Laura Lepistö glider vidare

Vi ville intervjua Laura Lepistö eftersom vi själva tycker om hennes gren.

Hur länge har du sysslat med konståkning?
– Jag var fyra när jag började och är nu 24 år, så jag har hållit på i tjugo år.

Slutade du bara tävla eller slutade du helt och hållet?
– Jag bestämde mig för att avsluta tävlingskarriären, men jag tycker så mycket om konståkning att jag ännu gör uppvisningar. Så jag tränar ännu 4–5 gånger i veckan på isen för uppvisningarnas skull. Jag njuter mycket av det!

Vad tycker du har varit det mest krävande efter att du slutat?
– Nu känns det att beslutet var så pass rätt, så det känns inte mera tungt. Men säkert kommer jag att sakna tävlingarna och den fina känslan de ger. Som tur är ger mina uppvisningar delvis samma känslor.

Vem var din svåraste motståndare?
– I Finland har jag tävlat i samma serie och övat på samma läger som Kiira Korpi, så vi har blivit jättebra vänner, men vi har också tävlat mycket mot varandra. Runt om i världen har vi mycket starka tävlare: asiaterna är förstås väldigt duktiga, men också från Amerika och Europa har det kommit starka flickor. Nivån i konståkning är väldigt hög nu för tiden.

Har du andra hobbyer, eller studerar du?
– Jag har nu studerat två år marknadsföring i Helsingfors vid Aalto-universitetets handelshögskola. Jag har tyckt mycket om det, och där kommer jag säkert att studera i ytterligare några år. På fritiden träffar jag mina vänner och då gör vi sådant som faller oss in.

Hurdan var du själv i femman?
– Jag gick grundskolan i Esbo, i Gröndal, som ligger ett par kilometer från Dalsvik där jag bodde, och där ligger även ishallen där jag tränade. Min vardag tillbringade jag där, på dagarna var jag i skolan och från eftermiddagen framåt tränade jag i ishallen. Min fritid tillbringade jag tillsammans med mina vänner genom att röra på mig.

Hur känns det att dina bilder syns så mycket på nätet?
– Publiciteten kom så småningom, vilket var bra för då hann jag vänja mig vid den i stället för att den blev som en stor smäll rakt i ansiktet. I början kändes förstås all uppmärksamhet underlig och också lite störande. Jag har ändå blivit van vid det, och för mina närmaste är jag tack och lov samma Laura som före publiciteten.

Vilka hälsningar skulle du skicka till de yngre skridskoåkarna?
– Det viktigaste är att man gör det man njuter av. Njut av konståkningen, det är en underbar sport! Tro på er själva och öva aktivt. I Finland finns det också fina träningsmöjligheter, men även om man bara har detta som en hobby är det här en fantastisk gren.