Konstrecension: Solen lyser som den vill
I negativa landskap lyser solen intensivt gul fram överallt. Caj Bremer hittar sin drömvärld kring hemmet i Sibbo.
Gumbostrand konst & form, Söderkulla. Till 27.3.
Det började med en bild av solförmörkelsen i mars i fjol. Caj Bremer behövde snabbt hitta något han kunde fotografera den genom. Utan något slags filter fungerar det inte och man riskerar skada kameran. Vad han använde vill han inte avslöja, men det mörka landskapet med en liten skära sol är ljuvt softat.
Det här är min drömvärld, tänkte han och fortsatte göra bilder med liknande stämning utan att solen var gömd bakom månen. På de följande bilderna lyser solen fram på märkliga platser: inifrån ormbunkssnår, mörk skogsmark och från en svart himmel. Landskapen är genomgående negativa, det ljusa har blivit mörkt.
Världen är omsvängd, men solen lyser fortfarande gul, och precis varifrån som helst. Den är mer än sol, den är liv som genomtränger allt.
– Den är min ljuskälla. Ingen fotograf kan jobba utan sol, säger han.
Gåva från världsrymden
Bremer berättar att han har intensiva drömmar på nätterna. I en var han ledare för en myrarmé, i en annan spelade han boll med eldgafflar tillsammans med Sibelius, som skrattade hela tiden. Utställningens drömvärld är ändå något annat än nattens komiska föreställningar.
– Fotografierna visar något som skiljer sig från min vardag. Det var en gåva från världsrymden att månen gick framför solen. Jag kunde också kalla det min sagovärld.
Fotografierna på utställningen skiljer sig också mycket från dem han tidigare gjort. Som pressfotograf har han bland annat arbetat på Hufvudstadsbladet, Lehtikuva och Helsingin Sanomat. Hans fotografier har ofta en tidlös styrka, som gör att de fungerar lika bra utanför sitt sammanhang. Ofta finns ett stänk humor, som på bilden av en stiligt häxlik Lenita Airisto med kvast.
Med den nya serien går han däremot in för trolsk mystik. Människorna har sopats undan, men en stilla humor anas ändå i solens upproriska beteende.
Perfekt hantverk
De trolska bilderna ser ut att vara rejält photoshoppade, men allt är gjort på fotografisk väg. Bremer vill inte orda mer om tekniken här heller.
Landskapen är mestadels fotograferade i Sibbo där han bor. En del är tagna redan på sjuttiotalet, men den snart 87-åriga fotografen är fortfarande synnerligen aktiv.
Bilderna är utskrivna på ett fantastiskt vackert, tunt papper som utvecklats av Gary Wornell. Han står också för monteringen som är gjord utan glas. Uppmaningen att inte vidröra verken är definitivt på sin plats. Man skulle gärna. Hantverket är perfekt.
På Gumbostrand visas samtidigt utställningen Konst i miljöer, med verk av Samuli Alonen, Mona Hoel, Janne Laine, Maija Mattila, Päivi Rintaniemi, Jukka Tuominen och Jenni Vakkilainen.