Foto: Colourbox

Ge pojkarna en chans

”Låt pojkar vara pojkar”. Uttrycket får lätt nackhåren att resa sig på jämlikhetskämpar, men det handlar inte om att ha en överseende attityd, utan om att pojkar behöver egna förebilder för att växa upp till harmoniska män.

Kaj-Mikael Wredlund, diakon i Snappertuna med bakgrund både som ungdomsarbetsledare, lärare och upplysare på Folkhälsan, är bekymrad.

– Det finns skillnader mellan flickor och pojkar som bör beaktas och insatserna för pojkarna inom socialpedagogiskt arbete bör vara annorlunda än hittills. En titt på statistiken vad gäller självmord, alkoholrelaterade sjukdomar, dålig mental och fysisk hälsa är bra mycket dystrare vad gäller männen än kvinnorna.

Vad har gått fel?
– Det finns inget entydigt svar. Hittills har kvinnan styrt diskussionen om hur hon vill att mannen skall vara, men det är dags för mannen att börja söka själv och hitta de roller som passar honom. Det är viktigt att i positiva ordalag börja prata om vad det är att vara man, att bejaka manligheten och att ta vara på drivkraften hos pojkar. Det viktigaste är att signalera att det är okej att vara pojke.

Man skall med andra ord inte ordna flick- och pojkgrupper enligt samma modell, eftersom intressena är olika. Dessutom skall flickgrupper ledas av kvinnor och pojkgrupper av män.

Den berömda  pedagogen Johann Pestalozzi som verkade på 1800-talet ansåg att huvudet, hjärtat och handen måste få samverka för att skapa balanserade människor. 4H rörelsen har dessutom lagt till hälsan.

– I skolan betonas kunskapsbiten alltför mycket och pojkar som i allmänhet mognar ett par år senare och behöver få agera och använda händerna blir inte lika bekräftade som flickorna. Följden blir stök i klassrummet.

– Om man under skoltiden får höra att man inte presterar tillräckligt och kommunikationen handlar om förmaningar och uppmaningar leder det till att pojkar struntar i skolan, vilket ju visas av att 64 procent av högskolestuderandena är kvinnor.

Själv har Kaj-Mikael Wredlund arbetat som lärare i ett högstadium i nio år.

– Ett år råkade vi ha en klass som bestod av bara pojkar. De var lugna och koncentrerade, då de inte behövde spela upp för flickorna. Jag tror det skulle vara bra att ha skilda klasser och läroplaner för flickor och pojkar fram till gymnasiet.

De manliga förebilderna lyser med sin frånvaro inom omsorgen och utbildningen och det är en utmaning.

– Pojkar behöver vuxna män att prata med eller göra något tillsammans med. Därför hoppas jag att papporna inte sviker sina barn, utan är närvarande och där för sina barn och att mammorna ger dem chansen att vara det - också vid en skilsmässa.

Kaj-Mikael Wredlund anser att alla vuxna borde förmedla vad det innebär att vara en ansvarstagande människa och agera på ett positivt sätt som människa, vän och förälder.

– Barnen och de unga ser om din omsorg är äkta. Humor och kärlek går hand i hand.

på torsdag ordnas ett seminarium om Ungdomsarbete i Grankulla, med föreläsare från olika sektorer.