Konstrecension: Fysikens förunderliga värld
Tommi Grönlunds och Petteri Nisunens verk är fascinerande visualiseringar av hur materia reagerar.
Galerie Anhava, Fredriksgatan 43. Till 31.1.2016
Tommi Grönlund och Petteri Nisunen har arbetat tillsammans som en konstnärsduo sedan tidigt 1990-tal. I deras arbeten sammanförs rumslig estetik, precist tekniskt utförande samt en laddad form och visualitet som samtidigt påvisar idéerna bakom verken och det mekaniska, praktiska utförandet. Verkens tydlighet har sin grund i konceptkonstens avskalade tradition, och i en pojkaktig nyfikenhet inför existensens fascinerande och vardagliga fenomen. Duon har en etablerad position även i internationella sammanhang och har under de senaste åren sällan visat nya verk i Finland.
Utställningen på Anhava presenterar tolv verk från det senaste året, de allra nyaste producerade för det här tillfället. Mekaniska installationer med ljus- och ljudfenomen och tid- och rörelsebaserade verk kompletteras denna gång med en serie fotografier. Galleriets båda våningar laddas med kraft, motstånd och spänning, samtidigt som helheten snarast karakteriseras av lugna rytmer och immaterialitet.
Testar tyngdlagen
Ett av huvudverken kallas för gravitationsvandrare, Wanderer of Gravity, 2016, och fyller ett av rummen med en diagonal vajerkonstruktion, där ett tunt hjul i aluminium av sin egen kraft lugnt rullar fram och tillbaka. Vid varje ända stoppas hjulet upp, vajerns mitt lyfts mekaniskt upp för att hjulet åter skall fortsätta sin eviga resa. Rörelsen är alltså både horisontal och vertikal, höjdskillnaden just så stor att rörelsen inte helt skall avta. Denna meditativa icke-funktion skulle kunna ha sin plats på skolbänken i fysiksalen, ett litet test om hur tyngdlagen fungerar. Här är varje del estetiskt avvägd, allt från smidigheten, den skulpturala formen, den tekniska konstruktionen till de designade väggfästena.
Den meditativa rörelsen går igen i ett annat helt nytt verk, Restless Horizon, och ökar där till en nästintill hypnotisk känsla. Ett långsmalt akvarium av akryl har fyllts med lika delar destillerat vatten och silikonolja, som lägger sig i var sitt skikt. En mekanism gungar verket, får vattnet att bölja och låter oljan ge vågrörelsen mjuka, avrundade, tjocka former. Verkets materialitet tillkännager sig i rörelsen, i en annars så konsekvent genomskinlighet.
Framställd och betonad materialitet återfinns handgripligen i verket Underground Espoo, 2016, där låga arkivlådor står på rad i galleriets källarvåning. Här handlar det om berggrundsprover som tagits i samband med utbyggnaden av huvudstadsmetron i västlig riktning. Totalt en dryg kilometer av smala cylinderformade stavar, en i bitar bruten vertikalitet, ligger horisontalt och systematiskt uppradade i separata fack.
Lowtech-logik
Det som Grönlund och Nisunen ställer oss inför är fascinationen av varandets realiteter. Verken är visualiseringar av hur materia reagerar, hur immateriella fenomen som ljud och ljus blir förnimbara, pragmatiska avbildningar av mekanismer, former och relationer. Och detta utan några egentliga tillägg, konstgjorda krumbukter eller teknologiska innovationer. Det handlar om en form av ”lowtech”-logik, där det handgripliga är grunden, oavsett om det handlar om magnetfält, ljudfrekvenser eller ljusets möte med sig själv.
De mindre verken är lika fascinerande, en minimalistisk metallkub visar sig reagera på luftfuktighet och temperatur eftersom den är fylld av kylande gelé. Ett förstoringsglas på ett mekaniskt urverk, klockans funktionella mätande av tid, blir likt en grundbult i detta konstnärliga tänkande. Det som visas är en mekanisk precision relaterad till ett annars ogripbart fenomen, tiden.
De fotografier som visas bygger inte i sig på tekniska finesser eller utmaningar av fotografins innovationer och illusoriska potential. Snarare fungerar de som en förstärkning av konstnärernas behov av att betona det praktiska och pragmatiska. Bilderna visar realiteter, analogt producerade dokumentationer av verkliga situationer, med referenser till seendets optiska fakticitet.