Skivrecension: Mahlers svåger gör sig i kammarversion
Mezzosopranen Jenny Carlstedts tolkningar av Alexander von Zemlinskys sånger är på många sätt raffinerade.
Jenny Carlstedt, mezzo. Lapplands kammarorkester, dirigent John Storgårds. (Ondine)
Kammarorkestern kan kallas en relativt ny uppfinning, inte på grund av sammansättningens storlek utan snarare på grund av den repertoar som i början av 1900-talet uppstod.
Kompositörer som Schönberg, Berg, Prokofjev, Sjostakovitj, Stravinsky och Hindemith kom av olika orsaker att skriva banbrytande verk för sammansättningen, och fenomenet hänger åtminstone delvis ihop med tanken om att reducera satsen till att bara innehålla det väsentliga, något som i sig var en reaktion mot senromantikens dekadens och de överdrivna måtten som allt hade tillåtits svälla till.
Alexander (von) Zemlinsky (1871–1942), Schönbergs svåger och lärare, intresserade sig inte för kammarensemblens uttrycksmöjligheter, och i det hänseendet kan man säga att Grazprofessorn Richard Dünser går emot tonsättaren när han arrangerat hela tre av Zemlinskys verkhelheter för kammarorkester, varav två finns på föreliggande skiva.
I skärselden
Den omfattande, fyrtio minuter långa andra stråkkvartetten skriven 1913–15 heter i Dünsers tappning Kammarsymfoni och utgör med sina många referenser till Schönbergs Kammarsymfoni nr 1 något av en samtida motsvarighet till densamma. Zemlinsky befinner sig här i skärselden mellan senromantisk trängtan och en expressionistisk koncentration av uttrycket och härigenom kan en parallell dras till Verklärte Nacht, som Schönberg skrev hänförd av sin blivande hustru, Zemlinskys syster Mathilde.
Sieben Lieder von Nacht und Traum bygger på Dünsers urval av sånger från 1896 till 1901 och har här orkestrerats på ett sätt som omedelbart för tankarna till Mahler. De korta och charmanta sångerna till symbolistiska texter av samtida diktare tolkas utsökt av mezzosopranen Jenny Carlstedt som givetvis har koll på tyskan och balanserar mellan ett romantiskt känslosvall och ett säreget lugn, allt beroende på vad texten kräver. Fjärde sången Schlaf nur ein med sin skarpa kontrast mellan snabbt och långsamt framstår särskilt fin och kan lätt associeras med Richard Strauss.
Inspelningen är detaljerad och Lapplands kammarorkester med John Storgårds spelar nyanserat med genomgående fina färger.