Rohit väletablerad i Hitis

Tidningen har från starten fokuserat på skärgården och dess befolkning, men i år är det speciellt livet ute i fiskelägena som har dokumenterats. Tidningens upphovsmän Jan Sundberg och Bernt Örså har från början värnat om ett gott kontaktnät till människorna i skärgården, i det här fallet hela Hitis skärgård.

– En liknande dokumentation av gamla hus har inte gjorts tidigare, säger Jan Sundberg. De intervjuade  kommer från Vånö i väster till Bolax i öster. Medelåldern bland de intervjuade är kring 90.

Det är inte bara människor som har en historia att berätta, också anblicken av byggnader och bilder kan säga mer än ord. Bland sommargästerna inleder Dag Anckar med att beskriva sina barn- och ungdomssomrar på Westergrannas. Stig-Björn Nyberg avslöjar bakgrunden till kapten Ginmans brev och Clara Henriksdotter har ett och annat att berätta om hur lotshemmanet Storbacka gård med lillstuga såg ut i 1800-talets Högsåra.

Johan-Gustav Knuts refererar ett besök på Hitis kyrklandet sommaren 1907 medan Camilla Lindberg avslöjar hemligheter om det lilla vita huset vid Halsviken. Peik Stenberg på Bolax Notlandet jämför sitt sommarboende med ”en saltgruva utan like”, det vill säga vådan av att hugga ner gamla träd – avverka, fälla, bränna, klyva och till sist såga och elda upp veden.

Gertrud Klemets berättar om sitt arbete i Hitis skärgård. Olof och Gun Biström känner väl till husbyggare av typen dödsur och hästmyror och skriver ingående om ohyran i gamla hus.

Det största jobbet har emellertid chefredaktören Sundberg gjort genom att skriva ett dussin artiklar om i stort sett det mesta som är viktigt i skärgården. Med fotografen Bernt Örså vid sin sida har han rapporterat om allt från markservice, båtbygge och transporter till företagsanda och Blåmusslan – en del av Skärgårdshavets nationalpark.

En gedigen och intressant tidning som är tryckt på bra papper, har fina färgbilder och skarpa svartvita arkivbilder.