Komisk kurs i kritisk ekonomi
Det var ingen som riktigt visste vad man vågade vänta sig när svenska komikerna Fredrik Lindström och Henrik Schyffert skulle tala om ekonomi under titeln Ägd – Vad kostar ett rikare liv? Ska de alls vara roliga? Blir det något slags kommunistmanifest? Nej. Det blev såklart en succé.
Savoy 15.1.
För oss som på fredag kväll hittat fram till Savoy på grund av gammal Killinggänget-nostalgi och Henrik Schyffert, var det smått överraskande att se vilken mainstreampublik den gamla rockaren och ironikern i dag attraherar.
Men ok, man fattade ju snabbt att det inte var "Dr J. Tull" utan parhästen Fredrik Lindström som var namnet som folk kände igen på affischen.
Genom sina fräcka och upplysande tv-program Värsta språket och Världens modernaste land, och såklart tack vare den galet populära prime time-showen På spåret, är Lindström i dag ett självklart begrepp inom svensk humor, också på den här sidan av Östersjön.
Åtminstone är det så jag kvitterar minkpälsarna som anlände i taxi till Savoy fem före showtime.
Och visst, också Schyffert är mer än Glenn Killing för tjugo år sedan, men det tar vi en annan gång, för nu var det humor med bredd som låg på menyn.
Seriös underton
Ägd börjar med en kortfilm om marknadsekonomins historia, om uppkomsten av hushållning och hur naturvärdet av betalningsmedel – från myskoxe via guldfot till fiatvaluta – urholkats, och hur det komplexa globala finanssystemet av i dag endast bärs upp av tro och tillit så att ingen vill gunga båten vi alla sitter i.
Och visst finns det en gravt seriös underton bakom alla skämt och begreppsutredningar, men den tvingas aldrig riktigt upp i ansiktet på publiken. Både Schyffert och Lindström är mästare på att "läsa rummet" och fattar med beundransvärd precision exakt var gränsen går för de finlandssvenska dividendfetischisterna som ockuperar stora delar av salongen.
Den förmodade ambitionen att skaka om tittarna, stannar därför på en grundkursnivå i kritisk ekonomi. Skämten hålls rätt så allmänna och ansträngningen att verkligen gräva fram smutsen och det ohållbara i den västerländska tillväxtideologin och den nordiska välfärden lämnas halvvägs. Vi påminns om att vi konsumerar tre gånger för mycket, att grisarna i Danmark lider för våra billiga fläskkotletter och att finansspelets regler är riggade.
Men det är underhållning det ska handla om en fredag kväll i Helsingfors, vilket också Lindström och Schyffert själva konstaterar, och låter bli att kasta dyngan, som vårt pengaträd skjuter upp ur, i ansiktet på oss.
I stället blir det roliga observationer av den digitala världens absurditeter, postmoderna namn som Poseidon och Baloo på barnen och förstås av medelklassens streberism.
Och det funkar. Visst funkar det alldeles utmärkt.
Några tårar
Produktionen Ägd är proffsig så det förslår, ett riktigt kraftbevis på svenskt underhållningshantverk i allt från de spelat spontana dialogerna till Henriks laxfärgade kostym och trollerikonster, den mystiska butlern som utan förklaring dyker upp då och då, och förstås den totala kontroll som duon äger över oss.
Samspelet mellan Lindström och Schyffert är klockrent och kamratligt. Det flödar både värme och iskalla pikar såväl som respekt mellan karaktärerna. Bägge besitter en magisk känsla för tajmning och ett samförstånd om intelligensens betydelse för det komiska. Det taktiska partnerskapet Schyffert–Lindström är en fullträff.
Eller säger man Lindström–Schyffert?
Och de lämnade oss inte utan tårar heller. Då crescendot av dryga 90 minuters semi-seriöst lattjande ebbat ut träder till sist två barn upp på scenen, och understryker med änglalik sång allvaret i allt som hittills sagts, allt det där som herrarna själva inte ville smeta i vårt ansikte.
Det är manipulativt och det är fegt, men det är så förbannat vackert och rörande att jag tror vi alla fick något i ögat samtidigt.
Ägd – Vad kostar ett rikare liv ges lördag 16.1 kl 15 och 18 på Savoy i Helsingfors och under hela februari på Rival i Stockholm.