Kända X3M-röster avslöjar vad de ångrar

Den här artikeln är en del av Hbl:s specialsatsning på Helsingforsdagen den 12 juni 2012 och är skriven av femteklassare i Haga lågstadieskola.

Vi ville träffa Isa Mårtenson och Magnus Silfvenius Öhman i det stora Ylehuset i Böle. Magnus känner ni kanske igen från tv-programmet Magnus & Petski, och han gör också radio på måndagskvällarna. Isa är säkert en bekant röst för de morgonpigga eftersom hon leder morgonshowen i Radio Extrem.

Vad är det roligaste med era jobb?
Magnus: Att sitta i studion och att allt hörs direkt ut till folket på radion, när programmet är ”live”. Då kan vad som helst hända, det är det skojigaste. Då kan någon ringa in och då måste man kunna reagera på det.

Isa: Att man får göra direktsänd radio, då kan det hända vad som helst för överraskningar. Till exempel när vi talade om presidentvalet och om en av presidentkandidaterna, Eva Biaudet, så ringde hon in mitt i allt och ville vara med i sändningen. Sådana överraskningar är roliga.

Hur långa är era arbetsdagar?
Magnus: Det beror på. Nu gör jag ju också tv vid sidan om, det är inte bara radio. Vissa dagar är från 9–15 och vissa dagar kan vara jättelånga, till exempel då man får vänta på någon gäst som är försenad, eller så kan dagen bara gå långsamt. Åtta timmar minst är vi på jobbet, men ibland har det blivit tolv timmar. Det är inte alltid så roligt på jobbet, men oftast. Ibland måste man stiga upp tidigt på lördag och det är inte alltid så roligt, men sen är det roligt då man väl är på jobbet.

Isa: För mig växlar det från dag till dag, men jag måste ju vara på jobbet redan klockan fem varje vardagsmorgon så det är ganska tidigt. Och ibland blir det att jobba på kvällen så då är man ganska trött. Men arbetstimmarna är oftast mellan fem och tretton.

Hur ser era typiska morgonsysslor ut?
Magnus: Jag brukar stiga upp för att kissa och sen brukar jag göra två smörgåsar och pressa ett glas grapefruktsjuice. Sen så tar jag dem med i badet och sitter där och äter min frukost och ligger där cirka 40 minuter och så läser jag tidningen i badet. Sen stiger jag upp alldeles skrynklig och klär på mig kläderna och går till jobbet. Jag har alltid gjort så utom då jag sände morgonradio så klart.

Isa: Min morgon är inte alls så där. Jag måste vara på jobbet fem på morgonen och tar en taxi cirka fem före fem. Jag har högst tio minuter på mig på morgonen. Jag stiger upp, borstar tänderna, borstar håret, tvättar snabbt ansiktet, klär på mig och går ut. Jag går alltid i duschen på kvällen för jag orkar inte på morgonen.

Vad måste ni göra för att få det här radiojobbet?
Magnus: Jag har studerat radiojournalistik i Sverige, tagit extra jobb och sommarjobb och jag tror att det var sommarjobbet som gjorde att jag fick det här jobbet.

Isa: Jag kom på arbetsintervju och så fick jag börja med att läsa nyheter. Sen började jag göra radio med Magnus och sen har jag varit här.

Vad brukar ni göra efter att ni har sänt klart?
Magnus: Jag brukar gå omkring och vara ledsen för att jag var så dålig och tänka på allt jag borde ha sagt. Men ibland händer det att man tycker att det där var jättebra sagt. Fast nu då jag sänder så sent så åker jag bara hem och sover.

Isa: Det växlar, men ibland är det så att man inte har några ord kvar att säga efter att man pratat i fyra timmar och då måste man bara vara tyst och bara vara för sig själv en stund för man är så trött på att prata. Men ibland så bara pratar och pratar man. Oftast är jag sån! Man är lite konstig efter en sändning, tycker jag.

Har ni någonsin sagt någonting i radion som ni ångrar?
Magnus: Nästan hela tiden. Jobbet går lite ut på det ibland: man ska väcka känslor hos lyssnarna så att de reagerar. Ibland ångrar jag att jag är så slarvig att jag inte tar reda på vad våra gäster heter och så säger jag fel namn.

Isa: Om jag av misstag har berättat något om en annan person som den inte ville att jag skulle berätta, då kan jag ångra mig. Det är svårt, för ibland är det så jätteroliga historier att man bara måste berätta.

Hur var det då ni gick i femman i skolan?
Magnus: Jag gick i femman 1985. Jag var inte bland de tuffaste och inte bland de mesigaste utan mitt emellan och kunde vara tillsammans med alla. Det var ganska hårt, folk var ganska tuffa. Jag gick i en skola med 800 elever. Jag vann en guldmedalj det året i fotboll. Vår klass besegrade alla de andra skolorna på Södermalm i Stockholm.

Isa: Jag gick i en liten skola men vi var ganska bråkiga och elaka med varandra så det var ganska jobbigt. Det som var roligt i femman var att man blev äldre och äldre hela tiden och inte längre var minst i skolan.

Vad ville ni bli som små barn?
Magnus: Då jag var liten brukade jag köpa tomma kassettband och så brukade jag sitta och fråga mamma frågor i köket och spelade sen in svaren. Så jag ville bli journalist redan då fast jag inte visste om det.

Isa: Jag ville bli veterinär för min pappa är det, men sen insåg jag att det var rätt tråkiga studier och sen är jag allergisk för en del djur och det är jättedåligt om man är veterinär.

Vilka egenskaper behövs för att jobba i radion?
Magnus och Isa: Man ska vara nyfiken på saker och ting och man ska tycka om att berätta om det. Dessutom ska man vara glad och positiv och man ska inte vara osäker, men inte heller för säker på sig själv, alltså arrogant. Man måste tro på att man kan göra bra saker men inte för mycket. Då tycker andra att man är ett ”kisihuvud” och sådana är det inte roligt att jobba tillsammans med. Så ska man förstå att det bara är ett jobb.