Pappa är hjälten, mamma får kritik

Daniel Åberg är på barnvagnsbio med sin fyra månader gamla son  Tage. Plötsligt händer det. Tage bajsar på sig och Daniel inser att han glömt skötväskan med blöjorna hemma i hallen.

– Jag var den enda pappan i salongen och fick panik. Jag ville inte be om att få låna en blöja eftersom mammorna kanske skulle tycka att det var typiskt en man att glömma skötväskan hemma. Plötsligt representerade jag alla pappor, berättar Daniel.

Ursprungligen ville Daniel Åberg och Johanna Ögren skriva en bok om hur det är att vänta barn. En bok som inte bara riktade sig till mammorna, utan där också pappornas tankar, rädslor och förväntningar framkom.

Få böcker för pappor

– Det finns massor av böcker för nyblivna mammor, men knappt någonting alls för papporna, säger Daniel.

Tages mamma Johanna Ögren nickar och berättar att hon plöjde igenom massor av litteratur under sin graviditet.

– Är man en blivande mamma kan man välja och vraka bland böcker, men papporna har det sämre ställt. Jag antar att det beror på att män generellt läser mindre än kvinnor och att det därför inte finns så stora kommersiella intressen i böcker riktade till nyblivna pappor, säger hon.

– Graviditeten är ofta väldigt abstrakt för papporna och vi ville konkretisera den. När vi föreslog det här upplägget för förlaget var de ändå inte helt med på noterna. De ville ha ett längre perspektiv. En bok om hur det är att vara gravid och dessutom hur man anpassar sig till livet som förstagångsförälder, säger Daniel.

Både Johanna Ögren och Daniel Åberg har skrivit böcker förut. Ögren är medförfattare till två faktaböcker och dessutom en av grundarna till Sveriges mest anrika bokblogg Bokhora. Åberg har skrivit romanerna Dannyboy och kärleken samt Vi har redan sagt hejdå. I boken När 2 blir 3 har Öberg och Ågren skrivit vartannat kapitel.

– Ibland har vi skrivit om samma sak ur olika perspektiv, andra gånger om helt olika saker, säger Daniel.

– Jag tror att mina delar kommer att bli recenserade på ett helt annat sätt än Daniels. Men så är jag också van att som mamma ständigt bli recenserad i det jag gör, konstaterar Johanna.

Olika villkor

– Pappor kommer nästan alltid lite lättare undan än mammor. Man förväntar sig att pappor ska misslyckas och blir därför positivt överraskad när de verkligen klarar sig som förälder, säger Daniel.

– Jag har varit och är fortfarande väldigt arg på hur olika villkoren är för mammor och pappor. Mammorna kritiseras ständigt, medan papporna är hjältar så fort de gör minsta lilla grej med sitt barn. Jag var väldigt arg i boken också, men försökte tona ner det. Man når inte ut till folk om man är aggressiv, säger Johanna.

Det är delvis detta boken handlar om. Hur samhället ser på mammarollen jämfört med papparollen. Ögren och Åberg skriver om hur man kan leva jämställt som nyblivna föräldrar och om hur papporna kan få en aktivare roll i föräldraskapet.

Både Daniel och Johanna är för en kvoterad föräldraledighet.

– Systemet i Sverige är oerhört flexibelt. Man kan jobba bara några dagar i veckan, eller jobba halvdag eller bara jobba kortare dagar. Jag förstår verkligen inte hur det kan vara så svårt för många pappor få ihop ens en liten föräldraledighet, säger Johanna.

– Jag vägrar tro att det är svårare för pappor än för mammor att lämna sina jobb, tillägger Daniel.

Själva delade de på föräldraledigheten, men på ett ganska otypiskt sätt. Daniel tog ut merparten av ledigheten medan Johanna, som för övrigt helammade tills Tage var fyra månader, jobbade hela det första året.

– Det var möjligt eftersom jag är egenföretagare och därmed har ett flexibelt jobb. Jag inser så klart att alla inte har samma möjlighet.

Johanna konstaterar att man som förälder naturligtvis får göra som man vill i föräldraskapet så länge man vet varför man gör det. Där­emot förkastar hon teorin om att barnet skulle ha ett speciellt biologiskt band med sin mor och att det därför är viktigt att just mamman stannar hemma den första tiden.

– Barn har ett starkt band med de personer som ger det mest uppmärksamhet och fortfarande är det mammorna som är mest hemma med barnen i början. Hos oss var det pappan. Jag är också ganska trött på att höra om barn som vägrar ta flaska. Det är ljug. Inget barn svälter ihjäl om det inte ammas. Sedan är det en annan sak om man inte orkar ta fighten. Vissa barn har svårare än andra att välja ersättning framför bröstet, men alla gör det, säger hon.

– När 2 blir 3 är inte en instruktionsbok om hur man ska vara förälder, vi vill bara visa hur man också kan göra. Vi anstränger oss för att leva jämställt och lära Tage att se världen med jämställdhetsglasögon. Fast det betyder inte att vi är fullständigt rättvisa vi heller. Som med Tages kläder, säger Daniel.

Johanna klär Tage

– Ja, där är vi inte jämställda alls. Det är jag som köper alla Tages kläder och jag skyndar mig alltid in till hans rum på morgonen för att vara den som klär honom. Här litar jag inte riktigt på Daniel, säger Johanna.

– Att Johanna är så noga med hur Tage ska klä sig gör att jag släppt det helt, jag köper aldrig kläder åt honom, säger Daniel.

– Jag har märkt att det är mycket lättare att vara jämställd hemma än ute i samhället. När Tage ramlade och slog ut en tand och Daniel förde honom till tandläkaren var det ändå mig de ringde med resultaten trots att jag inte alls var inblandad i processen. Mamman uppfattas fortfarande som förälder nummer ett, säger Johanna.

– Att ständigt bli uppfattad som förälder nummer två kanske gör att man som pappa slutar anstränga sig, konstaterar Daniel.

– Efter att ha fått barn tänker jag mindre på hur vi har det i min egen familj och mer på hur samhället där Tage ska växa upp ser ut. Jag vill att Tage ska få växa upp i en så rättvis värld som möjligt. Många andra gör tvärtom, de backar på jämställdheten när de får barn, säger Johanna.

När 2 blir 3 riktar sig till både pappor och mammor, men Johanna och Daniel säger att det fortfarande är svårt att nå papporna.

– Men vi får väl lov att nå papporna via mammorna. En nybliven pappa sade att han skulle köpa vår bok till sin fru och jag föreslog att han skulle testläsa den själv. Jag hoppas verkligen att han gör det, avslutar Daniel.