Amin Asikainen omgiven av Oona Vilén, Tobias Hellström och Max Kähärä. Foto: Markus Martikainen

Även en boxare får äta godis

Boxaren Amin Asikainen avslöjar intressanta och oväntade detaljer under en träff i träningssalen. Den här artikeln är en del av Hbl:s specialsatsning på Helsingforsdagen den 12 juni 2012 och skriven av femteklassare i Haga lågstadieskola.


När började du boxas?
– År 1988, då var jag 12 år.
Är boxning roligt?
– Nå, inte är det roligt på det sättet eftersom boxning är en så tung gren. Men att vinna känns otroligt bra i boxning, för man ger allt och man är helt ensam i det arbetet. Den enda andra som är med är tränaren. Men ibland i omklädningsrummet, speciellt före en match, tänker jag på att jag borde ha valt någon annan gren. Då hade jag kommit undan enklare. Då är det en kamp mellan liv och död och förlorarens roll är inte enkel.
Varför började du med grenen?
– Jag började gå med vännerna till boxningsgymmet och märkte att jag med lite träning kunde klara mig bra i boxning.
Hur kändes det att bli Europamästare i boxning?
– Det är en stund som jag aldrig kommer att glömma: många åskådare och en väldigt bra stämning. Det var helt unikt!
Hur kändes det att förlora mästerskapet?
– Även den matchen minns jag väldigt väl. De första ronderna gick bra men sedan när motståndaren slog mig i nacken så gick det dåligt. Domaren reagerade inte på slaget. Att förlora matchen förargade väldigt mycket då jag miste så mycket.
Vem har varit din hårdaste och svåraste motståndare?
Khoren Gevor, en tysk-armenisk boxare. Han var kortare än jag och jag hade svårigheter att blocka hans slag. Han var en hård motståndare.
Vilken annan idrottsgren skulle du välja om du måste?
– Fotboll eller tennis vore kul om man skulle vara riktigt bra. Jag skulle ha kunnat fortsätta att spela fotboll om min talang räckt till.
Hur ofta tränar du och på vilka sätt?
– Jag tränar elva gånger i veckan plus olika spel på köpet, till exempel innebandy. Till träningarna hör bland annat joggning, mycket motionscirklar, skuggboxning, teknikträningar och att träna med handskar.
Får man äta godis som boxare?
– Jo det får man, så länge det inte är tävlingssäsong. Under veckosluten kan man sedan äta en liten godispåse.
Var det roligt att vara med i tv-programmet Mestareiden mestari?
– Det var roligt för tre gånger i veckan mötte jag andra trevliga idrottare. Det lönade sig att gå med.
Kunde du någon gång utmana oss på en boxningsmatch?
– Jo, det kunde jag, men då skulle jag inte få slå. Jag skulle bara få röra på mig. Men en leklysten match kunde vi ta.


Kommentar:
"Det som var roligast med intervjun var att vi fick veta lite mer om boxning och fråga vad som helst. Jag trodde att Amin Asikainen inte skulle få äta något godis men det får han. Fast inte under tävlingssäsong. Det vet jag inte om jag skulle klara. Det var också roligt att få slå på säcken och testa päronbollen. Amin gav mig beröm för att jag slog så bra och hårt och det kändes riktigt häftigt att höra det från någon som han.
Jag har länge velat börja med boxning och efter detta vill jag det ännu mer. Fast jag skulle vilja hålla på med boxning utan att delta i matcher. Jag idrottar nu fem dagar i veckan och det kan vara tungt. Jag förstår hur det känns för honom när han tränar så mycket. Jag skulle säkert också kunna träna så mycket men inte ännu i min ålder.
Amin sa att när han hade sin första boxningsmatch så var det efter bara en månads träning. Jag skulle aldrig delta så tidigt i en match. Däremot skulle jag verkligen vilja ta en match mot Amin Asikainen men än så länge skulle han bara få röra på sig och skydda sig. Om han skulle få slå? Jo, men då får han vänta några år. Vi ses i ringen, Amin!
Tobias Hellström