Hitta rätt bland de olika dejtingsajterna på nätet! (Grafik: Maija Hurme)

De flesta förhållanden börjar på nätet

Dejtingsajter på internet hade ännu för några år sedan ett ganska skabbigt rykte. Eller åtminstone trodde man att andra människor ansåg det som en lägrestående form av kontaktsökning. Det finns i dag exklusiva kontaktforum nischade för idrottare, stormrika, bildsköna och kristna, men den nya otrohetssajten Victoria Milan hjälper knappast till att avskaffa nätdejtingens sunkiga image.

Det ligger något vagt skamligt att vara ute på internet och söka en partner, dejt eller ett ligg. Ett romantiskt möte mellan två människor ska ju ske av en slump och allra helst genom försynen. Och sker det på internet ska det vara på ett diskussionsforum kring något anständigt intresse, typ matlagning eller hundar.

Många minns säkert Finlands ex-statsminister Matti Vanhanens lögner i medierna om att han träffat sin dåvarande flickvän Susanna Kuronen (senare Ruusunen) på Ikea, medan de egentligen kom i kontakt med varandra via en dejtingsajt. Enligt Vanhanens centermoral var det mer pinsamt att ha träffats på nätet än att ljuga inför allmänheten.

Är det fortfarande så stigmatiserat? Statistik från svenska opinionsundersökarna Sifo visade år 2009 att 23 procent av alla partnerskap haft sin början på nätet, och i takt med att datoranvändningen ökar stiger andelen.

– Det finns ingen forskning eller statistik över det här i Finland, säger chefen för familjeverksamheten på Befolkningsförbundet Heli Vaaranen, men tilläger att hon av en vigselpräst fått berättat att ”tre av fem som gifter sig i dag har träffats via internet”.

Det skulle vara cirka sextio procent. Inte alls osannolikt.

Förutom Facebook och andra ”neutrala” sociala forum finns det ett gytter av specialiserade dejtingsajter att välja mellan. En av de mest populära i Helsingfors och Finland är City-deitti, upprätthållen av lifestyletidningen City-lehti. Tjänsten skryter med närmare 227 000 användare och 15 000 kontaktannonser online, men snävar man till sina sökkriterier – och är man en man som söker en kvinna – så sitter man strax där med bara en handfull potentiella kandidater.

Och så griper ångesten an … vad är det för dårar, egentligen?

Alla som läst någon av de svenskspråkiga dagstidningarna har säkert suttit och skrattat åt Den Finlandssvenska Kontakten en eller annan gång.

Online har Kontakten.fi redan 100 000 profiler och annonser med den vanliga harangen ”Jag är en 40-årig, välbevarad singeltjej med humor och glimten i ögat. Gillar att cykla och simma och sköter väl om både kropp och själ :) Söker likasinnad trevlig man att umgås med. Hör gärna av dig, så ser vi hur det går…”. Men ibland dyker det upp pärlor som ”Söker rik man som antingen är snygg eller ofta på resa”.

Stämningen är rätt avslappnad, som sig bör i finlandssvenska kretsar, och samma lugna effekt siktade också Jonas Ånestrand från Göteborg på när han inrättade svenska dejtingsajten Sportdate, som i höst lanserades i Finland. 

– Våra användare uppskattar sportdate för att det handlar om mer än bara dejting och sex. Hos oss söker man också träningspartners eller löpsällskap, säger Ånestrand.

Den underförstådda suktan efter en romans hamnar i bakgrunden.

– Jag och min hustru träffades via en dejtingsajt. Vi är båda idrottsentusiaster och tyckte det hade varit smidigare om man lättare kunnat hitta andra som uppskattar att hålla sig i form, berättar Ånestrand som lanserat sajten också i Norge och Danmark.

För tillfället jobbar åtta personer på deltid med Sportdate i Norden.

– Den finska sajten växer snabbast just nu och får 10–20 nya medlemmar per dag, trots att vi gjort mycket lite reklam. Idén är också att kunna gå över gränserna i Norden och hitta en träningskompis.

Eller något mer.

Och på tal om att gå över gränserna är det skäl att titta på det senaste tillskottet till de nischade dejtingsajterna i Finland, Victoriamilan.fi – kontaktsajten för personer som redan är i ett fast förhållande.

– Vi tycker att ett vänstersprång kan vara en förlösande och hjälpsam sak i ett förhållande som kört fast, säger Victoria Milans Finlandschef Timo Uusi-Kerttula.

– Det värsta är ju när ett par slutat kommunicera och slutat ha sex och förhållandet bara pågår. Vi anser att det kan ha en terapeutisk inverkan på parlivet om man får tillfälle att ta ett snedsprång.

Kritiken mot otrohetssajten lät inte vänta på sig. Kvällstidningarnas spaltpsykologer och anonyma internetröster moraliserade om äktenskapets och tillitens förfall. Samma visa sjunger Befolkningsförbundets direktör Helena Hiila–O’Brien.

– Förbundet har inte officiellt tagit ställning till Victoria Milans verksamhet, men vi anser nog att otrohet inte är något sätt att rädda ett förhållande.

– Ett svek är ett svek … och vad händer om man plötsligt blir kär i den man bara tänkt flörta lite med? Ömsesidigt förtroende är grunden för en fungerande relation, och här har vi en tjänst som direkt uppmanar människor att bryta det förtroendet, säger Hiila-O’Brien.

Någonstans finns det ändå ett sug, för sedan Victoria Milan lanserades i Finland i höst har över 70 000 personer registrerat sig på forumet. Intresset överraskade de norska ägarna såpass att man utnämnde Uusi-Kerttula till landschef för att bemästra mönstringen.

– I Sverige som har dubbelt fler invånare tog det över ett halvår för Victoria Milan att få 120 000 användare, säger Uusi-Kerttula.

Vad säger då det stora intresset om finsk parförhållandekultur?

– Jag tror inte att vi är värre vänsterprasslare än något annat folk, tvärtom uppskattar vi finnar ärlighet högt. Vi vill veta att personen på andra sidan skärmen faktiskt är den han eller hon säger sig vara, och är i den livssituation som man påstår.

Enligt Uusi-Kerttula ljuger en tredjedel på alla dejtingsajter om sitt civilstånd.

– Via vår tjänst behöver man inte smyga av sig ringen från fingret när man ger sig ut på äventyr.

Hiila-O’Brien sväljer inte den förklaringen.

– De (Victoria Milans ägare) har i offentligheten låtit förstå att populariteten beror på att finländare skulle vara mer liberala i frågor om otrohet, men det stämmer inte alls. Särskilt bland ungdomar i Finland är attityderna mycket skarpa mot svek i förhållanden.

Journalisten Fredrik Gjerde på webbsajten Papper.fi wallraffade i våras på Victoria Milan, men blev tvungen att lägga av efter tre dagar eftersom han började må för illa.

– Jag tyckte synd om människorna där. Olyckliga och desperata sociopater, minns Gjerde att han tyckte då.

Vad tycker då Timo Uusi-Kerttulas flickvän om hans nya jobb?

– Min partner tyckte inte alls om det, kan jag erkänna. Men hon förstår att det bara är ett jobb.

Uusi-Kerttula säger sig vara van vid kritik från hans många tidigare entreprenader.

– När jag och Hjallis (Harkimo) lanserade Anna-kontantautomaterna tyckte folk det var omoraliskt att det skulle kosta att ta ut pengar. Det här är lite liknande argument.

Det är förstås pengar det handlar om på datingsajter i allmänhet och Victoria Milan i synnerhet.

– Det är marknadsmässig verksamhet och har inget med parterapi att skaffa, säger Hiila-O’Brien. Tvärtom orsakar de bara mera jobb för våra familjeterapeuter. 

EN NÄTDEJTARES BEKÄNNELSER

 

Nätdejtaren Jenny, 21, berättar att hon aldrig använder betaltjänster. Det blir oftast Badoo.com, där rätt så normalt folk i alla åldrar, färger och storlekar samlas.

– Jag tror att det är mycket naturligare att nätdejta för oss som är i 20-årsåldern och har vuxit upp med internet. Det är helt accepterat och inget att skämmas för. Jag har flera vänner som träffat sina partners på internet.

Hur går man tillväga då?

– Jag brukar vara rätt så passiv och vänta att någon skall ta kontakt. Sen märker man rätt fort vad personen är ute efter och ifall man har något att prata om. Många verkar desperata och alltför tillgängliga.

– Själv har jag alltid varit ute efter något seriösare eller bara någon att prata med som har lite vett i huvudet. Det märks på en människas profil, är den noga ifylld så är de oftast mer seriösa.

Träffar på nätet har också lett till riktiga möten.

– Några som jag fått kontakt med via nätet har jag träffat på riktigt, och med två av dem har det blivit förhållanden. Problemet är att det oftast går alldeles för fort fram eftersom det känns som om man redan känner varandra. Jag har lärt mig att man inte kan hoppa från att dejta på internet till ett förhållande i riktiga livet.

– Nätdejting ger ju också en viss bekräftelse. Antagligen brer de flesta på en hel del med komplimanger, men på något sätt känner man sig ändå lite speciell när någon tycker om en (även om han pratar med tio andra flickor samtidigt).

– Det finns nog något slags beroende i det hela, att hela tiden söka något nytt och hålla koll på vem som vill prata med en. Jag brukar ändå ge dem jag tycker verkar lite intressanta en chans, och ganska ofta fastnar jag för någon och pratar längre med den. Många dejtar ju flera samtidigt på nätet, men jag tycker om att hålla mig till en åt gången.

– Nätdejting har gett mig bättre självförtroende och viss erfarenhet. Sen kan jag ibland känna att det kan ta upp för mycket tid och göra det lite svårare att i verkliga livet träffa någon. Men jag kommer att fortsätta.

(Fotonot: Jenny heter egentligen något helt annat.)