Supergott, men servicen haltar

Vi delar upp oss i pojkar och flickor: Daniela Jokilehto, 11, och Christina Bäckman, 12, tar sig an restaurangerna Coccola med Medelhavsprofil och Ilona med inhemsk prägel, medan Sebastian Hollmén, 11 och Eero Tihtonen, 11, provar på köttbullskrogen Kuula och amerikanska Midhill.
Ytterligare en femte krog ryms under samma tak i nedre våningen, en sushibar som inte lockar något av barnen, så fotograf Leif Weckman, 53, får offra sig för den goda sakens skull.
Övre våningens Caruzello med en modern buffé för hela familjen lämnar vi utanför testet den här gången.
Det är vardagseftermiddag och gott om plats i huset när testpatrullen stormar in. Utanför Kattilafönstret cirklar glupska måsar ovanför snabbmatsstället mittemot så det känns tryggt med tak över huvudet.

Förvirring råder ändå om hur vi borde bete oss: ska vi beställa vid kassan eller placera oss vid ett bord och vänta på en servitör? Kan vi sätta oss på ett ställe och beställa mat från de andra krogarna? Menyer? Får vi gå ut på altanen med våra tallrikar?
Servitören som bombarderas med frågor kunde ha svarat lite vänligare, tycker Daniela och Christina.
Flickorna börjar vid Coccola och går in för ett säkert kort: Pasta bolognese för 12 euro och var sin coladryck för 2 euro styck.
Vid Ilona invid är betjäningen solig men vi har först svårt att förstå prispolitiken. Till sist fattar vi: priset på barnens måltid styrs av deras ålder. Vi betalar 11 euro för en tallrik laxsoppa som Daniela och Christina delar på.
Pojkarna har stannat för en specia­lare på Kuula: sex olika slags köttbullar med mos, 8,5 euro för bullarna och 2 euro för moset. De kruxar för små beställningskuponger som servitören avhämtar vid bordet. En asiatisk, en vegetarisk, en normal, en mexikansk, en gädd- och en lammbulle, tack.
Vid Midhill väljer Sebastian och Eero en klassisk hamburgare med pommes frites för 8 euro. Pojkarna dricker citronläsk, 4 euro styck.

Eftersom flickornas pasta anländer först hugger de in på den. Fettuccinen toppas av en rejäl näve grönt. Dill? undrar Daniela. Oregano? gissar Christina. Nepp, det är rucolasallat med senapssting som inte brukar gå hem hos alla barn. Men under allt det gröna gömmer sig en rätt som får flickornas ansikten att lysa upp.
– Den ser smaklig och god ut, säger Daniela.
– Och den smakar super! fyller Christina i efter första tuggan.
– Som riktig pasta ska smaka.
Flickorna ger högsta poäng för pastan. Och det ljusa brödet som hör till smakar också gott, även om de inte förstår sig på blandningen av vinäger och olja att doppa brödet i.
Dags för laxsoppan som har anlänt.
– Den ser också god ut, men här är lite för mycket dill kanske, säger Daniela.
Flickorna skyfflar in de första rejäla bitarna av potatis och fisk.
– Bitarna borde kanske vara lite mindre.
– Men laxen är himla god.
Det blir snäppet under fulla poäng för soppan ”eftersom den är lite för krämig och har lite för stora bitar”. Men två sorters bröd till soppan, ”ett ljuvligt varmt rågbröd” och ”ett sött och spännande maltbröd”, höjer poängen till en fullträff.

Pojkarna har börjat beta av sina köttbullar. Fiskbullen av gädda klassas som ”äcklig och alldeles för mjuk” och den vegetariska varianten är likaså ”jättemjuk och stark men inte god”. Den vanliga köttbullen är … nåja, helt vanlig men smakrik. Den mexikanska bullen delar åsikterna.
– Stark! tycker Sebastian och grimaserar.
– Helt god, säger Eero och ser oberörd ut.
Däremot tycker båda att moset är gott.
Vid köttbulle nummer fem blir pojkarna lite osäkra. Är det här den asia­tiska varianten eller är det lammköttbullen? De båda sista bullarna är hur som helst jättegoda och klara favoriter tillsammans med den vanliga bullen.
Så till hamburgaren.
– Den ser vanlig ut. Men den är godare än den ser ut.
– Men den är lite svår att äta, brödet är för hårt. Man behöver servetter!
Pommes frites väcker däremot enbart positiva kommentarer. ”Bättre än vanligtvis” tycker pojkarna och ger potatisstickorna högsta poäng. Däremot klassas ketchupen som för stark.
– Det är godare utan, tycker Sebastian.

Under tiden har fotografen Leif låtit sig väl smaka av sushin. Tio bitar för 10,90 euro är ett skäligt pris för tallriken.
– Att sushin börjar göras först efter att man beställt ger maten ett gott betyg, säger Leif.
Alla är överens om att maten anländer snabbt och är av god kvalitet, ”men så är det också ett gäng kockar av Michelinrang som står för den”, som Leif konstaterar. Där­emot känns upplägget med små krogar avskilda från varandra lite kaotiskt och ljudnivån är rätt hög fast stället ingalunda är fullt. På ett par ställen kunde servicen också vara vänligare.
Återstår att se hur krogkoncentratet klarar av sommarens anstormning.
Våra testsmakare säger att de bra kan tänka sig att återvända till Kattila.
Men oberoende så kommer ingen av dem att behöva gå hungrig i sommar för alla fyra känner sig hemmastadda i köket.
Daniela bakar gärna och kan laga både potatis- och korvsoppa. Christina säger att hon lagar stekta ägg på bröd. Eero steker bacon och tycker om att piffa upp makaronilådan på olika sätt och Sebastians bravur är kladdkaka och muffins. Och så lagar han knackkorv med mos. Lätt som en plätt.