Världen sedd från cykelsadeln
Arto Korhonen utforskar urbana miljöer i sina akvareller på Forum Box.
Forum Box, Gräsvikskajen 3. Till 7.2.2016.
Varierande cyklar i naturlig storlek återkommer i hans stora fotorealistiska bilder och cykeln i sig för fram något positivt, lekfullt och miljövänligt. Arto Korhonen visar att man från cykelsadeln kan se mycket och med större närvaro än annars. Även om färden har ett klart mål, bär slumpen ofta i väg till bakgårdar och bortglömda, ensliga platser. Små detaljer säger något om cyklisterna, även om de inte framträder i målningarna. Bilderna byggs upp av många olika hopsatta pappersark, till och med åtta till tio ark.
Många av Korhonens verk har i grunden en politisk laddning och vill uttrycka något socialkritiskt. Ett genomgående tema tycks vara den urbana människan i dagens mediesamhälle och hur hon lyckas överleva.
En stor akvarell, som förefaller vara utställningens främsta verk, visar en enslig industribakgård fylld med vita containrar. De ser nästan hotfulla ut i landskapet och för tankarna till människo- och vapensmuggling.
Den stora akvarellen Efter festen visar en uppförstorad plastpåse fylld av sopor. Sopor som tema har också förekommit i Korhonens fotorealistiska akvareller tidigare. Häri ligger en viss miljöpolitisk strävan. I en annan bild går en svartklädd människoflock med svarta lådor på huvudena. Det är som om Korhonen vill förtydliga hur man ständigt tycks se förbi människor i kyliga urbana landskap, hur blickar undviker att mötas för att slippa direkt människokontakt.
Kolonn av pappersmuggar
Fastän Korhonen mestadels uttrycker sig fotorealistiskt, sticker det också fram abstrakta och färgcentrerade verk på utställningen, likt små kommentarer till de bredvidliggande föreställande verken. Korhonen tar fram det abstrakta formspråket som något som har sitt ursprung i föreställande element i vår vardagsomgivning; vissa ser ut att vara detaljer från trafikskyltar eller höghus.
Lekandet med modernismen fortsätter i en rad påmålade pappersmuggar radade som en instabil pelare, som för tankarna till Brancusis oändliga kolonn. Motiven på Korhonens pappersmuggar liknar en melankolisk, svart kvällshimmel. Det påminner också om avfall, ett vackert avfall, men samtidigt instabilt och lite avstötande.
I en stor akvarell ligger betoningen på uppförstorat vitt kakel. Det kunde vara ett strängt minimalistiskt rutverk, men Korhonen lägger till sin egen handstil till rutsystemet. Det hela framstår som en vägg från ett rivningshus, och fragment från olika rum och våningar framträder på ett sympatiskt sätt. Han lyckas förtydliga att det är frågan om ett sönderrivet hem. Man kan ana rester av barntapeter på andra våningen, på nedre våningen skymtar kök och badrum. På det kalla kaklet frodas nu murgröna och annan växtlighet: naturen har börjat ta över och vill så att säga korrigera det människan förstört. Verket uttrycker på ett romantiskt sätt naturens starka läkande kraft, men för samtidigt tankarna till hemlösa och flyktingar.
Spretig helhet
Korhonen (f. 1963) är bosatt i Helsingfors och hans verk kan hittas i bland annat Kiasmas, Åbo konstmuseums, HAM:s och Sara Hildéns konstmuseums samlingar. Han hänger sig helt åt akvarellen som teknik, vilket inte är så vanligt, inte heller alltid accepterat på nutidskonstarenan. Korhonen deltog bland annat i Nordiska Akvarellmuseets öppningsutställning i Skärhamn när museet öppnades år 2000. Senast han hade en soloutställning på Forum Box är för fem år sedan.
Tidigare har hans utställningar varit uppbyggda mer tematiskt, men i denna finns många olika infallsvinklar och helhet blir nästan lite för spretig. Givande är att hängningen har hållits luftig i den stora och krävande lokalen och det ger en bra rytm med objekt också på golvet.