Skivrecension: Sångspel som hörspel
René Jacobs sätter personlig prägel på dialogerna i Mozarts Enleveringen ur seraljen.
Akademie für alte Musik, Berlin, dir. René Jacobs. (Harmonia Mundi)
Det gamla sångspelet upplevs ibland som en problematisk genre där den talade dialogen banaliserar helheten. Ofta brukar man förkorta texten, men René Jacobs hör till dem som gör precis tvärtom. På sin nya inspelning av Enleveringen ur Seraljen ger han en lång version av den historiska dialogen omskriven på modern tyska och raffinerat inspelad som ett utsökt radiohörspel.
Precis som i hans tidigare tolkning av Trollflöjten är det överraskande givande att höra hela dialogen, som ger bakgrund till operans handling och till hela epoken. Jacobs drar sig inte för att låta texten gå på musiken och inledningen till ariorna. Greppet verkar genast oerhört medryckande men kan komma att irritera vid upprepad avlyssning.
Mozart lär ha dirigerat Enleveringen vid fortepianot, men ingenting finns skrivet för instrumentet i partituret. René Jacobs lägger ogenerat sina improvisationer på piano till i orkestreringen. Han ackompanjerar och illustrerar dialogen med melodistumpar ur operan och annan musik av Mozart. På ett sätt är det alldeles underbart samtidigt som man tveksamt undrar om man borde bli litet skandaliserad. Var avbrotten mitt i Konstanzes stora aria verkligen nödvändiga?
Unga solister
Jacobs har valt unga solister som han kallar för morgondagens stjärnor. Maximilian Schmitts Belmonte har vacker heroisk färg, Julian Prégardiens Pedrillo är en smidig och rolig, Mari Eriksmoens Blonde har trevligt temperament och fina höjdtoner. Robin Johannsens Konstanze är gripande och tillräckligt virtuos och Dmitrij Ivasjtjenkos Osmin är mustig men kunde vara ännu smidigare i koloraturen.
René Jacobs dirigerar underbara Akademie für alte Musik med sin sedvanliga lätt aggressiva, snärtiga men smidiga frasering. Vartenda musiknummer låter de facto kreativt avvikande från standardtolkningarna. Det är riktigt uppiggande att lyssna på hans ljudlandskap och beundra hans fräcka påhittighet vid fortepianot. Litet irriterad kan man bli ibland, men det gör gott åt den stelnade traditionen.