Foto: EPA/Alfredo Aldai

Guggenheimchefen: ”Vi söker inte vinst utan människor”

…I en exklusiv intervju för Hbl bemöter chefen för Guggenheimstiftelsen i New York, Richard Armstrong, några av de kritiska argument mot Guggenheim som …förts fram i Finland. Dan Sundell har träffat Armstrong i New York.

Dan Sundell: De flesta talar väl om Guggenheim och välkomnar stiftelsen till Helsingfors. Samtidigt frågar man varför staden ska stå för kostnaderna?

Richard Armstrong: Det är modellen vi har följt överallt. Om du går till en konsult för att få expertis får du lov att betala ett arvode. Vi hjälper till med att importera idéer till våra museer från Finland, Skandinavien och Ryssland, samtidigt exporterar vi idéer från USA, Italien, Spanien och Abu Dhabi. Tillsammans utvecklar vi ett system för utbyte och användning av dessa idéer.

DS: Guggenheimstiftelsen äger alltså inte den planerade fastigheten i Helsingfors?

RA: Självfallet inte, den kommer att ägas av Helsingfors. Staden uppför byggnaden för eget bruk. Det är alltså en bestående investering för det allmänna bästa. Det enda museum vi äger i Guggenheimkedjan är Venedig, eftersom Peggy Guggenheim skänkte palatset till stiftelsen i New York.

DS: Projektets motståndare talar om lurendrejeri där Guggenhiem söker göra ekonomisk vinst på Helsingfors.

RA: Det stämmer inte. Som jag sade handlar det om ett utbyte av idéer. Det är fråga om att rationalisera ett gemensamt kulturellt företag. Då Helsingfors till exempel gör en konstutställning om Blått kommer utställningen till New York, sen går den till Bilbao. Om New York gör en utställning om Rosa går den till Venedig, till Bilbao och till Helsingfors. På det här sättet rationaliserar vi kostnaderna. Det handlar också om att olika synpunkter kommer samman kring ett gemensamt projekt. Vinsten är framför allt av ett andligt och intellektuellt slag.

DS: Helsingfors ska dessutom betala en licens på 30 miljoner dollar.

RA: Du betalar ett arvode för den expertis du får. Samtidigt innebär det att vi blir bestående nära vänner och arbetar tillsammans i framtiden.

DS: Hur kommer det sig att ni valde Helsingfors som plats för ett nytt Guggenheim?

RA: Det var inte jag som valde Helsingfors utan Helsingfors som knackade på min dörr. Jag har tidigare besökt Helsingfors en enda gång, för kanske tio år sedan. Det var alltså opinionsbildare i Helsingfors som föreslog ett samarbete för mig. Det visade sig att det fanns många faktorer som talade för Helsingfors, en var den geografiska. Vi måste se till att ett nytt Guggenheim inte kommer för nära ett redan existerande och Helsingfors ligger lägligt. En annan fråga gäller politiskt och kulturellt ledarskap i staden, vilket visade sig vara fallet med Helsingfors. Ytterligare handlade det om stadens beredskap att åta sig det här projektet. Helsingfors fyller alla dessa kriterier vilket inte har varit fallet med de andra orter som vi granskat.

DS: Man har påstått hos oss att Guggenheim inte alls är ett museum utan en utställningshall.

RA: Vanligen är Guggenheim på olika orter både museer och utställningshallar för växlande visningar. Guggenheim Helsinki, såsom museet ska heta, är tänkt att närmast fungera som ett museum med tyngdpunkten lagd vid växlande utställningar.

DS: Kommer Guggenheim Helsinki att ha en egen konstsamling?

RA: Det tilltänkta museet ska ha en egen samling och en egen samlingsstrategi. Samlingen kommer att bestå av förvärv som museet gör bland de utställningar och projekt som visas på museet och som på så sätt bär vittnesbörd om verksamheten. Den planerade budgeten för utställningarna är 5 miljoner euro och i den ingår anslagen för inköp. De verk som Guggenheim Helsinki förvärvar tillhör museet och inte till exempel Guggenheimstiftelsen i New York.

DS: Det speciella med Helsingfors är ju att vi inte har en enda permanent samling med nutida konst som besökare kan se. Det gäller både Tennispalatset och Kiasma som ju borde stå för den biten.

RA: Det är synd att staden inte har satsat på det. Jag ser stora satsningar på musik, teater och opera, men inte på bildkonst. Det handlar förstås om kärva ekonomiska tider.

DS: Kommer vi också att få se utställningar med finsk konst i Guggenheim Helsinki?

RA: Det förväntar vi oss, det skulle ju vara naturligt. Våra museer på olika orter har också alltid ett utbud av lokal konst.

DS: Våra finländska konstnärer tycks vara rädda för Guggenheim eftersom de tror att de inte är välkomna där.

RA: Då fattar de inte hur vi funge­rar.

DS: En av tyngdpunkterna i Guggenheim Helsinki ska ligga vid arkitektur och design.

RA: Det stämmer. För oss var det här ett av de mest attraktiva attributen för den finländska kulturen. Den finska designen och arkitekturen är ju känd över hela världen. I dag är den unga publiken väldigt intresserad av form och arkitektur, det handlar ju om hur vår värld ser ut. Man kunde kalla det för en demonstration av estetisk demokrati.

DS: Tror ni verkligen att utställningar med form och arkitektur kan at­trahera en bred publik?

RA: Vi vet det. De två mest populära utställningarna i Guggenheim New York gällde arkitekterna Frank Gehry och Frank Lloyd Wright, två av de arkitekter som planerat våra museibyggnader. Vi är djupt övertygade om att finsk design och arkitektur kommer att vara en stor at­traktion. Inte bara i Helsingfors utan också i New York, Bilbao och Venedig. Här blir Guggenheim Helsinki ett brofäste för Finland att stiga ut i världen.

DS: I Helsingfors har det höjts röster om att Guggenheimstiftelsen är stormrik och ägnar sig åt affärsverksamhet. Hur förmögna är ni?

RA: Det beror på hur man jämför. I en privat persons perspektiv kan vi verka förmögna men i museisammanhang är vi snarast motsatsen. Då det gäller de amerikanska konstmuseerna hör vi till de mindre. Det existerar inte heller någon stor ekonomisk vinning. Om någon sådan förekommer går den till donationer eller plöjs ner i utökad kompetent personal. Vi är alltså inte intresserade av att göra vinst, vi vill i stället vara kunniga och intelligenta. Vår affär är att göra världen bättre.

DS: Hur solid är Guggenheimstiftelsen? Kan ni ge några jämförelsetal.

RA: Vi är mindre än en tiondedel av MoMA. Vi är en knapp tredjedel av Whitneymuseet, vi är en liten fraktion av Metropolitanmuseet. I Amerika är vi inte en förmögen stiftelse.
Man ska också minnas att vi inte njuter offentligt understöd. Vi får inga pengar av något kulturministerium. Statliga anslag förekommer inte här. Våra utgifter är 15 miljoner dollar om året och det täcks uteslutande med privata medel.

DS: Någon i Helsingfors jämförde vår så kallade Guggenheimfeber med längtan efter en Vuitton- väska.

RA: Det är en vacker komplimang men vi hoppas nog kunna vara mera bestående än Vuitton. Vi vill snarast vara en symbol för en dialog som sker över hela jorden kring sådana värderingar som vi hyser. Om det finns någon feber så är den till för att läka.

DS: Tror ni verkligen att Guggenheim Helsinki kan attrahera en halv miljon besökare per år?

RA: Vi har anlitat Boston Consulting Group för att göra en utvär­dering av detta. Vi får en mängd intressanta siffror om Helsingfors som knutpunkt för en livlig trafik från alla världsdelar. På basen av det är siffran en halv miljon motiverad.

DS: Man refererar ofta till underverket i Bilbao. Men Helsingfors är inte Bilbao.

RA: Vi har olika geografiska lägen, det är sant. Vi tror givetvis inte att publiksiffran genast ska vara i topp. Men vintern är inget handikapp för Helsingfors eftersom staden har en unik vintrig charm som finländaren själv kanske inte ser. Den internationella publiken kommer att attraheras av det vintriga Helsingfors, lika väl som av staden i grönska. Vi ska också komma ihåg att det är en inomhussport att titta på konst.

DS: Vad säger ni till dem som kallar Guggenheim för ett importerad amerikanskt kulturimperialistiskt brand?

RA: De som säger så ska utmana oss. Det är ju inte bra om den här attityden är ett uttryck för en rädsla för det okända. Guggenheims verksamhet har ingenting med imperialism att göra. Vi opererar på hög nivå och syftar till att involvera folk på många plan.

DS: Det finns de som jämför Guggenheim med Coca-Cola eller McDonald’s.

RA: Det är ju inte så hemskt. Nokia har sitt eget varumärke och varje varumärke dras med sina problem. Vi föredrar att se vårt varumärke som ett tecken på en institution som publiken kan lita på. Om jag går in i Guggenheim vet jag att jag kommer att bli stimulerad och lära mig något nytt. Vi vill bjuda ett alternativ till varuhus och köpcentra. Vi är mera utmanande och intressanta. Det är möjligt att finländarna inte fattar sin unika position i världen. De är högt utbildade och lever i ett land som bjuder på alla kvaliteter. I en sådan situation är det inte bra att isolera sig och vara provinsiell. Det gäller att bjuda på sig och stiga ut i den stora världen. Guggenheim är en dörröppning mot det.