en livligt organiserad föreningsverksamhet i Esbo, säger Lasse Hoffman, ordförande sedan fem år för takorganisationen Esbo svenska pensionärer.

Pensionärsföreningen Esbo svenska pensionärer består av nio klubbar, en styrelse med nio medlemmar och en utomstående ekonom.

– Det är knepigt att få ekonomin att gå ihop, konstaterar ordförande. Festen kommer att kosta 10 000 euro vilket är mycket pengar för en verksamhet som inte har några stora inkomster. Budgeten balanseras i stort sett av kaffeserveringar och lotterier. Av medlemsavgiften på 15 euro går 11 euro direkt till förbundet.

– Men fest ska det bli och pengarna har vi sparat ihop själva.

En historik planerades till jubileet den 14 september men projektet fick anstå av ekonomiska skäl, en proffs­historiker kostar pengar. I stället har Uffe Johansson sammanställt det digra materialet till en femtonsidig text som omfattar verksamhetsåren 1972–84.

Saknar eget utrymme

Föreningens största problem är utrymmesbristen. Ordentliga kanslifunktioner med utrymme för arkiv och skåp, kök och samlingsrum, centralt beläget i staden, är ett önskemål från klubbarnas sida.

– Visst vore det roligt om alla  ibland kunde samlas på ett och samma ställe och lära känna varandra lite närmare, säger Marina Calander.

I Österbotten ordnas storsamlingar för 700–800 personer per gång, men det är något Esboborna inte kan tänka sig. Det ordnas föredrag, till exempel läkarföreläsningar som intresserar många fler än de som ryms in i stadens servicehus. De kostar så pass mycket att fler klubbar borde kunna samlas under samma tak.

Det finns inte heller utrymme för roliga musikfester. Intresset finns, när pensionärskören Furorna hade konsert i Hagalunds kyrka kom över 300 personer. I de små servicehusen är det ofta så lågt till tak att man inte kan sjunga tillsammans eller så dålig akustik att hörbarheten blir lidande.

– När vi är många som deltar kan man inte heller småprata eller viska med varandra utan att störa. En del föredrar att komma en halv timme tidigare för att hinna prata av sig innan mötet börjar.

Nöjd med staden

Esbo stad är bra för pensionärsföreningen, det är alla överens om i styrelsen.

– Staden ger cirka 9 000 euro per år i verksamhetsstöd och det är vi mycket nöjda med, säger Hoffman. Vår budget går på 30 000 euro. När jag anhåller om stöd från staden är jag noga med att redovisa för alla de möten vi hållit under verksamhetsåret. Sammanlagt ordnar klubbarna och föreningen omkring 370 möten per år, räknar man ytterligare med pensionärskören Furornas övningar och konserter blir det över 400.

Stadens 68 plus-kort för pensionärer betyder gratis inträde till simhallar och gym där instruktörer instruerar motionärerna på dagtid. Båtutfärden till Stora Herrö varje sommar är gratis för Esbopensionärerna.

Samtidigt kan man notera att det pågår ett generationsskifte i föreningen. De äldre orkar inte alltid komma till möten eller delta helhjärtat i verksamheten, de yngre vill roa sig och är inte intresserade av att åta sig regelbundna uppgifter eller hedersuppdrag. Då kan det bli svårt att få kaffevärdinnor.

– Ett sätt är att låta män och kvinnor turvis sköta kaffekokning och servering, det gör vi i Gröndalsklubben, säger Hoffman.