Tjejen som gav Tiffany’s nobben

Egentligen kallar Ellinor Stenroos Torontos pågående modevecka för ”det största steget i karriären hittills eftersom det bara finns fem modemässor i världen som är viktigare”. Stenroos smycken kommer att paradera på catwalken i samband med ett av modeveckans avslutningsnummer, i dag på fredag.

Följaktligen har 30-åriga Ellinor Stenroos, med österbottniska rötter och numera bosatt i Calgary, unnat sig en flygtur till Toronto för att följa med showen. Antagligen är det en lika nervös som utmattad Stenroos som nu sitter där och inspekterar sina händers verk.

Tidtabellen för att designa och tillverka smyckena har varit mördande, och ekonomiskt är det en stor investering eftersom designern står för alla kostnader. På två veckor har hon gjort tjugo armband (eller så kallade cuffs som mer liknar manchetter), tre halsband och tre ringar. Plus en ring som modedesignern Lauren Bagliore ska ha på sig.

Bagliore, av italienskt ursprung, är ett av Kanadas hetaste modenamn och har tidigare jobbat för bland andra Vivienne Westwood och Zac Posen. Det är i samband med Bag­liores kollektion som Stenroos smycken visas.

För att göra sig på catwalken och synas för publiken måste smyckena vara betydligt större och mer iögonenfallande än normalt, och naturligtvis ska de ackompanjera kläderna.

Stenroos beskriver Lauren Bagliores vårkollektion 2012 Le Strade dalle Decostruzione som futuristisk, väldigt modern och med många draperande plagg, bland dem en svart klänning som kan bäras på sjutton olika sätt. Färgskalan går i svart, vitt och grått – en monokrom kollektion som ställer sina krav på Stenroos smycken.

– Jag har valt att skapa något ganska enkelt, men ändå väldigt djärva smycken, säger Stenroos.

– Det handlar om att se arkitekturen bakom ett objekt, att se grunden för en form, rötterna. Det är lite som ett slags pånyttfödelse varje gång man skapar ett smycke.

Österbottnisk skata
Ellinor Stenroos har vuxit upp på en bondgård i Österby, Pensala tillsammans med tre syskon. Redan som liten grävde hon i pappas verktygslåda och klippte upp mammas halsband och hittade på en massa roligt att göra av sina fynd.

– Jag hade en fascination för allt som glittrade och glimmade.

Likaså fanns det en längtan bort, men vart var lite diffust. Efter gymnasiet i Nykarleby tänkte Stenroos först söka till Lahtis Konsthögskola, men kunde inte finska tillräckligt bra och missade dessutom ansökningstiden. Hon funderade på någon medielinje och övervägde också politiken som ett alternativ. Under ett år arbetade hon för Ulla-Maj Wideroos (SFP) på riksdagen, men sökte sedan till konstlinjen vid Västra Nylands folkhögskola.

– Det blev ett underbart uppvaknande i Karis, och jag insåg att jag var mest intresserad av att jobba med metall.

Skolan i Karis samarbetade med en skola i England så när hon var 21 flyttade Stenroos till Kent. Efter tre års studier gick hon ut skolan, med strålande betyg.

– Jag var den enda eleven under de senaste 35 åren som hade fått toppbetyg i allt, straight As.

Telefon från Tiffany’s
En lapp på Kentskolans anslagstavla om ett jobb i Kanada lockade Stenroos till Calgary för sex år sedan.

– Jag har alltid fascinerats av Kanada och influerats av den nordamerikanska populärkulturen.

Men i januari 2010 upplöstes företaget som Stenroos jobbade på.

En månad senare startade hon eget.

Och så kom det där telefonsamtalet som var och varannan smyckedesigner kunde döda för.

– Tiffany’s ringde när de skulle öppna butik i Calgary. Ett år tidigare hade jag nämligen sökt ett jobb i USA, och de hade sparat mina uppgifter. Nu ville de intervjua mig, tre dagar efter mitt livs största kris i privatlivet.

En sex timmars intervju i olika etapper klarades ändå av med bravur och Stenroos körde med öppna kort från början: Hon hade startat eget, skulle hennes företag bli ett problem?

Några dagar senare erbjöds hon jobbet efter att anrika Tiffany’s tagit sig en funderare – på villkor att hon gav upp sitt eget företag. ”För hög kvalitet och i direkt konkurrens med Tiffany’s”, löd beskedet.

– Det var ju en jättekomplimang! Men sist och slutligen kände jag ändå att efter allt som hänt i mitt liv var mitt företag det enda jag hade kvar. Och att ge upp min dröm … nej, det var inte värt det.

Så Tiffany’s fick korgen av Ellinor Stenroos.

New York nästa
Nu jobbar Stenroos hårt under eget namn och tillverkar bland annat unika smycken för brudpar men också bruksföremål i silver. I framtiden vill hon gärna satsa på smyckekollektioner som kan säljas på nätet eller i stora varuhus, och hon drömmer om att få medverka i New Yorks modevecka.

Stanna kvar i Kanada? Tja, idealet är att kunna arbeta och bo i två länder och plocka russinen ur dem båda, enligt Stenroos.

– Jag har nog blivit väldigt kanadensisk, men är inte redo att ge upp mitt hem i Finland. I Nordamerika är jag överstimulerad hela tiden, men i Finland är det back to basics.

Även om hennes design och smycken brukar beskrivas som väldigt skandinaviska, hävdar Ellinor Stenroos att det inte är något hon medvetet strävar efter.

– Jag tror snarare att det är en europeisk mix. Men vi finländare är lyckligt lottade som är uppvuxna med Iittala och Marimekko och alla raka linjer. I Kanada är det vanligt med krusidulligt och äckligt och over the top. Min stil är ovanlig här.